Forskning: Så ser rektorer på att anställa nyanlända lärare

Forskningsrapporten ”Invandrade lärares erfarenheter efter Snabbspåret för lärare och förskollärare och kompletterande utbildningar” visar att vägen för invandrade lärare och förskollärare till en anställning kan vara både lång och snårig.

Sverige har brist på utbildade lärare men frågan är om vi tillvaratar den kompetens som finns hos de invandrade lärare som kommit till Sverige?

Docent Catarina Economou och universitetslektor Elin Ennerberg vid Malmö Universitet har forskat i den frågan genom den kvalitativa studien på uppdrag av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering IFAU.

Lärare och rektorer intervjuade

Forskarna har intervjuat invandrade lärare, som fått fast anställning i den svenska skolan, om deras väg dit efter att de gått snabbspåret för lärare och kompletterande utbildningar som ULV (Utländska lärares vidareutbildning) och/eller VAL (Vidareutbildning av lärare). De har även intervjuat rektorer om hur de ser på att anställa invandrade lärare och vilka svårigheter och möjligheter de ser. Det är perspektiv som inte tidigare undersökts i Sverige.

Vad förvånade dig mest i er studie?

– Det var hur komplicerad informationen kring legitimationsprocessen är, vilket gör det svårt för lärare att överblicka hur lång tid det kan ta att få legitimationen och överväga vilka alternativ som finns, säger Elin Ennerberg.

En del av lärarna som intervjuats visar en otålighet över att komma in på arbetsmarknaden och att den kompletterande utbildningen upplevs fördröja processen. En lärare som intervjuats är irriterad över att behöva studera samma saker som hen gjort i hemlandet.

– Om jag kunde bli klar på sex månader, det hade varit fantastiskt. Men inte två år, säger läraren.

Vissa lärare har arbetat som lärarassistenter innan de blivit klara med sina svenska lärarlegitimationer. De ser det som värdefullt eftersom de då fått en inblick i hur det svenska skolsystemet fungerar i praktiken.

Vill kunna provanställa

Rektorerna i studien resonerar både om rekrytering av lärare som ännu inte har svensk lärarlegitimation och de som har validerat sin utbildning och kan anställas på en tillsvidaretjänst. Bland rektorerna uttrycks en viss oro över att lärarnas svenska inte ska vara på en tillräckligt hög nivå, att lärarna inte har tillräckligt bred behörighet för att kunna användas för undervisning mer flexibelt. Det har också funnits en oro huruvida migrerade lärares undervisningskompetens är överförbar till en svensk kontext i ett klassrum och vid bedömning av kunskaper. Rektorerna lyfter också att synen på kontakten mellan hem och skola skiljer sig åt mellan det svenska skolsystemet och mer auktoritära skolsystem.

Rektorer konstaterar att felrekryteringar kan innebära stora kostnader och att skolor är sårbara organisationer En del rektorer säger att de helst hade velat provanställa lärare trots att de har svensk lärarlegitimation.

– Några rektorer uttryckte att provanställningar skulle kunna vara bra verktyg om de är osäkra kring en specifik rekrytering men de hade inte valt det eftersom det upplevdes svårt att rekrytera om man inte utlyste tillsvidaretjänster, säger Elin Ennerberg.

Flerspråkighet en fördel

Flera rektorer lyfter dock lärarnas flerspråkighet som en framgångsfaktor då de kan stötta och undervisa barn med samma språkbakgrund som de själva och skapa en trygghet också genom att vara brobyggare mellan andra lärare, elever och föräldrar. En del lärare lyfte också den aspekten som något positivt men det fanns också lärare som uttryckte det motsatta. De ville bli anställda för sin ämneskompetens och inte bara som brobyggare.

Forskarna konstaterar i rapporten att det vore av vikt att synliggöra de nya lärarnas unika kompetenser i form av ämnesexpertis, flerspråkighet och mångsidiga kulturella erfarenheter i stället för att alltför ofta ha den svenska skolan som ett ideal och norm. Om lärarnas erfarenhet skulle spridas så skulle det sannolikt kunna bidra till att den svenska skolan utvecklades, skriver de.

– Vi ser att det finns en risk att lärare med utländsk utbildning anställs i vissa socioekonomiska områden där de kan arbeta som brobyggare eller där deras flerspråkighet ses som en tillgång, medan deras kompetenser inte tas tillvara i samma utsträckning i andra områden med högre socioekonomisk status. Det tycker jag är anmärkningsvärt, säger Elin Ennerberg.