Särbegåvade barn är annorlunda

 De är bara annorlunda. Det är ett faktum som vi haft svårt att acceptera,utbrister Pernille Buch-Römer, skolledare för Mentiqaskolan en bit utanför Köpenhamn,och fortsätter: 
– Vi kan mycket väl ge de särbegåvade barnen några redskap så att de blir bättre på att leka, men de kommer aldrig att bli som andra barn. Det är det vi försökt göra dem till, bland annat genom att skicka dem till skolpsykologen.Vi ger barnen en signal om att vi måste göra om dem. 

Många barn lider av det, menar Pernille Buch-Römer som på eget initiativ och i nära samarbete med föräldrar startat Skandinaviens första skola för barn med särskilda förutsättningar. 
– Vår vision är att ge de här barnen möjlighet att vara tillsammans med likasinnade och stimulera dem rent ämnesmässsigtyrkes-? professionellt?),så att de får en mer positiv uppfattning om sig själva, sina egenskaper och sin skolgång. 
   Med ett ovanligt schema,där det bland annat står filosofi i alla årskurser och latin från femman, utropades skolan snabbt som elitskolan för smartskallar (kloge hoveder). Alla var inte lika begeistrade av tanken på att samla en liten grupp särbegåvade barn i en special-skola. 
   Argumenten gick kors och tvärs i den offentliga debatten. Kritikerna undrade om barnen inte skulle känna sig ännu mer isolerade och speciella i en specialskola och inte lära sig att umgås med så kallade vanliga barn. Man ifrågasatte om inte den vanliga skolan än en gång misslyckats och inte levt upp till kraven att anpassa undervisningen till varje enskild elev,eller om det kanske bara handlade om en grupp krävande föräldrar som inte hade något till övers för den skola som finns. Det fanns massor av åsikter, och när Mentiqa öppnade var mediebevakningen intensiv. 
   – Det är många som bedömer den här skolan med politiska glasögon. Jag nöjer mig med att koncentrera mig på det mänskliga, där det bara handlar om barn som inte har det bra och vad man kan göra för att de ska få det bättre.Det låter lite banalt,men det är avsikten. Vad andra tycker, tror, tänker och kommer att ändra i lagarna har jag inte brytt mig om – och om jag gjort det hade jag nog brutit nacken. Det finns gränser för vad man orkar med, säger Pernille Buch-Römer och betonar att just elevernas trivsel har prioriterats från start. 

– Många särbegåvade barn anklagas för att vara osociala. De är dåliga på att leka med normalbegåvade barn, eftersom de tänker annorlunda. De har en annan koll på saker och en annorlunda humor. Särbegåvade barn har lätt att vara sociala, de har bara ingen att vara social med. De flesta av våra barn har varit utanför i sina gamla klasser, och en del har varit runt hos skolpsykologer och på barnpsykiatriska avdelningar, säger Pernille Buch-Römer och utmanar alla föreställningar om elitbarn som klarar allt på halva tiden. 
   – Att vara särbegåvad är inte detsamma som att du är duktig på allt. Många av våra elever har stora luckor. De kan vara superduktiga på något och urdåliga på något annat. Just därför är barn som är extra kvicka i huvudet en mycket missförstådd och förbisedd grupp. 

