Krönika Samtidigt som det nya förbundet växer fram får vi inte tappa fokus på att förbättra skolledarnas tuffa villkor. Det skriver Lärarförbundet Skolledares ordförande.
I skrivande stund är det färre än hundra dagar kvar tills Sveriges Skolledare, vårt nya starka förbund, blir verklighet. Ett intensivt arbete med att få alla delar på plats pågår på alla nivåer i de två stiftande förbunden. Det är en spännande resa och jag ser på framtiden med tillförsikt.
Samtidigt får skapandet av det nya inte ta fokus från det som sker här och nu. Alltför många skolledares vardag präglas av en så pass tuff arbetsmiljö att omsättningen av skolledare är så hög att den riskerar att påverka svensk skolas utveckling under en lång tid. För att inte tala om det slöseri med kompetens det är när skolledare efter skolledare byter jobb eller går in i väggen. Här spelar vi som facklig organisation en oerhört viktig roll, både idag och i framtiden. Vi måste ta alla chanser att påverka våra politiker i rätt riktning för att ge Sveriges alla skolledare rätt förutsättningar att ta ansvar för ett av de viktigaste chefsuppdrag som finns.
Sveriges skolledare lägger ner många timmar i veckan på sitt jobb, och de tycker att arbetet är utmanande och meningsfullt. Att kavla upp ärmarna och arbeta kväll och helg vid arbetstoppar är inte främmande för skolledare. Men det är snarare regel än undantag att de där perioderna med lägre arbetsbelastning helt uteblir. Vilket innebär att möjligheten att själv reglera sin arbetstid så att den håller sig inom ramen för det normala är lika med noll. Och då de flesta skolledare har avtal där rätten till övertidsersättning är avlöst, på en orimligt låg nivå, ja, då har vi en situation där skolledare bjuder sina arbetsgivare på en massa övertid. De där extra timmarna jobbar skolledare gratis.
Jag tror att det många gånger kan uppstå en känslomässig konflikt för skolledare när de kräver bättre villkor för egen del. Som den med högst lön på enheten kan det kännas förmätet att kräva ytterligare 20 000 varje månad. Och när ekonomikraven landar i åtstramningar är skolledaren den som får stå till svars när arbetsbelastningen för medarbetarna ökar och resurserna till barnen och eleverna minskar. Det är inte konstigt att skolledare tar över arbetsuppgifter från de funktioner de tvingats dra ner och slår knut på sig själva för att minimera konsekvenserna för verksamheten. Eller helt enkelt ger upp och byter jobb.
Den här utvecklingen måste vi vända – och det snarast! Vi skolledare ska aldrig skämmas för att vi ställer krav på att vårt yrke ska bli attraktivt och hållbart så att fler vill bli skolledare, och att fler stannar kvar. Tvärtom. Att vi tar ansvar för att barn och elever får de kunskaper och den utveckling de har rätt till, samt att våra medarbetare har rätt förutsättningar att genomföra sina uppdrag är något ska vara stolta över. Det är helt rimligt att kräva den lön och de arbetsvillkor som motsvarar det ansvaret.
