Tätt samarbete och tålamod – så vände hon våldsspiralen

Rektor Catharina Lundqvist slår sig ned på arbetsrummet för en snabb kopp kaffe innan hon ska delta i det dagliga morgonmötet med arbetslaget för det individuella programmet.

Hon berättar att hon alltför väl minns hur dagarna präglades av hot och våld när hon startade sin yrkeskarriär inom den anpassade skolan (dåvarande särskolan) år 2004.

– Personalen fick bitmärken, blåmärken, blev nypta och ibland blev det ännu allvarligare skador, säger hon.

Obegripliga aktiviteter

Hon var lärare på grundskolan i en annan kommun innan hon började som lärare på Duveholmsgymnasiet. Mötet med den nya ”skolmiljön” blev en krock.

– När jag började här tänkte jag att man bara gör en massa saker utan att tänka undervisning. Ingen förstod vad aktiviteterna för eleverna skulle leda till. Det hängde inte ihop. På den tiden hade vi också jättemycket hot och våld, säger hon.

Många aktiviteter handlade mer om omvårdnad och uppfostran än skolverksamhet. Catharina Lundqvist säger att eleverna kunde sitta och packa skruvar i olika påsar för att de skulle träna sig på att sortera saker.

– Det var obegripligt. Det handlade inte om skolverksamhet då utan mer om gamla aktiviteter som fanns kvar från landstingstiden, säger hon.

Mer skola med nya läroplanen

År 2010 började skiftet i Sverige mot en mer skolinriktad verksamhet för dåvarande särskolan och år 2013 kom den nya läroplanen där det tydliggjordes att verksamheten skulle handla mer om skola.

– Jag var då rektor på skolan sedan ett antal år tillbaka och vi hade redan påbörjat vår resa mot en mer skolinriktad verksamhet, säger Catharina Lundqvist.

Nu har hon jobbat 17 år som rektor inom den anpassade skolan och har tillsammans med lärare och andra medarbetare förändrat skolans arbetssätt från grunden.

Diskuterar dagen

Klockan är bara halv åtta på morgonen när 13 lärare och rektorn Catharina Lundqvist möts i ett stort klassrum på Duveholmsgymnasiets anpassade gymnasium. De olika arbetslagen träffas varje dag för att diskutera upplägget för dagen innan eleverna kommer till skolan.

Lärarna delar upp vilka som ska ta hand om rastverksamhet och andra aktiviteter. Arbetslaget går även igenom händelser som inträffat dagen innan mellan elever eller elever och personal. Man lyfter frågor som:

• Varför hamnade den här eleven i en konflikt?
• Vilka signaler fick vi innan det inträffade?
• Hur ska vi kunna uppmärksamma signalerna i tid?
• Vad kan vi sätta in för förebyggande åtgärder?
• Behöver vi göra några förändringar i verksamheten för att förhindra att det inträffar igen?

Läget diskuteras och analyseras. Man kommer gemensamt fram till en förändring. Lärarna bryter upp från mötet och är nu redo att möta eleverna som börjar sin undervisning klockan 8.30.

Enighet vid förändringar

– Om konflikter eller andra händelser upprepas så kopplas jag och kuratorn in direkt. Vi kan fundera på olika angreppssätt att lösa problemen och komma med inspel. Arbetslaget diskuterar förslagen vidare på ett längre veckomöte. Man processar och väger för och emot tills dess alla är eniga. Först då genomför man en större förändring och då brukar det bli jättebra, säger Catharina Lundqvist.

För att undvika att eleverna får olika signaler är det viktigt, säger hon, att alla lärare är eniga om förändringen och överens om när den ska ske. Det finns annars en risk att eleverna testar gränser och att situationen förvärras.

Att kommunicera med bildstöd

Vi följer med arbetslagsledaren Jenny Larsson. Hon är lärare i svenska och matematik och ska ha en enskild lektion utomhus för att träna på kommunikation via kroppsspråk med 19-åriga eleven Kristina Pettersson.

Lärarna på skolan är vana att kommunicera med eleverna på olika sätt utifrån deras behov. Eleverna på nationella programmen kommunicerar mest med tal och skrift. På det individuella programmet är det förutom tal och skrift vanligt med bildstöd eller tecken av olika slag. På väggarna i skolans korridorer och klassrum sitter veckoscheman med både skrift och bilder.

För de elever på det individuella programmet som inte kan kommunicera via tal eller skrift, är målet i skolan att de ska lära sig att kommunicera genom så många bildstöd som möjligt. Att få verktyg för att kommunicera är en viktigt pusselbit för att undvika konflikter, förklarar Jenny Larsson.

De kan handla om att visa ett bildstöd som svarar på frågan om de vill eller inte vill göra något. Vad de vill äta eller dricka. Om de behöver gå på toaletten eller vill gå ut.

 Det kan vara en lång väg att lära sig kommunicera för en del elever men målet är att de ska kunna kommunicera med åtminstone 30–50 bilder innan de går ut från det individuella programmet på gymnasiet.

Pedagoghunden Aska hjälper till

Jenny Larsson har också pedagoghunden Aska till sin hjälp. Det är en finsk lapphund som fyllt tre år och som jobbat ett år på skolan.

– Aska är en av de mest populära pedagogerna på skolan, säger Jenny Larsson och skrattar.

Askas roll är både att motivera elever till arbete på lektioner men hon tränar även eleverna att förstå att de behöver vara tydliga i sitt kroppsspråk när de kommunicerar för att hon ska förstå vad de vill göra tillsammans med henne.

