Platt organisation och nära ledarskap

 Sonja Nilsson är en av två barn- och ungdomschefer i Centrum. Hon har sina rötter i förskolan och började arbeta som förskollärare 1974. Under 1980-talet var hon föreståndare och pedagogkonsulent och 1993 blev hon områdeschef för ett par förskolor. 
   – Under 90-talet fanns många arbetsgrupper mellan förskola och skola för att hitta gemensamma utvecklingslinjer och fortbildningsprogram. Våra styrdokument såg olika ut men hade ganska likartat innehåll. I förskolan fanns ett nära ledarskap medan skolan hade fler nivåer mellan ledare och medarbetare. 
   Efter att stadsdelsförvaltningar införts i Malmö 1996 blev Sonja Nilsson områdeschef för både skola och förskola i stadsdelen Fosie. Organisationen utgick från ett spårtänkande med tre chefsnivåer. 

– Jag kände mig välkommen till skolans värld, säger hon. Det var väldigt lätt att flytta över arbetsledarerfarenheten från förskolan till grundskolan. Det handlar om att leda pedagoger i ett pedagogiskt arbete. Visserligen finns en skillnad när det gäller lagstiftning och styrdokument och traditionerna ser olika ut men arbetet handlar om att få medarbetarna med sig. I skolan vill lärarna ha tydliga ledare men också ledare som tillvaratar och företräder den egna verksamheten gentemot omvärlden. 
  Sonja hade en föreställning om att det skulle vara en hög intellektuell nivå i skolan med tanke på alla högskoleutbildade lärare. Hon förväntade sig en livlig diskussion och analys av aktuell forskning och mål men så var det inte riktigt. Det fanns visserligen inget motstånd mot sådana diskussioner men de skulle föras utifrån den egna verksamheten. 

– Det fanns fler likheter mellan förskola och skola än jag hade trott. Både lärare, förskollärare och barnskötare har behov av att diskutera och fördjupa de praktiska vardagsfrågorna. Det är ledningens sak att knyta an till målen, säger Sonja Nilsson och fortsätter: 
   – Det handlar mycket om ens egen inställning. Om man har behov av att visa på skillnader så hittar man skillnader. Letar man likheter hittar man likheter. Skolans styrning har gått från regelstyrning till målstyrning och antalet direktiv har minskat. Förskola och skola har successivt närmat sig varandra. 
   – Decentraliseringstanken inom grundskolan är lätt att förstå för oss som kommer från förskolan. Vi har inte haft något annat. Och det gäller inte bara personalansvar och ekonomi utan också tänkandet kring den pedagogiska utvecklingen. 
   När Sonja Nilsson var områdeschef i stadsdelen Fosie 1997 tyckte hon inte att organisationen där fungerade optimalt. Att ha en gemensam arbetsledare för verksamheten från 1-12 år var ingen garanti för ett gemensamt ”pedagogiskt spår”. Det var arbetssamt att vara orienterad kring allt som händer i åldersspannet 1 till 12 år. Områdena var dessutom stora med 50-60 medarbetare. 
   Hon trodde på mindre ansvarsområden med mindre åldersspann och att ett nära ledarskap är nödvändigt om man skall få en god skolutveckling. Detta förutsätter i sin tur ett rimligt antal medarbetare. 

1997 hade politikerna i stadsdelen Centrum beslutat att införa en platt organisation med två nivåer – tre barn- och ungdomschefer och under dem rektorer för skolorna och områdeschefer för förskolorna. 
   Organisationen tilltalade Sonja Nilsson. Hon fick jobbet som en av barn- och ungdomscheferna och kunde därmed vara med om att genomföra organisationen och anställa rektorer och områdeschefer. 
   Organisationen ser likadan ut idag med undantag för att det numera endast är två barn- och ungdomschefer och att alla ledare sedan 2002 har titeln rektor. 
  – Det finns ingen anledning att inte ha samma benämning när man har samma plats i organisationen. Man kan inte ha olika titlar bara för att man har olika traditioner. 
  Sonja Nilsson hade tagit upp frågan tidigare men då var den inte mogen. Stadsdelschefen var rädd att det var känsligt att förskolecheferna skulle bli rektorer. Det fanns en oro för att att rektorsrollen skulle urholkas och att statusen skulle minska genom att det blev fler rektorer. En oro som i vissa fall kan vara befogad då det finns exempel på att ett ökat antal personer med samma titel kan leda till en sämre löneutvecklingen särskilt om det dessutom blir fler kvinnor 

