Makt och kön

Att vara feminist handlar om två saker. Det förklarar docent Anna Wahl som leder FOSFOR-gruppen på Handelshögskolan i Stockholm.
– För det första har man skaffat sig en medvetenhet om att samhället är ett patriarkat, det vill säga att det finns strukturer som begränsar kvinnor mer än de begränsar män. För det andra har man gjort ett ställningstagande mot den ordningen – det borde vara på ett annat sätt.
Vissa beteenden, sysslor och områden i vårt samhälle kallas för kvinnliga och de har nästan alltid lägre status än de som kallas för manliga. Medlemmarna i FOSFORgruppen anser inte att det finns några medfödda skillnader mellan män och kvinnor som kan förklara att samhället ser ut på det sättet.
– Nej, vi forskare envisas med att aldrig referera till "det naturliga könet". Vi ser kön som sociala konstruktioner och vi kommer med maktperspektivet, fortsätter Anna Wahl.
– Föreställningen om vad som är "det naturligt kvinnliga" är som nåt fluffigt som svävar omkring någonstans, illustrerar Klara Regnö.
Hon förklarar att vi i vårt vardagliga tal kallar någons ledarskap för kvinnligt, men när vi försöker greppa vad ett sådant ledarskap egentligen är för något, så är det som att fånga en tvål i badkaret. Vad som tillhör kvinnlighet och manlighet är nämligen hela tiden i förändring. Det som betraktades som kvinnligt förr, är det inte idag. Och det vi kallar naturligt kvinnligt idag, kommer kallas något annat i framtiden. Förändringarna sker dock oftast mycket långsammare än vad som varit fallet med skolledaryrket. De sker så långsamt att vi uppfattar könen, och därmed maktfördelningen mellan dem, som något naturligt och evigt.

Går det då inte alls att tala om ett kvinnligt ledarskap? Charlotte Holgersson har fått frågan förr.
– Du menar att om det nu ändå är så att det finns vissa beteenden som är vanligare hos kvinnliga ledare? Ja då beror det dels på de förväntningar som finns hos omgivningen och som en kvinna medvetet eller omedvetet anpassar sig till. Och dels beror det på att precis samma beteenden ges helt olika namn beroende på om det är en kvinna eller man som har dem.
Både kvinnor och män, alla hjälps åt att skapa och upprätthålla konstruktionerna. Charlotte Holgersson har exempel från sin forskning. En aggressiv man kallas karriärhungrig, en dito kvinna kallas för rabiat. Kvinnan har gått utanför sin könsroll medan mannen är inom sin. Fast det handlar inte bara om att vi tolkar beteenden olika.
– Konstruktionerna existerar inte bara i våra huvuden, de har blivit en del av oss och kommer till uttryck i faktiska beteenden, säger Anna Wahl.
Människor har lärt sig sin könsroll, identifierat sig med den och agerar utifrån den. Det finns mycket i "det naturligt kvinnliga" som är positivt laddat, även om det är underordnat. Det kan vara trevligt och tacksamt att agera omvårdande och att tänka sig att man gör det utifrån en medfödd kvinnlig egenskap. Men tyvärr, inte heller omvårdnad kallar forskarna för naturligt kvinnligt.
– Det är en del av konstruktionen. Män är lika bra på empati men det kallas bara något annat, säger Charlotte Holgersson.
Finns det då något positivt med den nya situationen i skolledaryrket? Jo, FOSFOR gruppen ser nya möjligheter i och med att yrket bytt kön.
– När det är så många kvinnor i ledarställning så kommer de att ses som individer. Det kommer att bli uppenbart att de sinsemellan är väldigt olika. Då blir det omöjligt att säga att det finns ett kvinnligt ledarskap.
Anna Wahl menar att även den som är övertygad biologist, det vill säga tror att mäns och kvinnors olika beteenden kommer av en medfödd natur, kommer att få mycket svårt att tala om vad som är ett typiskt kvinnligt ledarskap. Finns det ingenting som kvinnliga skolledare har gemensamt?
– Jo det gör det. De delar vissa erfarenheter av att vara kvinnor i vårt samhälle och av att vara kvinnliga ledare. De egenskaper som uppskattas hos ledare kallas för nästan alltid för typiskt manliga egenskaper och alla kvinnor som arbetar som ledare delar erfarenheter av att behöva förhålla sig till att det är så.

De erfarenheterna skulle kunna bli grunden för ett feministiskt engagemang hos skolledare, tycker Anna Wahl. Kanske kan skolledaryrket till och med fungera som en spjutspets och påverka resten av organisationsvärlden, spekulerar FOSFOR-gruppen.
– Skolvärlden kan visa omvärlden att kvinnor kan vara duktiga ledare, säger Klara Regnö.
– Men det finns förstås en risk att skolvärlden avfärdas, kanske säger man "jaja, kvinnor kan leda i skolans värld, men det är ju inte något viktigt område ", säger Anna Wahl.
Hon tror att skolledning skulle kunna konstrueras som ett uttryck för "kvinnligt ledarskap" genom att hela skolvärlden betraktas och förklaras som ett typiskt kvinnoområde. Områden som domineras av kvinnor förlorar i status. Alternativt så har de redan förlorat i status och det är därför som kvinnor överhuvudtaget ges tillträde. Charlotte Holgersson förklarar att när kvinnor kommer in i ett yrke, så är det oftast för att makten försvunnit därifrån. De viktiga besluten tas någon annanstans och där hittar man också männen.

