”Den bästa beredskapen bygger vi med tillit”

Lunchrasten är just över och lektionerna har börjat när vi besöker Gröna Dalenskolan i Bålsta. Skolgården är tom och tyst, så när som på en lågmäld aktivitet vid en av de diskreta entrédörrarna. Där jobbar två fastighetsskötare med något som ser ut att ha med gångjärnen att göra och de tar ingen notis om att vi kliver in i skollokalerna.

Innanför dörrarna öppnar sig det stora mittskeppet i skolbyggnaden. Med tolv meter i takhöjd är det ett imponerande rum med hisnande rymd och med glaspartier som ger maximalt ljusinsläpp.

Gröna Dalenskolan är en så kallad Skola 2000, det vill säga byggd utifrån en tanke om den klassrumslösa skolan, med stora öppna ytor och utrymmen som ger flexibla lösningar utifrån behov. En arkitektonisk vision som fått mycket kritik sedan den presenterats och hyllats som framtidens skolmiljö i mitten av 1990-talet.

Övar under Beredskapsveckan

Här i Bålsta står den förverkligade visionen kvar och är de 460 elevernas vardag. Den stora hallen är skärningspunkten mellan årskurserna samt matsal och plats för rastverksamhet. Ljudet av tallrikar och glas ekar ut från disken i det stora skolköket, som är stort och utrustat för att klara av att täcka upp för fler skolor i händelse av kris.

– Förra året vid den här tiden, under Beredskapsveckan, övade vi stort här på skolan. Då var det tema Mat och vi skulle leverera till de andra skolorna i närområdet i en fingerad situation av strömlöshet. Det var en väldigt lyckad övning, berättar rektor Eva Myrehed Karlsson och ger kostenheten på skolan en eloge.

Det är viktigt att testa i skarpt läge så att man blir varse hur en kris ger ringar på vattnet i verksamheten.

– Det är viktigt att testa i skarpt läge så att man blir varse hur en kris ger ringar på vattnet i verksamheten. Om strömmen går och vi behöver laga mat och servera både här och på andra skolor, så måste vi också ställa om andra funktioner. De som i vanliga fall sköter till exempel postutdelningen hos oss, behövde i stället köra ut mat till de andra skolorna, säger biträdande rektor Annika Sjödahl.

Kriskunskap hela året

Vi slår oss ner på rektorsexpeditionen, i skolans mitt, där glasrutor ger både god insyn och utsikt mot intilliggande lokaler.

Annika Sjödahl som tidigare arbetat som förstelärare har stor erfarenhet av att jobba praktiskt med information och kunskap kring kriser med sina elever.

– Jag har till exempel använt MSB:s och det pedagogiska material som Skolverket tillhandahåller gällande kriser under hela året, inte bara under Beredskapsveckan. Det handlar om att ge eleverna kunskaper om hur de kan förhålla sig i olika krissituationer och som ingår i vårt kunskaps- och demokratiuppdrag i att rusta elever för att kunna verka i samhället. De reflekterande samtalen som vi har efter att vi sett en film eller jobbat med en specifik fråga, ger en naturlig möjlighet och är en metod för oss vuxna i skolan att fånga upp de elever som känner sig oroliga av olika anledningar.

Aktivt säkerhetsarbete

På Gröna Dalenskolan finns ett aktivt systematiskt säkerhetsarbete. Förutom att här finns en krisgrupp, en krispärm och en mentor för nyanställda som informerar och säkerställer att alla känner till rutinerna, så genomför man brandövningar med hela skolan.

När Eva Myrehed Karlsson berättar om att de nu kommit under två minuter för att utrymma hela F–9-skolan och förflytta alla elever – plus femtio skolpersonal – till uppsamlingsplatsen utanför, förstår man att det övats!

– Det handlar både om hur man de facto rör sig i lokalerna när brandlarmet går, men det handlar lika mycket om förarbetet kring kommunikation, säger Eva Myrehed Karlsson.

– Alla i skolpersonalen måste känna sig trygga med att veta vilken uppgift de har i en krissituation. Vi jobbar med tydlig kunskaps- och informationsöverföring från oss till arbetslagsledare, vidare till arbetslaget som tar det ut till eleverna. Och inte minst i andra riktningen. Genom att vi får elevernas synpukter och tankar till oss kan vi bemöta och agera på deras frågor och eventuella oro.

Tillit är viktigast av allt

På Gröna Dalenskolan finns många elever med utländsk bakgrund och som kan förknippa ett brandlarm med ett skarpt läge, vilket kan trigga i gång obehagliga minnen. Att förbereda dem på övningen är också ett viktigt kommunikationsarbete.

Plötsligt får rektor Eva syn på en elev som verkar lite frågande utanför rummet där vi sitter och hon reser sig genast och går ut:

– Hej, kan jag hjälpa dig med något? frågar hon och kan elevens namn.