– Rektorsbegreppet har varit och är fortfarande ett laddat begrepp. Men både fackliga organisationer och politiker var positiva till förändringen. Enhetliga benämningar på chefer är bra, det tydliggör och synliggör för brukarna hur vi tänker i vår stadsdel. Dessutom har vi hela tiden skickat alla våra chefer till rektorsutbildning. 
   Sonja Nilsson tror att förväntningarna på rektorer för förskolorna tidigare kanske varit högre i Centrum jämfört med andra stadsdelsförvaltningar. Det har tidigt ställts krav på förskolerektorerna att de ska göra kvalitetsredovisningar på samma sätt som sker i grundskolan. Liksom förskolan påverkar skolan påverkar skolan förskolan. 

– Det ska vara samma krav och förväntningar på förskolan som på skolan. För barnen är verksamheterna lika viktiga. 
   Det nära ledarskapet är grunden för organisationen – ledaren ska inte ha för många medarbetare och ska ha ansvar och befogenheter att styra hela verksamheten. De nio rektorer, som är ledare för var sitt förskoleområde, kommer från förskolans värld medan de tio rektorer, som är ledare för grundskolorna, med ett undantag kommer från skolans värld. En stor skola har två rektorer för att antalet medarbetare inte ska bli för stort. De flesta rektorer har högst 30. Malmö stad strävar efter att en chef ska ha högst 25 medarbetare. 
   Sonja Nilsson tycker det finns klara fördelar med att skilja på förskolor och grundskolor när det gäller ledarskapet. Hon ser åtskillnaden som ett sätt att värdesätta det specifika för varje område. 
  – Som rektor måste man hinna fördjupa sig i sitt område för att kunna driva en bra skolutveckling. Jag ser skolledaren som en spjutspets i skolutvecklingen. Hon eller han ska gärna vara ett steg före och hålla sig ajour med aktuell forskning och omvärldsbevakning, vilket är svårt att göra med ansvar för många olika verksamheter. 

Att till exempel vara rektor för en grundskola med förskoleklass och fritidshem är tillräckligt stort område. Ett förskoleområde består av flera olika enheter vilket ställer krav på rektorerna att både skapa samhörighet inom området och att ge varje förskola möjligheter att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Dessutom är den geografiska närheten och fysiska synligheten viktig. 
   Samtliga förskoleklasser i Sonja Nilssons område hör till grundskolerektorerna. Hon tycker förskoleklassen ska tillhöra den enhet där den fysiskt finns. Nackdelarna då? Sonja Nilsson svarar att det kan bli för stort hopp från förskola till skola för barnen och att det finns en risk att ett eventuellt vi och dom-tänkande konserveras. 
   – Organisationen är ett medel, aldrig ett mål. Det finns för- och nackdelar med allt. Vi försöker knyta ihop pedagoger från de olika skolformerna och överbrygga de skillnader som finns inom pedagogik och tradition. Rektorer i olika skolformer samarbetar i arbetsgrupper kring olika frågor och har gemensamma kompetensutvecklingsdagar, säger hon och fortsätter: 
   – Det finns en stor respekt bland rektorerna för varandra. Men vi måste lägga kraft på arbetet med att knyta ihop förskola och skola på ett annat sätt än om man arbetar i spår med samma ledare. Vi har det inte gratis. 

