Ledarskap i förändring

 Det hänger en bister marionettdocka med frack och hög hatt i entrén till rektorsutbildningen i Stockholm. I den ena handen håller han något som helt enkelt måste vara ett regelverk. Kanhända en kvarglömd voodoo-docka, en kvarleva sedan den absoluta regelstyrningens dagar, funderar den symboliskt lagde reportern, och ber praoelev Kajsa att ta en närbild på denna möjliga relikt. Och visst har det hunnit rinna en hel del vatten under broarna sedan staten detaljstyrde skolan medelst ryck i tåtarna. Förväntningarna och kraven på rektor har förändrats väsentligt och kunskapsluckorna blivit mer tydliga. 
   Men vad behöver dagens rektor egentligen känna till och bli bättre på? Vad förväntade sig till exempel de fem fjärdeterminarna i 04A – två förskolechefer, två grundskolerektorer och en biträdande gymnasierektor – den där gången för drygt två år sedan, när de började rektorsutbildningen? Och vad har de fått? 

– Jag började på utbildningen för att utveckla mitt ledarskap,helt enkelt,säger Margaretha Fagerberg, som är grundskolerektor i Salem. – Det verkade så konkret. Learning by doing, utan flams. Säger Lars-Börje Edberg, biträdande rektor vid Ekensbergska gymnasiet i Södertälje. 
   – Och jag ville träffa andra i samma sits med allt vad det innebär av problem och glädjeämnen. Säger Ingrid Carlstedt, som är rektor för Jorielskolan i Älvsjö, en del av Pysslingkoncernen, med ansvar för grundskola, fritidshem och integrerad särskola. – Och möta skolledare från så många andra verksamheter, stadier och med olika huvudmän – både kommunala verksamheter och andra, säger Eva Norén Hällkvist som är förskolechef i Bromma. 
   – Det gör att man får ett annat perspektiv på det livslånga lärandet, instämmer Christel Holm som är för-skolechef i Södertälje. Olika skäl – men egentligen variationer på samma tema. 
   För det som tycks ha lockat dessa och många andra som går rektorsutbildningen i Stockholm har just varit mixen av en handfast utbildning som bygger på praktisk tillämpning, där deltagarna själva i hög grad är aktiva med sina erfarenheter från alla stadier allt-från förskola till gymnasium. En utbildning att ”mogna in i”. 
   – De här två åren som vi har gått har varit intensiva och passerat blixtsnabbt, säger Lars-Börje. Utbildningen har fått ta sin tid – och måste få göra det. Nu har vi ett år kvar och jag har svårt att tänka mig hur utbildningen skulle kunna komprimeras med samma resultat. 
   Här är det knappast de formella partierna, kunskaperna om styrdokumenten och andra tillämpbara lagar och förordningar, i sig som kräver störst utrymme. De delarna behöver man som rektor självklart också känna till och hitta, säger de fem, men inte kunna utantill i varje mening. Här handlar det i första hand inte om chefskapet som man förordnas till utan om ledarskapet, som man förtjänar. 
   – Givetvis vet vi mer om förordningarna än tidigare och vet var allt står att finna, säger Ingrid. Men det är ju inte så att vi bockar av paragraferna allt eftersom och säger att ”nu kan vi det här”. 

Nej, det viktigaste måste ju ändå vara att kunna tillämpa den anda som återspeglas i styrdokumenten och värdegrunden, oavsett om det handlar om elev- eller personalfrågor eller något annat. 
   Den andan är ju utgångspunkten för vårt ledarskap, säger Margaretha: 
   – Rektorsutbildningen ger oss hela tiden tillfällen att öka vår självinsikt, tänka efter varför vi handlar som vi gör och tillsammans med de övriga diskutera andra handlingssätt. 
   – Just då när det händer, i verksamheten, kan det vara svårt att få feedback på det man gör på ett sätt som utvecklar arbetssättet. Här kan vi verkligen vara oss själva, i både små och stora grupper, ta upp ett ämne eller en situation och få omedelbar återkoppling på den. 
   Att ihop med andra reflektera kring både det egna och andras sätt att agera är ett bra sätt att nå självinsikt. I stor trygghet och hela tiden i värdegrundens anda. 
   – Varje situation vi tar upp går ju att relatera till värdegrunden och styrdokumenten, säger Lars-Börje. Det är ju alltid värdegrunden i den likvärdiga skolan som är utgångspunkten för utbildningen. 

