Vad är det som påverkar lärandet?

Anders Jakobsson disputerade på avhandlingen "Elevers interaktiva lärande vid problemlösning i grupp" (Institutionen för pedagogik vid lärarutbildningen, Malmö högskola)i maj 2001. Sedan dess har han varit efterfrågad av skolor i hela landet. Det är hans forskningsresultat om hur elever lär och de fem olika så kallade lärattityder han definierat som lockar lärare och skolledare till hans föreläsningar och seminarier. Själv hoppas han att forskningen ska kunna användas som ett analysverktyg i klassrummet och att den ska ge möjligheter att utveckla undervisningen.

Syftet med hans studie var att undersöka vilka faktorer som påverkar elevers kunskapsutveckling av naturvetenskapliga begrepp och teorier under ett problemlösande och informationssökande arbete i grupp. En viktig utgångspunkt var en kunskapssyn som innebär att elever lär sig i sociala sammanhang och när de kommunicerar med varandra.

– Under hela 90-talet har man från utbildningsdepartement och skolverk talat om vikten av att elever arbetar undersökande och problemlösande i grupp. Men hittills finns det väldigt lite forskning kring vad som faktiskt sker i klassrummet och hur eleverna utvecklar kunskap i en sådan process. Det är detta jag velat komma åt, säger han.

Därför specialstuderade han 20 elever i årskurs 8 i deras naturliga miljö; klassrummet. Under sex veckor arbetade de i grupper om fyra eller fem med ett problem kring växthuseffekten och jordens globala uppvärmning. De hade tillgång till dator, böcker, artiklar och en speciell startoch resurssida på Internet. Anders Jakobsson själv var handledare och alla lektioner och grupparbeten videofilmades.

– Cirka 50 timmars videoupptagningar där alla elevernas uttalanden finns samlade är det absolut viktigaste materialet.

I forskningsmaterialet ingår bland annat också skriftliga prov, intervjuer och elevernas anteckningar.

Men hur beskriver man kunskapsutveckling? Anders Jakobsson fann en kategorisering mellan I-VI där I står för en mer naiv förståelse av problemet och VI för en mer expertbetonad.

– Kunskap måste innebära att man tar ett kvalitativt språng, att det finns en kvalitativ skillnad mellan varje kategori, säger han och fortsätter:

– I skolans värld har vi ganska trubbiga redskap för att ta reda på hur elevers kunskapsutveckling ser ut. Våra prov är ett mått, men kanske inte tillräckligt. Jag tror att vi lärare kan bli bättre på att identifiera kunskapsutveckling under en process.

Med hjälp av de sex kategorierna kunde han analysera eleverna före och efter projektets start. Vad var det som påverkade stegen i förståelse? Vilka faktorer och drivkrafter styrde? I fokus fanns tre frågeställningar: Hur fungerar informationssökning genom datoranvändning? Hur lär elever av varandra i grupp och vilka olika attityder till No-undervisningen har de med sig i bagaget?

Det visade sig att vissa utvecklades explosionsartat, andra mer medelmåttigt. Ett exempel är de två elever som arbetat på väldigt likartat sätt tillsammans, läst samma källor och befunnit sig i samma undervisningssituation. Åndå såg deras utveckling mycket olika ut.

– Jag upptäckte tydliga skillnader mellan framgångsrika och mindre framgångsrika elever. Det var ett resultat i sig och jag kunde ha stoppat där. Men jag hade börjat se spännande mönster.

Han gick vidare med analyserna och vägde samman varje elevs syn på No-undervisning, deras olika arbetssätt och kunskapssyn, förmåga till samarbete och informationssökning. Fem elevtyper – eller fem olika förhållningssätt till lärandet – utkristalliserade sig. En tydlig kategori som skilde ut sig – och där flickor var överrepresenterade – var de elever som lade ner mycket tid, ambition och arbete på uppgifterna men trots det inte tog några större kliv framåt i kunskapsutvecklingen. Ingen av dem lyckades nå de högsta kategorierna i förståelse.

– De nöjde sig med att visa och läsa upp från papper vad de skrivit och lagt ner mycket möda på – men de hade inte förstått att de skulle förstå! Och det fanns ingen inre motor att förstå.

Han satte ord på en första lärattityd: reproducenten – den som söker fakta och färdiga, reproducerbara svar, som oreflekterat skriver av och har svårt att göra jämförelser, se samband och mönster. För reproducenterna är den producerade textmängden, snarare än förståelsen, måttet på att ha lyckats.

En annan kategori där flickor var i majoritet var den som han kallar meningsskaparen. Representativ är den elev som uttryckte att "No-undervisningen är inte speciellt viktig för mig eftersom jag inte tycker man lär sig så viktiga saker. Biologi kan vara roligt ibland men kemi och fysik är inget man har någon direkt användning av". För mycket plugg är ingenting för meningsskaparen som framför allt vill se en nytta med undervisningen. Om den kan relateras till det egna livet, vardagen och omvärlden, då väcks meningsskaparens intresse. Och samarbete, diskussioner och resonemang med andra i en grupp ger extra stimulans åt meningsskaparens lärande.

Detsamma gäller etikern. En undervisning som innehåller diskussioner om samarbete kring miljö och samhälle, värderingsfrågor och etiska ställningstaganden den väcker etikerns motivation och engagemang. Om etikern till exempel får utrotningshotade djurarter som utgångspunkt för ett arbete kring växthuseffekten, då kan hon (för även etikern är oftast en hon) prestera lysande resultat.