Pernille Buch-Römer är själv mor till två särbegåvade barn; hennes son kunde bland annat läsa när han var två år. Han, som i dag är tolv år, har haft det svårt och varit olycklig i skolan och isolerat sig från kamraterna för att han tänker annorlunda. 
   – Hur goda och kompetenta de vuxna som omger barnet än är, kan de aldrig ersätta samvaron med andra barn. De särbegåvade barnen kan ha en tendens att söka sig till äldre lekkamrater och vuxna för att vara tillsammans med några som rent intellektuellt är på samma våglängd. Men de kan ju absolut inte följa med när det gäller mognad.De saknar samvaro med jämnåriga. Det kan vi erbjuda i vår skola. När våra barn började i augusti hoppades de att nu skulle de äntligen få gå i skolan tillsammans med vänner. De allra flesta har lyckats, men det är några som fortfarande känner sig utanför. 
   Det var Sabine Buch-Römer som genom några artiklar/krönikor fick igång debatten kring barn med särskilda förutsättningar. Andra olyckliga föräldrar kontaktade henne och berättade om sina problem. I samarbete med organisationen Mensa startades ett nätverk, och resultatet är alltså Skandinaviens första skola för barn med särskilda förutsättningar. – Föräldrarna har anmält sina barn hit snarare av nöd än av lust, säger hon uppriktigt. Vilka föräldrar vid sina sinnens fulla bruk väljer en skola som i elfte timmen nekas hyra de tilltänkta lokalerna och inte vet den nya skolans adress? 
   Ett nedlagt IT-företag blev räddningen, och så kunde Pernille Buch-Römer tillsammans med en stor föräldragrupp på rekordtid förvandla byggnaderna till en skola med väl fungerande klassrum, ämnesrum, bespisning och allt annat som hör till. 
   – Det var stenhårt, suckar hon. Jag arbetade tjugoen timmar om dygnet. 
   Hon har inspirerats av erfarenheterna i bland annat England och Tyskland har haft specialskolor för särbegåvade barn. – Eftersom man också ser dem som en resurs för samhället 

Skolan har inte allt för många regler, men Pernille Buch-Römer betonar att fasta ramar är viktigt för alla barn och ännu viktigare för de särbegåvade barnen. 
   – Barnen är perfektionister och extremt självkritiska – och de blir förstörda om de inte får veta att de gjort det de skulle. På så sätt är ramar mycket viktiga. Samtidigt handlar det om en grupp barn som sällan får beröm och uppskattning.Ta till exempel ett barn som läser tidigt, som är van att från första klass eller tidigare höra ”Oj, vad duktig du är”, men samtidigt vet att det inte har lyft ett finger. Det barnet kan inte använda berömmet till något. Barnet ska själv tycka att det gjort en insats.Vi ska skapa situationer där vi ställer krav på dem som får dem att tänka att det här kan jag nog inte – men så får de hjälp och klarar det i alla fall. Då har man segrat! – Många tror att barnen först ska lära sig att vara sociala så att de sedan kan ta sig an de olika ämnena. Men här på skolan menar vi att om man utmanar de här barnen i olika ämnen så kommer de sociala kompetenserna också. Många föräldrar som till exempel har barn som läser tidigt har en tendens att ursäkta att det är så mycket annat barnet inte kan. Risken är stor att barnet tappar själförtroendet och antingen reagerar aggressivt och utåtvänt eller går in i sig själv och drar sig undan från omgivningen. 

I dag har vardagen i skolan börjat ta form. Hundra barn och tolv lärare experimenterar sig fram för att skapa en skola med rätt anda och trivsel. 
   – Vi försöker anpassa undervisningen.Vi har haft många praktiska problem,men nu är allt på plats. 
   Intagningen har också tagit tid.En del elver försvann när man i sista hand fick jaga fram nya lokaler.Men nu söker allt fler elever hit, så personalen måste hela tiden revidera och ändra. Just nu arbetar man med sitt tredje schema, som ska gälla från februari. – För att tillgodose alla barn delar vi nu in dem i grupper tvärs över klasserna efter kompetens i huvudämnena engelska, tyska och matematik. Det handlar ju mycket om att differentiera undervisningen,och det försöker vi nu göra konsekvent genom att splittra den traditionella klassen. Pernille Buch-Römer har medvetet valt lärare med olika förutsättningar. Några har arbetat i grundskolan, andra går på lärarutbildningen eller har en universitetsutbildning, och biträdande rektorn är teolog. 
   – Vi har nästan inga gemensamma förutsättningar, och vi håller så smått på att pejla in vilka böcker vi kan använda. Och på goda grunder har vi ingen erfarenhet av att undervisa särbegåvade barn i grupp. Så lärarna har haft mycket att göra.Men nästa termin är vidareutbildning (fortbildning?) och lagarbete högt prioriterat. 

