Fredagsreflektioner: Felaktighet om delaktighet

För mig som ledare är det viktigt att ha en utgångspunkt, något att hålla mig i och sträva mot. Det landade i en ledarskapsfilosofi, en beskrivning av vilket ledarskap jag vill eftersträva i min praktik. På mina veckoreflektioner har jag till viss del valt att fokusera på delarna från min ledarskapsfilosofi. Detta för att kunna reflektera kring hur jag som ledare agerar utifrån mina mål i mitt ledarskap.

En av delarna i min ledarskapsfilosofi är delaktighet. Jag har alltid haft en bild av att jag bjuder in mina medarbetare till stor delaktighet. Resultatet av min veckoreflektion gav mig därför en ordentlig tankeställare när jag förstod att så inte riktigt var fallet. 
Efter varje möte jag lett förde jag anteckningar i min reflektionsbok. Jag skrev ned citat och agerande från min sida. Detta gav mig underlag för en djupare reflektion och analys. Jag såg ganska snabbt ett mönster. Till varje möte med mina medarbetare kom jag väl förberedd, inte sällan med en powerpointpresentation, och efter dragningen avslutade jag med frågan: ”Känns detta som ett okej upplägg?”

Sedan jag systematiskt började jobba med självreflektion upptäckte jag snart att den frågan är en ganska stängd fråga som inte bjuder in medarbetarna till särskilt mycket delaktighet – en fråga som endast ger medarbetarna möjlighet att svara ja eller nej. 

Jag minns så väl att jag efter ett av mötena kände en frustration, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Jag funderade mycket kring varför jag inte fick något ”gehör” eller någon respons. I ett utdrag från min reflektionsbok skriver jag så här ”Presentationen upplever jag gick väldigt bra. Däremot är jag bekymrad över att jag inte får så mycket respons efter presentationen. Många av medarbetarna uttryckte bara att det kändes som ett bra upplägg. Jag funderar kring mitt agerande, var jag för otydlig? Kan jag presentera annorlunda för att skapa en djupare förståelse?”

I utdraget från min reflektionsbok ser jag hur fokus ligger på min presentation, jag är inne och nosar på om jag bör justera något för att skapa mer förståelse. Nu i efterhand ser jag i mina anteckningar från reflektionsboken att jag ännu inte fått upp ögonen för att det handlar om vilka förutsättningar jag skapar. I min ledarskapsfilosofi, under delen delaktighet, skriver jag bland annat att ett av mina mål är att skapa förutsättningar för medarbetarna att bli en del av processen.

När jag väl upptäckt detta mönster började jag borra i det och analysera det. Vad är det inom mig som gör att jag agerar så här? För mig har delaktighet alltid varit så viktigt, vad är det som gör att jag missar det? Vad är det inom mig som gör att jag lägger så stort fokus på min presentation och sedan glömmer bort medarbetarnas delaktighet?
Tankarna snurrade och det tog lång tid innan jag landade. Jag behövde stöta och blöta, analysera det ur olika synvinklar och olika perspektiv.

Det jag kom fram till var att det berodde på kraven som jag har på mig själv. Jag är person som är väldigt målmedveten och har höga krav på mig själv. På gott och ont, det har tagit mig dit jag är i dag. Men ibland kan det även bidra till att jag rusar fram och missar viktiga delar, som här, jag missade delaktigheten. Mitt mål i de olika mötena var att jag skulle göra så bra presentationer som möjligt för att inspirera medarbetarna, för att göra allt tydligt för dem. All förberedelse låg på min presentation, det jag skulle göra, för att det skulle bli så bra som möjligt. Det resulterade i att delaktighet kom åt sidan.

Den insikten bidrog till dubbla känslor. Å ena sidan kände jag mig besviken över hur jag under en längre period kunnat missa något så viktigt som delaktighet. Å andra sidan kände mig jag stolt och glad över att jag prioriterat min reflektionstid och därmed fått möjlighet till att komma till insikt med detta.

Vi alla är människor, vi alla lyckas och misslyckas. Det viktigaste av allt är att vi vågar komma till insikt med det och testar oss fram för att hitta nya vägar. För i ärlighetens namn, hur många gånger har inte Zlatan skjutit utanför mål?

Här kan du läsa Carolin Lindströms tidigare krönika.