Lektion i demokrati

Våren 2006 fick eleverna på Hermodsdalsskolan i Malmö en praktisk lektion i demokrati. Den 11 april beslutade Fosie stadsdelsfullmäktige att lägga ner skolans högstadium. Ständig skadegörelse, våld, bränder, svåra ordningsproblem och dåliga studieresultat hade lett fram till beslutet. Stadsdelschefen fick i uppdrag att ta fram förslag på hur nedläggningen kunde genomföras.

– Vi hade inte en aning om nedläggningsplanerna, säger rektor Jytte Lindborg när Chef&Ledarskap träffar henne i början av höstterminen för ett samtal om skolans demokratiuppdrag. Elever, föräldrar och lärare kände sig överkörda. Min första känsla var mer – hur hanterar vi detta?

Kort tid för speciell skola

Hon var inne på sin tredje termin som rektor för Hermodsdalsskolan.Tre terminer var inte lång tid för utveckling av en så speciell skola. Första terminen var en inventeringstermin som slutade med att hon flyttade 20 elever från skolan (se Skolledningsnytt 5/05). När Skolverket besökte skolan i september 2005 fick Jytte Lindborg gehör för vilka åtgärder som borde prioriteras.Många insatser planerades.

– Samtidigt hade vi ett gäng ytterst kriminella killar på skolan som ständigt orsakade stora problem.Vi kunde inte jobba med utveckling i vardagen eftersom det hela tiden krävdes akututryckningar. Men vi la inte locket på utan deklarerade att så här kan vi inte ha det,vi klarar det inte själva.Det var en extrem situation som krävde samarbete med socialtjänst och polis.

Jytte Lindborg var själv övertygad om att skolan gjort mycket och satt in massiva insatser för att vända den negativa utvecklingen, men att detta tar tid. Hon upplevde att politikerna inte var uppdaterade kring utvecklingsinsatserna.

– Politikernas viljeinriktning var att lägga ner högstadiet och detta skulle jag berätta för elever och personal. De kände direkt att de måste göra något.Visst, visa vad ni känner och tycker,sa jag. Jag valde att följa och stödja dem då detta var ett led i demokratifostran.

Ingen lojalitetskonflikt

Som rektor kände hon ingen lojalitetskonflikt. Hon måste visa både elever och lärare hur man kan hantera en sådan här situation och vilka rättigheter och skyldigheter man har.

– Jag arbetar som tjänsteman i en politiskt styrd organisation och måste rätta mig efter politiska beslut. Men fram till att beslutet var fattat kunde jag både förhålla mig till politikerna genom att ge dem den information de behövde för en nedläggning och parallellt stötta elever och personal som ville behålla sin skola. Jag delade mig i två delar utan att tycka det var problematiskt.

Men Jytte Lindborg hade mycket väl kunnat hamna i ett dilemma. Det hade räckt med ett par felsägningar, sedan hade hon själv tvingats ta ställning.Hon medger att det hade varit lätt att hamna i den situationen – hon hade ständigt en mikrofon eller TV-kamera framför sig under de här intensiva veckorna.

– Det gällde att ha professionen glasklar – vad är uppdraget? Jag skulle vara lojal mot båda sidor, mot både mitt statliga uppdrag och mitt kommunala.Men det var inget problem att få detta att gå ihop och jag lärde mig oerhört mycket under den här perioden.

Kallade in elevrådet

Jytte Lindborg kallade in elevrådet redan under påsklovet för att informera om vad som hänt. Då började det som blev en rejäl lektion i demokrati sprungen ur ett naturligt tillfälle, en lektion som skolan aldrig kunnat skapa själv.

– Eleverna var säkert olika mycket delaktiga i den.Vi hade aldrig kunnat föreställa oss den mediabevakning som hela tiden pågick. Eleverna fick frågor och behövde reflektera mycket om vad som är rätt och fel.Det blev en ständigt pågående demokratilektion som var oerhört lärande och som ingick i alla ämnen.

Jytte Lindborg kände inledningsvis att det fanns förväntningar på att hon skulle gå i spetsen för kampen att bevara skolan.

Därför pratade hon tidigt med elever och personal och klargjorde sina två uppdrag och hur hon skulle förhålla sig till situationen. Och detta fick hon förståelse för.

Hon hade aldrig tidigare i livet gått i ett demonstrationståg och heller inte trott hon skulle göra det. Men i detta läge, som elevernas företrädare och den situation som de befann sig i och den kraft som fanns för att bevara skolan,så kände hon att det var självklart att utifrån sitt demokratiuppdrag gå med i demonstrationen, dock utan plakat.