Detta oavsett om det sker under introduktionen, under internatperioderna, då deltagarna följer upp arbetsuppgifterna de ska göra i sin vardag på arbetsplatsen, tränar färdigheter, diskuterar litteratur och lyssnar på föreläsningar, under grupphandledningarna fyra gånger varje termin eller vid de mer sammanfattande seminarierna tre gånger under utbildningen tillsammans med sina närmaste chefer. 
  Internaten, säger de fem, har givit tillfälle till fördjupning med hjälp av föreläsare, som inte nödvändigtvis kommer från skolans värld. Att låta en biskop emeritus tala om värdegrunden,etik och moral eller en psykiater tala om konflikthantering och kommunikation har gjort lika starkt intryck på de fem som den erfarne skoljuristen.  
  Givetvis finns det också andra, mer rent tekniska inslag i utbildningen. Ska man förmedla en vision,eller vilket budskap det än är, så krävs det förmåga att kunna dela med sig.  
  Givetvis finns det också andra, mer rent tekniska inslag i utbildningen. Ska man förmedla en vision,eller vilket budskap det än är, så krävs det förmåga att kunna dela med sig. 

– Vi har också övat oss på att leda varandra under internaten, berättar Christel. Att leda dem som själva är vana att leda är minsann inte lätt. Själv fick jag göra det fjärde terminen, när rollerna i gruppen var rätt klara och vi kände varandra ganska väl. 
   Medan Eva var gruppledare vid den allra första internatveckan: 
   – Då hade vi knappt träffats tidigare och plötsligt skulle jag leda arbetet. Det spetsade till sig en hel del och de försökte knappast göra det lättare för mig, heller. En mycket nyttig övning med både gensvar och mothugg som fick mig att tänka efter mycket kring min ledarstil. 
   Övningar typ ”Fångarna på fortet”har givit tillfälle till andra tester av gruppdynamik, där ledarskap och sammanhållning också ställs på hårda prov. 
   Detta att ge sig tid att fundera över hur man är som ledare är i sig en utmaning: – Redan från början får vi göra en form av ledardeklaration, en kortfattad sammanfattning av ”vad jag står för som ledare”, säger Lars-Börje. 
   Egentligen ska man kunna sammanfatta den med bara ett par, tre meningar. 
   – Och det handlar inte bara om att jag vill vara si eller så, säger Christel, utan också till exempel hur jag vill att min personal ska märka att jag lever efter min ledardeklaration. Den sista versionen gör vi precis när vi slutar och förhoppningsvis är den inte densamma, som när vi började. 

Idén är nämligen att ledardeklarationen ska revideras efterhand, helt enkelt att man inte ska vara samma ledare när man slutar. De kanske yviga och högtravande formuleringarna i början har då reducerats till en kärna som, som sagt, går att sammanfatta ytterst kort – samtidigt som den ska täcka allt. En annan version på samma förändringstema är utvecklingsarbetet ”Resan”,säger Eva: – På en till fem A4-sidor ska var och en beskriva varsin process som vi drivit under en längre tid på vårt arbete, samtidigt som vi gått utbildningen. För min det handlar det om kompetensutveckling enligt Växtkraft Mål 3, som vi arbetat med på de förskolor och den familjecentral, där jag är chef. För många har det blivit det en resa med stopp, uppförs- och nedförsbackar, återvändsgränder och mer eller mindre medvetna vägval, där färdvägen både ska beskrivas och motiveras. Ibland blir resan rena äventyr,som för Ingrid: – Jag blev anställd 2003 som rektor för en Pysslingskola som drogs med ett gigantiskt underskott. Jag var nummer fem som rektor sedan 1999. Mitt uppdrag, som jag beskriver i min ”reseskildring” var helt enkelt att fåskolan att överleva. 
   Uppdraget lyckades. 
   – Nu tar vi in fler barn och står åter igen på plus, vilket inte hänt tidigare.Och hur det gick till berättar jag i min reseberättelse. 

