Förskolan med hållbarhet i fokus

Helena Oscarsson har flera decenniers erfarenhet som rektor.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på Chef & Ledarskap

Tre gånger under de senaste sju åren har rektor Helena Oscarssons två förskolor i Umeå fått Skolverkets utmärkelse ”En skola för hållbar utveckling.” I slutet av månaden kommer hon till Bokmässan i Göteborg för att prata om barn och ungas oro för klimatet och hur man som rektor kan tänka och agera för att konkretisera ”den hållbara utvecklingen” ur barnens perspektiv.

– Vi vill ge barnen en förståelse för hur vi människor påverkar klimatet. Det är viktigt att möta barnens frågor på ett inlyssnande sätt, svara ärligt och att använda ett språkbruk som de förstår och kan relatera till, säger Helena Oscarsson.

Hon har jobbat som rektor i 35 år och ansvarar i dag för Hedlunda förskola som fick Skolverkets utmärkelse 2015 och 2018 och just nu arbetar fram en ny ansökan. Förskolan Missionären – som fick Skolverkets utmärkelse i fjol – har hon sedan några månader lämnat efter en omorganisation. ”Hållbart lärande” är grunden på båda förskolorna.  Miljötänket är tidigt integrerat liksom både sociala och ekonomiska perspektiv.
– Det ska finnas med i allt vi gör. Kultur, traditioner, återbruk, naturupplevelser och att värna miljö och material på förskolan till exempel, säger Helena Oscarsson.

Hedlunda förskola är också Sveriges nordligaste certifierade offentliga passivhus. Här har målet varit att anpassa arkitekturen efter barnen och Reggio Emilias pedagogiska filosofi som uppmuntrar till skapande och kreativitet. Bland annat har fönstren till teknikrummet där värmepumpen finns placerats så att barnen kan kika in och lära sig en del av husets funktioner.

Själv framhåller Helena Oscarsson den skapande ateljén – ibland kallad byggnadens hjärta – för den viktigaste byggstenen i projektet.
– Att till exempel se alla barnen fylla hela nedre torget med lönnlöv som de kunde simma runt bland, utforska och arbeta med, måla av, sopa ut och slänga upp i luften var fantastiskt.

– När jag såg bilderna som pedagogerna skickade tänkte jag först att det var inte riktigt klokt. Men alla sådana här saker som vi gjort med naturens eget material har varit jättehäftigt, säger Helena Oscarsson.

Hon kallar verksamheten för en naturförskola. Man pratar mycket om naturen, jobbar med återvinning och återbruk, har eget växthus, komposter, odlingar och anordnar skördefester.
– Tanken med hela projektet och förskolans verksamhetsidé är att förstå naturens kretslopp, hur samhälle och natur påverkar varandra, säger Helena Oscarsson.

Anställs pedagogerna efter deras miljö- och naturintresse?
– Nej, jag tror egentligen att alla människor i grund och botten är måna om naturen. Och kommer man in här så faller man direkt in i ”växa och gro-mentaliteten”…

Verksamheten baseras mycket kring tre grundvärden: hållbarhet, Reggio Emilia–pedagogiken och ett medvetet genustänk. Ingen uppdelning i barn och lärare, alla är kompisar – stora eller små. I den hållbara utvecklingen ingår också att skapa en förståelse för både ekonomiska och sociala perspektiv.

På Hedlunda finns sex avdelningar med sammanlagt 110 barn och 24 pedagoger.

Är det något speciellt en rektor kan göra när det gäller just miljö-och klimatfrågor?
– Att pedagogerna får möjlighet och redskap att tillmötesgå barnen och deras nyfikenhet. Men också att ge tid för fortbildning, reflektion och tid att samtala pedagoger emellan.

Förskolorna har också ett eget barnråd där de får träffa rektor och få de första lektionerna i mötesuppförande.
– De får lära sig att ställa frågor och komma med önskemål i tur och ordning. Inte prata i mun på varandra och låta var och en prata färdigt.

Nya basketbollar, glass en dag i veckan, se på film och mer ballonger har varit några av önskemålen som rektorn efter bästa förmåga försökt att infria.
– Sedan pratar vi också mycket om att bemöta varandra på ett respektfullt sätt.

Hur länge kunskapen om och intresset för den hållbara utvecklingen håller i sig upp i åldrarna är svårt att säga, menar Helena Oscarsson.
– Vi måste ju tro på att det vi gör har betydelse. Jag hoppas innerligt att det verkligen är så.