Tittar man bakåt i historien finner man att yrken byter kön ibland, ofta till följd av dramatiska händelser som krig eller stora ekonomiska omvälvningar. Anna Wahl berättar om den forskning som Sveriges nuvarande miljöminister Lena Sommestad gjort om ett yrke som bytte kön i mitten av förra seklet, nämligen mejeriyrket.
– Lena Sommestad visade att när tekniken kom in i mejeriyrket under mellankrigstiden, så sågs det plötsligt som ett mansyrke och man sa att det var "för tungt för kvinnor". Trots att jobbet hade varit mycket tyngre innan maskinerna kom. Bakgrunden var förstås att teknik och naturvetenskap hörde ihop med det man kallade för manligt. Medan mjölk och närhet till djuren associerades till kvinnlighet.
Även om orsakerna till att yrken byter kön oftast kan sökas i patriarkala strukturer, så ska man inte utesluta att en ökad andel kvinnor i ledarställning också beror på ett medvetet jämställdhetsarbete.
– Människor i skolvärlden har förmodligen strävat efter att könsfördelningen i toppen ska avspegla hur resten av organisationen ser ut, säger Anna Wahl.
Gruppen återkommer till de nya möjligheter som skapas. Det som hänt med skolledaryrket är ett exempel på något som i förlängningen kommer att medverka till att förändra hela konstruktionen av kvinnlighet i vårt samhälle. När kvinnor kommer in på nya arenor och intar nya positioner i samhället, så gör det nämligen att "kvinnligheten" utvidgas och kommer att omfatta nya eller helt andra saker. Det kan man också se bakåt i historien. När männen var ute i 1900-talets världskrig och man var tvungen att utnyttja kvinnor som arbetskraft i fabrikerna, så omformulerades också vad som var kvinnlighet.

Gruppen är dock inte överväldigande optimistisk. De förklarar att visst har kvinnlighet förändrats genom tiderna, men oavsett vad det har innehållit så har det alltid fungerat som ett komplement till det som konstruerats som manligt. Det manliga blir alltid normen och det kvinnliga blir avvikelsen. Har det varit manligt att visa känslor, så har det också varit fint att göra det. När det några århundranden senare kallas kvinnligt att visa känslor, så är det något negativt eller i alla fall mindre värt i de situationer där makt utövas.
Den största möjligheten som forskarna i FOSFOR-gruppen ser med en majoritet kvinnor i ledarposition, är att det kan göra skolan till en arena för jämställdhetsdiskussion. Inte för att det skulle finnas något naturligt i att kvinnor alltid är intresserade av feminism och jämställdhet.
– Nej, tvärtom. Många kvinnor i ledarposition säger "jag är inte förtryckt, jag har aldrig blivit hindrad för att jag är kvinna".
Charlotte Holgersson menar att en kvinna kan ha mycket att vinna på att upprepa den frasen.
– Den kvinna som säger så utmanar inte makten, hon blir inte farlig och får därför vara med på männens arena. Dessutom slipper hon se sig själv som en del av ett förtryckt kollektiv.

De kvinnor som resonerar på det sättet, de befinner sig oftast i minoritet på sina arbetsplatser. Männen är i majoritet och de har förstås allt att vinna på att förneka att kön och makt har ett samband. Charlotte Holgerssons forskning har visat att män ofta hävdar att alla ledarpositioner i deras organisation tillsätts genom neutrala meritvärderingar. Fast när de säger det, så tänker de inte på att de meriter som de värderar högst alltid är de som mest påminner om deras egna. Män tillsätter andra män.
– När kvinnor nu är i majoritet i ledarposition i skolan, så borde de ha mycket att vinna på att förhålla sig ifrågasättande när det gäller kön och makt. Med en medveten position så kan de ju bredda utrymmet för hur deras ledarskap kan vara och de kan slippa blir fångna i klichéer om kvinnlighet, tycker Charlotte Holgersson.
– Men vi har inte forskat specifikt på skolans värld, vi vet ju inte om det är det okej att vara feminist där, säger Anna Wahl.

Alla tre är eniga om att skolledaryrket skulle vara intressant för feministisk organisationsforskning, gruppen har hittills bara ägnat sig åt att studera områden där kvinnor är i minoritet. De skulle gärna vilja ta reda på hur kvinnor och män i skolan tänker om den nya situationen. Självklart är inte alla män negativ inställda till att se samband mellan kön och makt. Gruppen tror att många skolledare redan har gjort egna analyser och de hoppas att både kvinnor och män kommer att se möjligheter i att diskutera kön.
– Man kan ju förstås bli tvungen att hantera konflikter om man ger sig in på diskussioner om kön. Den som ifrågasätter "det naturliga könet", hon eller han ifrågasätter också människors identiteter och då kan de känna sig hotade, säger Anna Wahl.
FOSFOR-gruppens vision för skolan handlar om att skolledare och lärare skulle våga möta de konflikterna. De skulle vilja se en medveten generation barn och ungdomar växa upp.
– Skolan är en del av samhället, den könsmaktordning som råder kommer alltid att avspeglas i skolan. Men det är fullt möjligt att vara både mer eller mindre jämställd än i det omgivande samhället. Skolan skulle kunna vara en ledande arena för jämställdhetsdiskussion, säger Charlotte Holgersson.

GUNILLA EDEMO