Sonja Nilsson har alltid tyckt att man ska ha ett totalt ledningsansvar som inkluderar det administrativa arbetet. Hon säger sig vara präglad av sin bakgrund och framhåller den goda utvecklingen inom förskolan på 1980-talet med decentraliserat ansvar. Att ta hand om ekonomi och personalfrågor innebar möjligheter och som föreståndare fick man en helhet över verksamheten. 
   Hon tycker att arbetet med att serva olika intressenter med resultat har ökat under de senaste fem-tio åren. Det ska skickas siffror och uppföljningar på allt. Hon efterlyser en större tilltro till rektorer och deras chefer så att de slipper rapportera i parti och minut. 
   – Men ingen kan ta ett helhetsansvar bättre än rektorerna. De måste äga det själva. Jag tror inte på att ha andra personer som tar över ansvaret för en del av organisationen. Man ska ha hela ansvaret. 
   Att tillsätta ytterligare administratörer är fel väg. Bättre då att skära ner på det administrativa arbetet i form av ständiga rapporteringar. Då hinner rektorerna med arbetet. 

En stor del av rektorsuppdraget är att sy ihop helheten och visa på de samband som finns. Det är svårt att separera det pedagogiska ledarskapet från resurserna. De är medlet för att nå målen. 
   Enligt Sonja Nilsson är stadsdelens rektorer jämställda när det gäller löner och villkor. Men det finns en skillnad i skolformerna som sätter vissa ramar – grundskollärare har högre löner än förskollärare. Den bäst betalde läraren har ca 28 000 kronor, förskolläraren 22 000 -23 000 kronor. 
   – Vi har strävat efter att inte göra skillnad på lönerna för rektorerna. Att skolformerna har olika status och traditioner avspeglas dock delvis. Det finns viss eftersläpning lönemässigt på grund av den underställda personalens löner. Våra högst betalda rektorer kommer från grundskolan. Vi har ett uppdrag att ha en lönespridning även på rektorsnivån men alla grundskolerektorer ligger inte högst. Spridningen finns över båda grupperna. 
   Grundskolan är ofta i fokus i den all allmänna debatten. I Välfärd för alla-programmet i Malmö är ett av målen en ökad måluppfyllelse i år 9. Från början fanns inget med om förskolans betydelse men nu ska det läggas till. 
   – Klart att det har betydelse hur förskoletiden ser ut, men den kopplingen har man inte gjort. Jag har inga illusioner kvar om att lokala politiker och högre chefer går i spetsen för utvecklingen av förskolan som ett första steg i utbildningssystemet. 

Sonja Nilsson poängterar att den förändring som ägt rum när det gäller styrning av förskolan med lagstiftning och läroplan och annat har varit mycket välkommen i förskolan. Det har varit en bekräftelse på att förskolan är viktig. 
   Grundskolans pedagoger och rektorer är väl medvetna om de första årens betydelse. Alla politiker känner dock inte till att förskolan har en läroplan. 
   – Förutsättningarna för samarbete och samförståelse mellan förskola och skola har aldrigt varit bättre än nu. Det finns en respekt för varandras uppdrag och att man gör det man ska göra, både på ledar- och pedagognivå. 

Sonja Nilsson och hennes kollega har inte låst sig vid att rektorer måste komma från den skolform man skall leda. Det handlar om rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle. Hon tror att både förskolor och grundskolor idag har lättare att ta emot någon med en annan bakgrund eftersom man kommit längre i sin organisationsutveckling. Om man vill ha ett specifikt ledaruppdrag och är en bra ledare så spelar det ingen roll vilken bakgrund man har. 
   – Jag tycker det är viktigt att vi som kommer från förskolan arbetar för och tar ansvar för att höja förskolans status. Ibland lägger de förskollärare som går in i grundskolans värld sin historia bakom sig men de borde hjälpa till att lyfta fram förskolefrågor. Man ska vara stolt över det man kan.  

GÖRAN NILSSON