Mostafas metod: Unga och vuxna studerar sida vid sida

Gnistorna sprutar som ett gyllene regn när läraren Khadijeh Gholami svetsar ihop metallbitarna för att instruera den 20-åriga eleven Hanibal Dawit. Hedemora vuxenutbildnings Industriprogram, med inriktning svets, ligger i en låg barackliknande byggnad i centrala Hedemora. Där går tio vuxenelever och sex ungdomselever med ett åldersspann mellan 17 och drygt 50 år.

 

– Det känns bra att studera ihop. Vi respekterar varandra. Ibland har de unga lite svårt att fokusera och vill spela spel men då brukar jag fråga dem varför de inte studerar, säger Khadijeh Gholami och ler finurligt.

För några år sedan minskade antalet sökande gymnasieungdomar till industriprogrammet i Hedemora. Eftersom programmet är ett av de dyraste, stod rektorerna på gymnasiet och vuxenutbildningen inför valet att antingen lägga ner eller hitta en kreativ lösning. Ingen av dem ville lägga ner eftersom eleverna nästan alltid har arbete direkt efter utbildningen. Arbetsgivarna skriker efter arbetskraft konstaterar rektorn Mostafa Geha på Hedemora vuxenutbildning. 

 

– Jag kom i stället på att vi kunde prova att flytta kurserna på gymnasiet så de passade ihop med vuxenutbildningens schema, säger han.

 

Khadijeh Gholami var en av pionjärerna i den mixade utbildningen när hon startade för ett och ett halvt år sedan som vuxenelev på svetsutbildningen. Hon upplever att de äldre studerande är mer vana att kämpa ”för livet” och har tydligare mål. Det ser hon som naturligt eftersom ungdomarna inte har hunnit få så stor livserfarenhet. Många unga är osäkra på vad de vill göra men hon tror att de kan få lite inblick i yrkeslivet av de vuxna.

 

– De kommer förstå allvaret sedan. Det behöver de inte ännu, de är fortfarande barn, säger Khadijeh Gholami.

För några veckor sedan blev Khadijeh Gholami klar med sin svetsutbildning och fick sitt internationella svetsdiplom. Nu arbetar den 29-åriga trebarnsmamman, från Afganistan, vidare på skolan som lärare. Parallellt med arbetet studerar hon högre kurser i svenska och matematik för att komma in på lärarutbildningen. Och på helgerna jobbar hon inom hemtjänsten medan hennes make tar hand om deras små barn.

– Jag har kämpat jättemycket. När jag berättade för mina vänner att jag tänkte gå på svetsutbildning sa de att jag inte kan det och att det skulle vara jättesvårt och tungt för kvinnor. Men jag tänkte, nej jag kan klara det. För om du vill göra något så kan du göra det, säger Khadijeh Gholami.

Hon kände på en gång att hon hade lätt för att lära sig att svetsa. Men det har varit tuffa slutprov för att klara den internationella svetsutbildningen med hundratals frågor vid sidan om de praktiska momenten.

– Det är jätteroligt att bygga ihop något själv. Jag känner mig stark när jag gör det. Kanske har jag varit svetsare i ett tidigare liv, säger hon och skrattar.

Läraren Nicklas Gustavsson berättar att bara 10-15 procent av eleverna årligen klarar den mer avancerade internationella svetsutbildningens olika delar, även om alla på utbildningen lär sig att svetsa.

– Khadijeh Gholami är hittills den enda elev i år som klarat den och vi vill gärna behålla henne här, säger Nicklas Gustavsson.

Efter att rektorerna på gymnasiet och vuxenutbildningen beslutat att låta ungdomar och vuxna studera tillsammans ville de prova idéen på olika gymnasieprogram som barn- och fritidsprogrammet och delvis på vård- och omsorgsprogrammet. På de programmen studerar de vuxna tillsammans med gymnasieeleverna på Martin Kockgymnasiet som ligger ett stenkast från Hedemora vuxenutbildning.

Det har varit en rejäl utmaning, medger rektorn Karin Alm och Wictoria Johansson biträdande rektor på Martin Kock gymnasiet, och ett stort administrativt arbete. Rektorerna förstod att det skulle krävas en hel del flexibilitet av både lärare och elever men det har fungerat bra, tycker dem.

– Vi ska få två olika skolformer att fungera samtidigt. Vuxenutbildningarnas yrkespaket på tre terminen och våra gymnasieelevers 3-åriga gymnasieprogram när de gällde scheman, olika mål, APL, timplaner och mycket annat, säger Karin Alm.

Mostafa Geha tror att nyckeln har varit att det inte funnits någon prestige. Ingen har bevakat sitt eget revir utan rektorerna och personalen har arbetat nära tillsammans för att hitta lösningar.

