Premiär: Carolin Lindström ny krönikör på Skolledaren

Fredag 29 september 2023

Jag kan fortfarande minnas känslan när jag fick samtalet:”Hej Carolin! Vi vill gärna erbjuda dig tjänsten som biträdande rektor”.

Mina tankar började genast snurra. Fick jag verkligen tjänsten? Vi var ju så många som sökte. Leda flera förskolor … Ska jag? Men så valde jag att snabbt vända mina tankar: jo det här kommer jag fixa. Ja, jag kommer fixa det galant!

Det var en härlig, bubblande, varm känsla. Stolthet blandad med förväntningar och glädje. Det var där den började, min resa mot ett vassare självledarskap.

Jag påbörjade tjänsten i augusti 2019. Det tog ett tag för mig att hitta mig själv i rollen som biträdande rektor. Jag funderade mycket kring förhållningssätt och vem jag ville vara som ledare. Jag kom fram till att jag vill vara en ledare som inspirerar, utmanar och väcker nyfikenhet och lust till att lära. En ledare som skapar förutsättningar för medarbetarna att utveckla sig till sin fulla potential.
Ganska snabbt landade jag i nästa insikt. Om jag ska kunna leda andra behöver jag också kunna leda mig själv. Jag behöver vässa mitt självledarskap. Jag behöver reflektera kring mitt agerande och bemötande, kring mina beslut och de val som jag gör i vardagen som biträdande rektor. Jag behöver analysera mina reflektioner och våga borra i mig själv för att hitta kärnan. Kärnan till Varför.

Reflektionen ser jag som en ganska överkomlig del. Jag reflekterar kring mig själv, mitt agerande och mitt bemötande. Däremot är analysen något som måste få ta tid. Den behöver stötas och blötas i olika perspektiv och synvinklar.

Något jag upplever som oerhört viktigt, är att alltid koppla analysen till mig själv. Vad bär jag med mig i min ryggsäck som gör att jag bemöter medarbetarna på ett visst sätt?

Något jag upplever som oerhört viktigt, är att alltid koppla analysen till mig själv. Vad bär jag med mig i min ryggsäck som gör att jag agerar på ett visst sätt? Vad bär jag med mig i min ryggsäck som gör att jag bemöter medarbetarna på ett visst sätt? En stor fallgrop i analysen kan annars vara att lägga orsakerna på personer runt om oss, men i slutänden är det bara jag som kan ändra på mig själv. Det är jag som behöver arbeta med mig själv, hitta verktyg och strategier för att kunna vara den ledaren som jag vill vara. 

Vardagen som biträdande rektor kan vara väldigt hektisk och kalendern är ofta full. För att lyckas med mitt uppdrag, och samtidigt jobba med självledarskap, så behövde jag avsätta tid för reflektion. Tid, då jag kan sitta ostört och få möjlighet att reflektera och analysera.

För att få en god struktur på det hela har jag valt att lägga in en timmes reflektionstid i kalendern i slutet av varje vecka. Jag har förlagt tiden tidigt på morgonen, innan jag startat mobil eller dator. Detta för att minska störningsmoment och för att undvika att tankarna hamnar på andra saker eller att reflektionstiden prioriteras bort. Att förlägga reflektionstiden i slutet av veckan skapar möjlighet för mig som ledare att reflektera och analysera kring veckan som gått samt sätta nya mål inför nästa vecka.

Ni kommer framöver att få ta del av utdrag från mina transparanta reflektioner där jag reflekterar och analyserar, högt och lågt, i strävan mot att vässa mitt självledarskap ytterligare. För att skapa möjlighet för mig själv att kunna leda mina medarbetare på bästa möjliga vis vilket i sin tur skapar möjligheter för dem att leda barnen ute i förskolorna på bästa möjliga vis. Barnen! Barnen som är vår framtid.