Kunskapsbyggaren däremot går gärna sina egna vägar, utan att se samarbete och gruppdiskussioner som en resurs. Han (här hittar vi flest pojkar) vill förstå samband och sammanhang, men samlar fakta, skapar stuktur och bygger upp sin förståelse på egen hand. Däremot är kunskapsbyggaren villig att dela med sig av sina kunskaper till andra.

Den femte elevtypen blev tydlig först när Anders Jakobsson analyserade sina videoupptagningar.

– I min studie var det pojkar och de gjorde allt annat än att syssla med växthuseffekten. I början kan det se ut som sabotage, men i stället för att lära byggde de sociala relationer. Det upptäckte jag inte när jag befann mig i klassrummet!

Han satte namn på relationsunderhållaren, den som ser sin egen mening med att gå i skolan; det är där han träffar och underhåller de sociala kontakterna med kompisar och lärare. Det är roligt att gå till skolan, men skolarbetet har han inte riktigt förstått meningen med.

– Det är viktigt att betona, säger Anders Jakobsson, att alla inte är renodlat den ena eller andra utan kan ha drag av flera. Men en lärattityd verkar alltid dominera. Och även om det finns överrepresentation av ett kön i en kategori, så kan pojkar och flickor tillhöra vilken som helst.

– Kanske finns fler lärattityder? tillägger han. Jag säger mig inte ha alla färdiga svar.

Men vilka slutsatser drar han av sin forskning? Framför allt: det finns inget idealt undervisningssätt. Det som gynnar den ena kan missgynna den andra.

– Min hypotes är att meningsskaparen och etikern gynnas av arbetssättet i studien. Möjligheterna till samarbete, diskussion, reflektion, val av arbetssätt och källor och att kunna förfoga över sin tid ger stimulans. Det är möjligheter som den mer traditionella undervisningen inte ger dem och det kan vara en förklaring till varför många flickor inte finner fysiken, kemin eller de naturvetenskapliga ämnena intressanta.

– Över huvud taget tror jag att mina resultat kan vara värdefulla i en tid då man nästan varje dag kan läsa om bristen på kvalificerade naturvetare och tekniker i arbetslivet och då skolan hittills misslyckats med att få fler ungdomar intresserade av naturvetenskap och teknik.

Kunskapsbyggaren är en av de få som gynnas av traditionell undervisning, är hans andra hypotes. Men han eller hon tar sig fram bra även i det friare arbetssättet.

– Det är väl rimligt att även kunskapsbyggaren får träna samarbete i grupp. Skolan har ju också en uppgift att kompensera brister.

Han kan också se att det problemorienterade och informationssökande arbetsättet inte främjar relationsunderhållarens kunskapsutveckling. Friheten blir helt enkelt för stor för den som mer är inriktad på sociala relationer än på kunskapssökning.

De som missgynnas av båda arbetssätten är reproducenterna. I klassen han studerade tillhörde en fjärdedel av eleverna den gruppen. De kommer i kläm hur än undervisningen är upplagd. Deras problem ligger mer i hur de tolkar meningen med den, menar han.

– En hypotes jag har är att det kan handla om en tolkning av skolkoden. De små barnen kommer till skolan och förstärks i ett beteende som lärare och föräldrar berömmer. Genom att kolla vad skolan vill; vad ska jag kunna och var går gränserna? kan man ta sig igenom systemet utan att ha lärt sig särskilt mycket.

– För den gruppen av elever är det extra angeläget att meningen med att förstå och lära blir tydlig.

Han tror på de metakognitiva samtalen för att förändra lärattityderna.

– Redan från allra första början i skolan, eller redan i förskolan, måste man börja föra mycket medvetna samtal om hur man lär sig och vad undervisningen syftar till. Och jag tror på reflektion som ett vapen för att förstå dess mening.

För framtidens undervisning ser han en möjlighet i att kunna utgå från elevernas lärattityder.

– Jag tror att den ultimata undervisningen måste få vara olika för olika elever. Om jag som lärare kan se de olika typerna i mitt klassrum och ta hänsyn till dem i min undervisning, då gynnar jag samtliga.

Samtidigt, anser han, är det viktigt att "både gasa och bromsa". Gasa , menar han, innebär att låta eleverna utgå från sin lärattityd, bromsa är att hjälpa eleverna att utveckla sina lärattityder. Till exempel att lära kunskapsbyggaren kommunicera mer kring sina kunskaper, att låta meningsskaparen och etikern upptäcka nya perspektiv och konfrontera relationsundehållaren med det egna beteendet.

– Det är en utmaning för skolan och frågan är: vågar vi ha en undervisning med större valfrihet, samtidigt som vi lär eleverna vad som är bäst för dom?

Med sin forskning hoppas han kunna bidra med analysverktyg och ett gemensamt språk för lärarkåren.

– Ibland saknas ett professionellt språk, och eftersom vi definierar ord och begrepp olika blir det omöjligt att kommunicera. För att utveckla undervisningen hoppas jag att lärattityderna kan vara en hjälp.

Särskilt ömmar han för reproducenterna.

– Mycket av det som är relaterat till undervisningens mål bygger ju på förståelse. Men de här eleverna har inte tolkat skolans uppgift på det sättet och då blir undervisningen verkningslös. Kan vi förändra reproducenternas lärattityder kan vi göra väldigt mycket i svensk skola. Efter att ha föreläst för flera tusen lärare har jag också fått en ganska enhetlig bild av att den elevtypen är ännu vanligar än vad jag fann i min studie...

Att nästa steg i Anders Jakobssons forskning blir att närmare studera just reproducenterna faller sig därför alldeles naturligt.

NILLA JOHANSSON