– Det har funnits utmaningar som krävt många nya tankesätt. Intressen har skiljt sig åt ibland och vi har fått arbeta för att bygga upp en acceptans. Nu har vi lyckats få en positiv kultur och arbetssättet har accepterats av medarbetare och elever, säger Mostafa Geha.

Han säger att det är ett stort pussel att lägga som involverar såväl rektorer, studie- och yrkesvägledare och lärare. Men det finns en stark vilja i hela personalen att göra allt vad de kan för att få fler elever – oavsett ålder – att klara utbildningen, må bra och kunna försörja sig. 

– Kommuner i vår storlek har ofta en tuff ekonomisk situation. Jag tror det här är en modell som andra kommuner kommer behöva titta på om de vill behålla ett brett utbud med utbildningar för sina elever, säger Mostafa Geha

I klassrummet på barn- och fritidsprogrammet är det normalt 15 elever, tio ungdomar och fem vuxna, men idag är bara en av de vuxna eleverna, Abeer Durgham 32 år, på plats. Hon arbetade som konditor i Syrien innan hon kom till Sverige år 2017. I Hedemora har hon provat att arbeta i förskolan. I bänken intill henne sitter Victor Byström. Han är 18 år och är uppväxt i Borlänge där han tidigare studerat på vvs- och fastighetsprogrammet.

 

– Jag ville gå en praktisk utbildning och valde bara vvs utan att tänka efter. Där gick jag ett helt år men trivdes inte. Det var ingen bra klass. Nu bor jag i Hedemora med min flickvän. Jag tycker att det ska bli kul att jobba med barn. Det är något nytt och intressant. Första året har det varit mycket teoretiska ämnen men i höst ska vi ha praktik, säger han.

Abeer Durgham och Victor Byström berättar att det uppstod en del diskussioner i början av utbildningen i synnerhet när de hade grupparbeten. Yngre och äldre hade ofta olika tankar och åsikter.

 

– Vi har en annan erfarenhet som vuxna med egna barn. Jag har själv fem barn, säger Abeer Durgham.

 

Nu tycker de båda att det fungerar bra efter att de har lärt känna varandra.

Läraren Marita Hepokangas håller med och säger att det var lite trevande i början innan de hittade formerna men nu har det blivit en bra harmoni och balans i klassen.

 

– De vuxna och de yngre har exempelvis haft olika syn och erfarenhet på barnuppfostran men där har vi kurslitteraturen att falla tillbaka på när det uppstått diskussioner, säger hon.

De vuxna i klassen har olika språkbakgrund medan alla ungdomarna har svenska som modersmål. Marita Hepokangas säger att det kan vara en utmaning för de äldre eleverna i klassrummet ibland att föra fram vad de vill säga då ungdomarna ofta är snabba att svara. 

 

– Det är vi uppmärksamma på. Vi försöker bygga upp en förförståelse för olika områden som vi studerar och delar ibland upp eleverna i mindre grupper. Vi provar också deras kunskap på andra sätt med exempelvis muntliga redovisningar i stället för skriftliga, säger hon.

 

Läraren Leena Haglund Sillanpä säger att det också kan uppstå diskussioner vid inlämning av grupparbeten. 

– De äldre eleverna vill att allt ska vara riktigt och rätt innan de lämnar in ett grupparbete. De är väldigt måna om att klara sin barnskötarutbildning. De yngre kan tycka att ”nu är det tillräckligt bra” och vilja lämna in uppgiften snabbare, säger hon.

 

Lärarna känner att de får mycket uppskattning av de vuxna eleverna för sin undervisning och de säger ofta att de tycker att det är roligt att gå i skolan.

 

– Det är vi lärare inte så bortskämda med att höra så det känns lite extra kul, säger Leena Haglund Sillanpä.

Tillbaka på verkstadsgolvet på Hedemora vuxenutbildning träffar vi Jocke Bäck, 44 år. Han trodde aldrig att han skulle börja studera igen. Men för två år sedan slet han ut sig själv och kände att han behövde en nystart, bredda sin utbildning och få ”papper” på det han kan. I höst ska han läsa till elektriker och industrielektriker men validerar nu det han redan kan inom exempelvis svetsning.

Han har jobbat inom tillverkningsindustrin, som reparatör på sågverk, servicetekniker på ett stort låsföretag och har även haft eget företag.

 

– Jag ser inga problem alls med att vi är blandade åldrar här. Det borde det alltid vara. Det blir en rolig jargong. Jag kanske också kan hjälpa någon yngre med lite tips och själv få tips tillbaka, säger Jocke Bäck.