Eleven Kristina Pettersson som går sista året på Individuella programmet får i uppdrag att bygga en hinderbana till Aska och leda henne genom den.

– Jag blir så glad när jag vaknar på morgonen och vet att jag ska träffa Aska, säger hon och vinkar med handen.

Vinkningen är elevernas tecken för namnet Aska.

Kristina Pettersson leder Aska genom hinderbanan några gånger med små instruktioner från Jenny Larsson. Det går bättre och bättre.

– Märker du Kristina, att du nu visade tydligt med ditt språk och din kropp vad du ville att Aska skulle göra? säger Jenny Larsson och Kristina Pettersson ler stolt när hon lyckats. 

Sjukskriven efter misshandel

På det nationella programmet Fastighet, anläggning och byggnation på det anpassade gymnasiet är Anders Eklöf lärare tillsammans med tre andra lärare. Det är många elever borta i dag. En del har praktik andra är sjuka. De tre elever som finns på plats bygger ett bord och en gradäng att sitta på i ett angränsande rum.

Anders Eklöf säger att verksamheten inom den anpassade skolan har förändrats väldigt mycket sedan han startade. Han har jobbat sedan mitten av 1990-talet inom dåvarande särskolan och beskriver hur dagarna var kantade av hot och våld mellan personal och elever. Ingen orkade ta tag i problemen. Efter att en elev hade misshandlat honom så svårt att han blev sjukskriven i tre månader ringde en väckarklocka, men det har tagit många år att skapa en rejäl förändring.

– När jag började här på skolan 2002 hade eleverna inga verktyg för att ta hand om sina aggressioner. Då var det mycket slagsmål i synnerhet på det individuella programmet. Eleverna visiterades varje dag. Det fanns elevassistenter i varje klass som mest hade rollen att åthuta eleverna men det var ändå de som visste hur eleverna mådde och om de var mottagliga för undervisning. Lärarna gästspelade och kom inte eleverna så nära, säger han.

Arbetar förebyggande

Han säger att situationen är helt annorlunda på skolan i dag. Personalen har lärt sig att arbeta mer förebyggande med eleverna och hjälper dem med olika metoder att förstå när de är på väg in i ett tunnelseende innan ”topplocket” smäller. De för många samtal med eleverna både i grupp och enskilt. Personalen bygger upp ett förtroende med eleverna men man är noga med att bytas av som pedagoger så eleverna känner sig trygg med alla.

– Här får man vara arg som elev. Det är inget farligt men man måste få veta hur man kan hantera det så andra inte blir skadade. Vi hjälps åt att se när någon inte mår bra och kanske behöver gå undan en stund för att lugna sig. Och ibland måste vi som personal backa med övriga elever för det händer såklart att situationer uppstår även i dag med elever där vi inte hinner reagera i tid. Tryggheten i dag är att alla som arbetar här ser alla elever oavsett om du är rektor, lärare eller vaktmästare. Vi hjälps åt att iaktta och hjälpa varandra som personal så vi kan hjälpa eleverna, säger Anders Eklöf.

Nu sitter allt ihop

Catharina Lundqvist håller med om att det har skett stora förändringar av verksamheten på skolan sedan hon började för snart 20 år sedan.

– Jag har jobbat jättelänge för att få allt att sitta ihop i verksamheten. Det handlar om att få till ett bra bemötande, jobba med relationer, att elever och alla anställda känner delaktighet och att satsa på kontinuerlig fortbildning, säger hon.

Catharina Lundqvist är också väldigt noga vid rekrytering av nya lärare. Efter en vanlig anställningsintervju där fackliga parter, ledningsgrupp och hon själv har intervjuat de sökande brukar en eller två sökande få komma tillbaka till skolan och vara med under en dag i verksamheten.

– Då brukar jag ta hjälp av eleverna. Eleverna kan ofta beskriva jättetydligt, efter att de mött läraren, hur personen har interagerat och pratat med dem. Om de kände sig sedda. Det finns också sökande som sagt nej tack efter ett besök när de förstått vad arbetet kräver. Det är väldigt bra för både lärare och oss på skolan att läraren kan fatta ett välgrundat beslut och lämna besked innan en anställning så vi får människor som vill arbeta tillsammans i vår verksamhet, säger Catharina Lundqvist.

Kompetensutveckling för personalen

Hon har hela tiden följt forskningen på området och har kompetensutvecklat sig i sitt ledarskap för att kunna föra kunskapen vidare till arbetslagsledarna så att de kan kompetensutveckla sina lärarkollegor. En gång i månaden har personalen möten för att kompetensutveckla sig och de läser mycket litteratur tillsammans.

 Personalen omvandlar metoder och förhållningssätt i kurslitteratur till praxis så det fungerar i deras skolverksamhet både på de nationella programmen och de individuella.

Catharina Lundqvist beskriver att hennes organisation i dag är en platt organisation som inte är så hierarkiskt uppbyggd. Skolan har inga elevassistenter längre utan lärarna har ett delat ansvar som innebär att de även hjälper de elev som behöver gå på toaletten, äta eller är med dem på rasten.

– Det kanske låter kontroversiellt men för oss innebär det att den utbildade läraren går in på en helt annan nivå i sina elevmöten. Det möjliggör också att jag kan hålla samman min personalgrupp med lärare så de får tid att kompetensutveckla sig gemensamt och kan ha de personalmöten de behöver för att skapa en bra verksamhet, säger hon.

Reportaget är tidigare publicerat i Skolledaren 6-2023.