”Jag har blivit biträdande rektor för mig själv”

LÄS KOMMUNENS SVAR OCH MER OM SITUATIONEN I GÖTEBORG HÄR.

Anders Wallin delar även ordförandeskapet i lokalföreningen i Göteborg inom Sveriges Skolledare och i den rollen har han mött många besvikna rektorer.

– Att få titeln biträdande rektor fast man egentligen i stort gör samma jobb som när man var rektor är inte alltid oproblematiskt. Fackligt har vi också sett ett missnöje när rektorer som exempelvis har jobbat i ett utsatt område blir av med ett lönetillägg när de tvingats flytta till ett mindre utsatt område.

Ett antal rektorer valde också att lämna kommunen när den nya organisationen infördes. En karusell satte igång, då nya tjänster skulle tillsättas. Man måste utvärdera om den önskade effekten likvärdighet verkligen har uppfyllts, understryker Anders Wallin.

– Vi har från fackligt håll också uppfattningen att det hade varit tydligare för organisationen om de nya biträdande rektorerna hade kallats rektorer, och rektorerna för områdeschefer som de verkar som.

Inte tagit hänsyn till geografin

Själv är han numera rektor över hela fyra skolor, varav en högstadieskola där han dessutom fungerar som biträdande rektor, även om han formellt inte har den titeln. Inom hans skolområde finns även två särskilda undervisningsgrupper. Han säger att ett problem har varit att man utgått från ett visst antal elever när man har skapat de nya skolområdena och inte tagit hänsyn till hur skolorna är geografiskt utspridda.

– Jag har löst detta genom att, så att säga, bli biträdande rektor för mig själv på en av skolorna. Jag vet att det är fler rektorer som fått tänka så. Avsikten att rektor ska arbeta mer strategiskt och övergripande grumlas.

Rollerna är otydliga vilket gör att alla frågor går genom mig som är rektor.

Elisabeth Cadier är rektor på Bjurslättsskolan i Göteborg. Hon är relativt lyckligt lottad genom att hennes skolområde omfattar två enheter som ligger på samma geografiska adress: ledningsteamet med de tre biträdande rektorerna som hon har under sig når varandra enkelt. Men det gör också att hon ständigt syns för de hundra medarbetarna, och för eleverna som uppfattar henne som den som är ansvarig, även för operativa sysslor som ligger långt ifrån det nya uppdraget att uteslutande arbeta strategiskt för likvärdighet och pedagogisk ledning med eleven i fokus.

– Alla kontaktar rektorn, både internt och externt. Även förvaltningen vänder sig till mig. Rollerna är otydliga vilket gör att alla frågor går genom mig som är rektor. Dessutom har jag två helt nya biträdande rektorer som är duktiga, men saknar erfarenhet av sitt uppdrag.

Ser du några fördelar med den nya rektorsorganisationen?

– Genom det nära samarbetet i ledningsteamet kan vi bolla frågor och lära av varandra. Men samarbetet för att skapa samsyn och hitta rätt i de nya rollerna tar tid.

Jag har inget bra forum för att driva skolfrågor framåt nu.

Monika Steiner var rektor förut och är en av dem som nu blivit biträdande rektor på Parkskolan vid gamla Kålltorps sjukhem.

– Man måste tänka på hur man sätter samman de nya skolområdena, jag verkar inom ett område med tre olika skolor på två olika adresser. Det blir spretigt. Jag som biträdande rektor har inget bra forum för att driva skolfrågor framåt nu. Det har gått för fort för att likvärdighet ska uppnås.

Hon tycker också att uppdraget har blivit otydligt.

– Rektor har blivit en sorts överrektor, men jag fungerar i praktiken som rektor precis som jag gjorde innan. Eftersom jag har varit rektor på samma skola är folk vana vid mig och vänder sig därför också till mig nu. Men det har sammantaget med det nya uppdraget blivit mer jobb. Vi räcker inte till. Jag har dessutom fått stå tillbaka i löneutvecklingen för att andra skulle ha mer. Visst funderar man på att byta jobb, och det vet jag att många andra gör också.