Stor oro för att eleverna inte kan nå sina mål

LÄS MER Tema: Nedskärningar Rektorn vrider och vänder på allt – ändå saknas pengar

LÄS MER Tema: Nedskärningar Protester i Umeå mot kommunens budgetförslag

Mörka moln tornar upp sig över den svenska skolan. Det gäller inte minst situationen för de svenska skolledarna. Larmrapporterna har duggat tätt de senaste åren. En mycket hög rektorsomsättning, för stort antal medarbetare per rektor, en kraftigt ökad dokumentationsbörda, ökande risk att utsättas för hot och våld, och att var fjärde rektor riskerar utmattningssyndrom är sådant som blivit vardag i skolledarnas värld.

Första gemensamma undersökningen

Nu sätter den första gemensamma Stora Skolledarenkäten, sedan Sveriges Skolledarförbund och Lärarförbundet Skolledare blev Sveriges Skolledare, strålkastarljuset på det kanske allvarligaste problemet i den svenska skolan: de bristande ekonomiska resurserna.

Besvikelsen över vad den nya regeringens budget erbjuder skolan är tydlig. Kommunerna tillförs fyra miljarder i generella statsbidrag, en bra bit från de 20–30 miljarder som enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR, behövs bara för att täcka pris- och löneökningar.

Att det får konsekvenser ute i verkligheten syns tydligt i skolledarenkäten. I den har skolledarna fått ta ställning till ett påstående:

”Under 2023 kommer jag, av ekonomiska skäl, att tvingas genomföra inskränkningar i verksamheten som jag befarar kan påverka elevernas möjligheter att nå målen för utbildningen på ett uppenbart negativt sätt.”

En klar majoritet av rektorerna från förskola till gymnasiet svarar att de ser de riskerna.

– Det är oroande siffror som visar på ett enormt stort problem. Vi kan vara på väg att tappa i kunskapsutveckling hos eleverna. Det kommer tydliga besked nu om att barn tappar i läsförmåga och även om det kan ha fler orsaker så är det ett tecken på en farlig utveckling, säger Sveriges Skolledares förbundsordförande Matz Nilsson.

Larmklockorna ljuder

I grundskolan är det hela 64 procent som svarat ja på påståendet om besparingarnas negativa konsekvenser, i anpassad grundskola 55 procent. I gymnasiet är motsvarande siffra 49 procent, i anpassat gymnasium 44 procent, i förskolan 47 procent och av de rektorer som ansvarar för fritidshem är siffran 61 procent.

Larmklockorna kan knappast ljuda högre och krav kommer från många håll att regeringen måste ge extra resurser till skolan.

– Det är akut. Besked måste komma inom kort, säger Matz Nilsson.

I det här akuta skedet har Ann-Charlotte Gavelin Rydman ett råd till kommunerna.

– Titta på centralförvaltningar, finns besparingar att göra där? Nedskärningarna får inte drabba våra barn, säger hon.

Långsiktiga lösningar

Men Sveriges Skolledare har också funderat över de mer långsiktiga lösningarna. En ökad statlig finansiering av skolan är ett krav som Sveriges Skolledare drivit länge. Staten måste ta ett större ansvar för kvalitet, likvärdighet och resurser i hela skolväsendet.

2020 kom Björn Åstrands utredning ”En likvärdig skola” och senare Thomas Perssons utredning om ett ökat statligt ansvar för skolan. Här kan en del av svaren finnas.

– Det går inte att skylla på kommunerna. De har helt enkelt inte kapaciteten eller resurserna som krävs. Jag ägnar all min tid nu åt att åka runt och besöka kommunpolitiker i alla delar av Sverige och det är en mycket stor oro. Något måste ske snabbt, partierna måste sluta med sitt viftande och sätta sig ner och hitta breda överenskommelser, säger Matz Nilsson.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman understryker vikten av det statliga ansvaret och menar även hon att de politiska partierna måste sätta sig ner och ta ett gemensamt ansvar för skolan.

– Det här är kanske den största välfärdsfrågan i Sverige. Nu måste alla sluta käbbla och sätta sig gemensamt. Det är hela samhället och välfärden som står på spel här, säger hon.

Farhågor om storrektorer

Matz Nilsson lyfter också frågan om storrektorer.

– Det är en enorm omorganisering som pågår. Antalet rektorer minskar radikalt och de får större och ansvar med flera biträdande rektorer. Det är åtgärder som tydligt görs av besparingsskäl, säger han.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman instämmer i de farhågorna.

– Sveriges Skolledare vill att regeringen och Skolinspektionen går till botten med den utvecklingen. Vi kräver en granskning av företeelsen och en diskussion om hur skollagens intention faktiskt efterföljs. Vi kräver att våra biträdande rektorer får en tydlighet i sin yrkesroll och vad som faktiskt ingår i uppdraget. Vi kräver en översyn av vad detta gör med rektorsyrket i förlängningen.

Sveriges Skolledare träffade i maj också utbildningsutskottet där man försökte lyfta fram den situation skolledarna har i dag. Utskottet fick bland annat lyssna till tre berättelser från verkligheten; Solveig Häggkvist, rektor på förskola i Umeå, Kristin Arplöw rektor på mellan- och högstadiet i Kungsbacka och Torbjörn Hanö rektor på ett gymnasium i Lund.

– Vi mötte ett stort engagemang. Jag tror det börjar tränga in hur viktigt det är att diskutera frågan om skolans finansiering och hur allvarlig den höga rektorsomsättningen är när det gäller kunskapsutvecklingen. Jag tycker att man lyssnade och vi kommer att ha fler möten framåt, säger Matz Nilsson.

Nu återstår att se hur väl utbildningsutskottet och regeringen lyssnar till vad professionen och den politiska oppositionen kräver.

Svårigheter att prioritera

Inte helt oväntat så har regeringen en annan syn på hur mycket de satsar. De pekar på att regeringen tillförde 1,6 miljarder kronor extra till skolan i budgetpropositionen för 2023 och ytterligare 27,5 miljoner kronor har föreslagits i vårändringsbudgeten. Om det blir ytterligare pengar återstår att se.

Helt klart är att det finns en stark oro i skolvärlden för den ekonomiska utvecklingen. Stora Skolledarenkäten visar som sagt att det är i grundskolan som de allra flesta är oroliga för att besparingar ska innebära att elevernas möjligheter att nå sina mål inte uppnås.

Rektorerna har i enkäten också ombetts att kommentera vilka besparingar som kan vara aktuella. Svaren visar att många brottas med stora problem kring vad som ska prioriteras. Ett stort antal rektorer tvingas att minska personalgruppen, säga upp eller inte tillsätta vakanta tjänster. Det kan handla om stödfunktioner som specialpedagoger och elevassistenter som det dras ner på.