Särbegåvade barn kan mycket väl gå i grundskolan om man sätter fokus på dem redan under lärarutbildningen, säger psykolog Ole Kyed. 
   Under de senaste tjugo åren har psykolog Ole Kyed intresserat sig för den lilla förbisedda gruppen av särbegåvade barn som har svårt att känna sig hemma i grundskolan. Han är positiv till initiativet med Mentiqaskolan och menar att det är fullt förståeligt. 
   – Men jag menar inte att varenda kommun ska ha en sådan skola.Grundskolan kan mycket väl ta hand om de här barnen om lärarna redan under utbildningen rustas för att stimulera och tackla barn med särskilda förutsättningar. Det handlar i stor utsträckning om att differentiera undervisningen. Begreppet differentierad undervisning dök upp i Danmark för tio år sedan, men en rapport från Danmarks Evalueringsinstitut avslöjar att lärarna fortfarande har vitt skilda föreställningar och förväntningar kring det. 

– Vi måste enas om vad det innebär och stärka lagarbetet och ta med den enskilda eleven i utvärderingen för att öka motivationen, säger Ole Kyed som efterlyser större flexibilitet och öppenhet från lärarnas sida när det gäller att utnyttja varandras kompetenser och starka sidor i förhållande till varje elev. Som privatpraktiserande psykolog har Ole Kyed mött många barn som känner sig avvisade och missförstådda. 
   – Det är varken föräldrarnas eller lärarnas fel när ett särbegåvat barn inte trivs. Det är ofta mycket motsägelsefyllda barn som uppfattar mycket och har stort behov av att de vuxna lyssnar på dem. De tänker på mycket som de hört eller läst, och det är helt enkelt de vuxnas uppgift att lugna dem.Vi behöver inte ha förklaringar på allt, i stället kan vi samtala och förvånas/förundras tillsammans med barnen.Många av de här barnen har dålig självkänsla, eftersom de känner sig avspisade på grund av sin nyfikenhet och lust att söka kunskap. 

Karakteristiskt för särbegåvade barn: 
– De kan reflektera mycket tidigt. 
– De är nyfikna och frågvisa. 
– De tänker mycket på saker de läst eller sett på teve. 
– Många har ett utvecklat språk, men det betyder inte att de har lätt att uttrycka sig. 
– Deras streckteckningar är nyanserade och innehåller mycket uttryck och liv. 
– De har förmåga att överföra strategier. De kan inhämta kunskap på ett område och använda den i andra sammanhang. 
– De gör motstånd om det blir för lätt. 
– De känner sig annorlunda och reagerar antingen utåtvänt och aggressivt eller inåtvänt. 

Kännetecken på särbegåvning kan vara att eleverna: 
– Är negativa till skolan 
– Är duktiga på att prata men dåliga på att skriva 
– Har tråkigt – Är rastlösa och ouppmärksamma 
– Uppslukas av sin inre värld 
– Är kränkande och otålmodiga mot långsammare kamrater 
– Ofta har äldre vänner 
– Är självkritiska 
– Har dåliga relationer med kamrater och lärare 
– Är känslomässigt instabila 
– Verkar självrättfärdiga 

Dessutom kan de:
– Vara kreativa när de är motiverade 
– Lära sig snabbt 
– Ha lätt att lösa problem 
– Ställa provocerande frågor 
– Vara otåliga när de är motiverade 
– Tänka abstrakt 
– Vara uppfinningsrika när det gäller att hitta svar på öppna frågor 

Ämnesfördelningen i Mentiqaskolan
– Filosofi i varje årskurs. Det är ingen undervisning, utan man har möjlighet att filosofera. 
   
– Skrivning i varje årskurs. Särbegåvade barn skriver per definition illa eftersom de tänker så fort att handen inte hinner med. Dessutom är de perfektionistiska, så när de var små och skulle rita kunde de inte göra den bild de hade i huvudet utan gav upp. Därför har de inte fått träna sin motorik. 
   
– Engelska och tyska från år 3. 
– Natur/teknik delas från år 3 upp i fysik/kemi, geografi och biologi. 
– Retorik och debatt från år 5, med hänsyn till att barnen är mycket språkligt begåvade. 
– Latin från år 5. 
Om man lär sig grammatiken och de latinska orden har man en ingång till alla ämnen. (I början trodde man att det skulle bli en hit, men latin blir nog valfritt i framtiden.) 
– Två timmar musik, idrott respektive konst i veckan för alla.

EVA NITSCHKE