När man står mitt uppe i processen kan det vara svårt att se vad som händer. Det är där handledningen kommer in. Konkret problemlösning på konkreta problem. 
– För vår grupp, säger Christel, är det Gordon Mjörnell från utbildningen som handleder, som lyssnar, punktar upp, förtydligar och analyserar tills alla har bilden klar för sig. Och tillsammans hjälper vi det som kanske fastnat att komma loss:”Har du tänkt på det här? Kan du göra på det här sättet, istället?” 
   – Självklart har ingen något facit utan detta är en hjälp att se lösningar,som man kan ta eller förkasta eller som kanske kan leda fram till nya tankar med nya möjligheter. 
   På liknande sätt fungerar ”skuggningen”, som inte är så dramatisk som det kan verka, säger Ingrid: 
   – Vi observerar helt enkelt varandra i arbetet och iakttar helheten eller koncentrerar oss på olika situationer, som kanske den skuggade bett att få specialobserverat. Hur agerar han eller hon i olika situationer, hur ser kroppsspråket ut, hur fungerar ledarskapet, kan budskapet tolkas på olika sätt? 
   Samma sak här, skuggningen fungerar som hjälp och stöd att få syn på saker som man kanske anade men hade svårt att bedöma själv. Men det får också ”skuggorna” att reflektera utifrån dessa nya situationer men även utifrån egna, liknande erfarenheter. 

– På så sätt fungerar skuggningen som en kompetensutveckling för alla, säger Eva. Och ledaruppdraget är ju i stort sett detsamma oavsett stadium,så det är inget som hindrar att en rektor med förskollärarbakgrund skuggar en gymnasierektor. 
   Åter till den inre resan och mognaden som ledare.Även om omgivningen och personapersonalen på skola och förskola kanske inte direkt kan peka på förändringar i ledarstilen till följd av kursen, så är den en process där man får tänka till mentalt, säger Christel: 
   – Själv har jag redan fått användning av min ledardeklaration. I Södertälje håller vi på med en stor omorganisation, där tjänsterna som förskolechefer ska försvinna och bli rektorstjänster.Men eftersom antalet tjänster blir färre, så måste alla söka, vilket jag gjort. – Självklart hoppas jag på att mina år på rektorsutbildningen har stärkt mina möjligheter. Jag har ju verkligen haft tid att komma fram till vad jag vill som rektor. 
   Margaretha ser utbildningen som en kvalitetssäkring: – Nu skulle man kunna sätta ”Har genomgått statlig rektorsutbildning” på visitkortet. Närmare en legitimation kan man inte komma. Det har verkligen varit en förmån att få gå här. 
   En förmån som långt ifrån alla rektorer har åtnjutit.Även om de flesta i gruppen har fått gå utbildningen relativt snart efter att de tillträtt som rektorer, det vill säga inom två år, så berättar man också om fruktlösa försök att få gå utbildningen vid tidigare anställningar i andra kommuner. 

– Naturligtvis skulle det vara obligatoriskt för kommunerna att låta sina rektorer gå utbildningen så snart som möjligt efter att de tillträtt, säger Lars-Börje. Här i gruppen är vi alla hundraprocentigt nöjda. Och vi är inte samma ledare nu, som när vi började. 
   Ett påtagligt exempel på det livslånga lärandet, en rejäl ”totally makeover”, helt enkelt. 
   Sjutton vet hur det gått till men under intervjun har rektorsmarionetten förvandlats till en dirigentdito och regelverket i hans hand blivit till ett notblad. 
   Och visst, när man skådar in i det tidigare så kärva träansiktet,så nog har det tillkommit en glad glimt i de tidigare så stränga ögonen. För nog är det så: 
   Visst ska skolan styras med en och annan paragraf. Men framförallt med en rejäl värdegrund att stå på och – liksom musiken – med glädje! 

MATS KLOCKLJUNG