Han ser tacksam ut och säger att han vill spela på bordtennisbordet som står i den öppna mitthallen, men vet inte var racket och bollar finns. Hon visar och ber honom också att skriva upp sig på lånelistan vid dörren. Eleven tackar och rusar i väg till sin väntande pingiskompis. Snart fylls lokalen av det rytmiska ljudet av studsande boll.

Säkerhetsarbete på pappret i all ära, men det som ligger Eva Myrehed Karlsson och Annika Sjödahl allra närmast hjärtat är att bygga tillit.

– Det är viktigaste av allt. Det är kärnan i vår verksamhet, det ger så många positiva effekter för både elever och skolpersonal, säger Annika Sjödahl.

Elevsamarbete ger trygghet

Det finns flera sätt att skapa trygghet och tillit. Annika Sjödahl och Eva Myrehed Karlsson har sett till att skolan har ett samarbete som omfattar alla från F–9 för att eleverna ska ges möjlighet att lära känna varandra över årskurserna. Då har alla en anknytning till varandra, oavsett ålder, något som kan vara bra i alla möjliga sammanhang i skolan.

– Genom att skapa sammanhållning lägger vi grunden till tillitsarbetet. Vi vuxna är närvarande i skollokalerna, finns till hands, uppmärksammar och ställer frågor när det känns relevant, så att eleverna vet att vi ser dem och finns där för dem, säger Annika Sjödahl och Eva Myrehed Karlsson fyller i:

– Skulle en akut situation uppstå så vet vi att tilliten är det bästa sättet att få eleverna att följa oss. Det kan gälla en utrymning eller vad som helst – litar de på oss i vardagen så kommer de att lita på oss när det verkligen gäller.

Skulle en akut situation uppstå så vet vi att tilliten är det bästa sättet att få eleverna att följa oss. Litar de på oss i vardagen så kommer de att lita på oss när det verkligen gäller.

Skolbyggnaden ett säkerhetsproblem

När vi kommit så här långt i samtalet om kris- och säkerhetsberedskap på Gröna Dalenskolan, så kommer vi in på ett svårhanterligt scenario. Vi har pratat utrymning, vilket verkar gå som ett rinnande vatten efter lyckade övningar. Men hur fungerar skolan vid ett yttre hot, en skolattack?

Rektorerna tittar på varandra och suckar lite.

– Här har vi ett problem, säger Eva Myrehed Karlsson, som har med skolans arkitektur att göra. Men också med platsen där skolan är byggd. Vi kan inte låsa skolan.

Det visar sig att Gröna Dalenskolans arkitektoniska koncept också omfattar ett tidlås, det vill säga, skolan låses och låses upp på en centralt förinställd tid varje dag – utan att personalen har möjlighet att påverka i händelse av kris.

– Den fysiska utformningen av skolan innefattar även en sparsmakad inredning, vilket gör att det inte finns möbler att gömma sig bakom eller att barrikadera med, om vi skulle behöva inrymma. Klassrummen går inte heller att låsa, berättar Eva Myrehed Karlsson bekymrat.

Bristande förutsättningar

Skalskyddet är med andra ord obefintligt. Lägg till att skolan är byggd på sank mark som får byggnaden att sjunka, lite, lite och på det stora hela obemärkt, men som visar sig genom att dörrarna kärvar och ibland inte ens går att stänga helt om de inte får sig en knuff eller en liten justering av en fastighetsskötare.

– Vi ska gå skyddsrond här om ett par dagar. Sedan jag blev rektor har jag påtalat detta med dörrarna och låsmöjligheterna varje år för huvudmannen, men vi får inte gehör. I år blir tredje gången gillt som jag ber om en lösning.

Hon berättar att de äldre eleverna också uttryckt oro för detta på elevråden.

– Det är mycket frustrerande, medger Eva Myrehed Karlsson, med tanke på att vi som

kolpersonal gör allt vi har förutsättningar för för att uppfylla kris- och säkerhetsberedskapen här på skolan.

– Jag förstår inte varför de tvekar. Bara gör´t, tänker jag.

Rektorerna har också efterfrågat kameror, även det utan resultat. Både som avskräckning för vandalisering och om något allvarligare skulle inträffa, även om både rektor och biträdande rektor är väl medvetna om att riktigt allvarliga situationer är ytterst ovanliga. De lever heller inte i en akut krisberedskap, det är ohållbart. Så tills vidare gör de allt de själva kan. Situationen är ett typexempel på rektorns svåra uppdrag där yttersta ansvar finns i ena vågskålen och bristande förutsättningar i den andra.

– I år är det tema Öva! på Beredskapsveckan. Det ska vi göra, precis som varje år. Men den riktiga beredskapen bygger vi varje dag, hela året, slår Eva Myrehed Karlsson fast.

När vi går har fastighetsskötarna vid entrén gått. Jobbet är klart. Och även om dörren fortfarande inte går att låsa manuellt, så går den nu i alla fall att stänga.