Orimligt personalansvar

 Lennart Jonasson, som normalt är kommundirektör i Nacka kommun, har det senaste året tittat närmare på hur ledningen fungerar i skolan. Cirka 5000 rektorer på grund-, gymnasie-, och friskolor samt komvux deltog i undersökningen, och betänkandet blev klart i slutet av november förra året. Slutsatsen är att det direkta personalansvaret borde fördelas bättre. Två tredjedelar av alla kommunala rektorer är idag ansvariga för mer än 30 anställda, och en femtedel för mer än 50. Bland gymnasierektorerna är det hela 50 procent som har ansvar för över 50 personer. 
  Lennart Jonasson konstaterar att den låga chefstätheten påtalades redan i Skolverkets nationella kvalitetsgranskning 1998, men att den inte har förbättrats. 
  – Man kan inte kräva att en ledare ska ha utvecklingssamtal med 30-40 anställda. Då blir det inte ordentligt genomfört. Rektorerna måste skaffa sig en organisation så att en person slipper göra allt detta själv. 

En annan slutsats av utredningen är att skolorna generellt har ganska få stödtjänster. 17 procent av rektorerna anger att de saknar kanslist, och det är väldigt glest med andra administrativa stödtjänster. Den absoluta merparten saknar både ekonom, lokalansvarig och personalansvarig. 
  – Många rektorer kanske är ängsliga att dra in en lärartjänst för att till exempel inrätta en controller, eftersom man riskerar att få kritik, resonerar Lennart Jonasson. 
  Men i många fall kan det ändå vara värt att satsa på stödfunktioner, tror Lennart. Åtminstone på större skolor. 
  – Det är ofta svårt att själv ha koll på ekonomin för den som är rektor på en stor skola. Då kan det vara klokt att fokusera sitt arbete på det man är bäst på. 

Men för att en skolledare ska kunna forma en organisation där arbetsuppgifterna fördelas på ett rimligt sätt krävs att de har full bestämmanderätt, betonar Lennart Jonasson. Så är det långt ifrån alltid. Trots att mål- och resultatstyrningen infördes i början av 1990-talet är den fortfarande bara halvt genomförd. Ett tydligt tecken på det är rektorernas omdömen om vilka befogenheter de har. 45 procent säger att de inte kan inrätta eller dra in tjänster, 13 procent kan inte utforma sin egen organisation och 20 procent har inte totalansvar för kostnaderna. Det tycker Lennart Jonasson är ett klart underbetyg för hur kommunerna hanterar skolorna. 
  – En medelstor svensk skola är ungefär i samma storlek som ett medelstort företag. För att få en positiv utveckling är det viktigt att ansvaret och befogenheterna verkligen ligger hos skolan. En rektor måste kunna äga sin organisation, precis som vilken vd som helst. 
  Lennart Jonasson menar att införandet av mål- och resultatstyrningen har varit ofullständig. Kommunerna har lånat modellen från näringslivet, men är inte riktigt beredda att släppa ifrån sig all styrning. 
  – Jag upplever att många kommuner inte har förstått fullt ut vad den här modellen innebär. För att den överhuvudtaget ska fungera gäller det att man lägger ut tillräckligt med ansvar på skolorna. Det viktiga för kommunen är att mäta vad som kommer ut i andra ändan, inte att bry sig om hur det går till. 

I utredningen ingick en närmare studie av 13 skolor som kunde betecknas som framgångsrika. De hade vissa saker gemensamt, bland annat gällande resultatorientering och aktivt utvecklingsarbete. Däremot gick det inte att urskilja något särskilt mönster vad gällde organisationen, enligt Lennart Jonasson. 
  – Jag tror inte att det finns någon särskild organisationsmodell som passar alla. Det måste anpassas till varje skolas kontext. Det är just därför som det är så viktigt att kommunen lägger ut ansvaret, så att rektorn själv kan bestämma hur han eller hon vill ha sin organisation.