Rätt eller fel beslut

Elever, föräldrar och lärare kämpade för sin skola och hoppades på att beslutet skulle ändras.Men den 11 maj klubbades slutgiltigt beslutet att avveckla Hermodsdalsskolans högstadium. Niorna fick fortsätta sitt sista år på skolan men sjuor och åttor skulle placeras ut på andra skolor i Fosie.

Jytte Lindborg menar att politikerna fattade ett beslut utifrån att de trodde de hade all information. I det läget, när en politisk process gått så långt, skulle det mycket till för att en enskild rektor skulle kunna påverka beslutet.

– Jag har funderat mycket på om det var rätt eller fel beslut. Ur ett demokratiskt perspektiv kan jag tycka att ett område som Hermodsdal ska ha en skola som de boende kan känna sig stolta över. Vi gav dem inte den chansen.Jag är säker på att jag kan vända utvecklingen så att Hermodsdalsskolan blir en attraktiv skola men det görs inte på tre terminer. Det tar fem år och kanske ytterligare fem att få en skola som man aktivt söker sig till från andra stadsdelar, säger Jytte Lindborg och fortsätter:

– Om politikerna haft full information om vad som var på gång på Hermodsdal så har jag svårt att tro att de hade fattat det här beslutet. Därför har inte demonkratin fungerat i det här fallet. Men detta är en personlig värdering.

Kunde hon gjort något annorlunda under den här tiden?

– Jag har tänkt mycket på detta men nej, inte under perioden från förslag till beslut. Däremot skulle jag haft en kommunikation med politikerna tidigare.Vi borde haft kon- tinuerliga träffar för att informera om den aktuella situationen på Hermodsdalsskolan. Och vi skulle haft tydliga etappmål.

Hantera media

Jytte Lindborg lärde sig mycket av processen. Inte minst att hantera media vilket hon menar är bra att kunna som skolledare.

– Många är oroliga för media.Men om jag förhåller mig professionellt till mitt uppdrag så kan det hända jättesvåra saker utan att jag behöver vara orolig. Jag kan träffa media närsomhelst och det är en trygghet.

Nästan samtidigt som nedläggningsprocessen pågick omhändertogs sex killar i Hermodsdalsområdet. Samtliga hade kopplingar till skolan.Dessutom var de knutna till en rånarliga som opererade i Malmö.

– Jag hade tidigare betonat att så länge jag hade dem i skolan kunde jag inte åstadkomma några förbättringar. De var där enbart i syfte att förstöra.När de försvann från skolan upphörde i stort sett skadegörelsen och bränderna.Generellt är det lugnare på skolan nu, men de särskilda behoven kvarstår. Att det är lugnare beror inte på att sjuor och åttor är borta utan på att de som inte borde vara där nu är borta från skolan.

Skilja på stort och smått

Jytte Lindborg lärde sig även mycket om sig själv som ledare och vikten av att kunna skilja på profession och det privata och personliga. Att inte blanda in de egna känslorna och värderingarna i uppdraget ser hon som nyckeln till ett framgångsrikt ledarskap.

– Under processens gång funderade jag mycket över hur jag betraktas som ledare och vad som upplevs som spännande i mitt ledarskap. Mycket tycker jag själv är självklart och det borde inte vara så spännande, varken för media eller för människor inom skolvärlden. Men om min person och mitt arbete väcker så stor uppmärksamhet så måste jag fundera över hur skolledare generellt fungerar.

Hon får höra att hon är unik som skolledare, att hon är orädd för att blotta sina åsikter om situationen på skolan istället för att lägga locket på.

– Det är så klart farligt om man täcker över problem.Hur ser man då på sitt uppdrag? Jag tror att många lägger för mycket av sin person i uppdraget.Om saker och ting fungerar dåligt tas det som ett personligt nederlag och då kan man inte vara trygg i sitt ledarskap. Och då får man problem som skolledare.

Jytte Lindborgs roll som rektor är att hela tiden föra en levande dialog och tillsammans med elever och lärare i olika konstellationer fånga upp det skolan behöver jobba med.

– I grundskolan gäller det generellt att se till att eleverna är med i den demokratiska processen.Tyvärr är det ofta inte så. Demokratin är ofta begränsad till klassråd där innehållet är ganska torftigt. De handlar inte om uppdraget att eleverna ska ha inflytande över undervisningen och eleverna känner inte till sina möjligheter.

Inflytande och rättigheter

Ytterst slår detta tillbaka på rektor, menar Jytte Lindborg. Hon eller han måste peka på vikten av att eleverna har rätt till inflytande, de ska veta vilka rättigheter de har.

Jytte Lindborg gör klassrumsbesök, är med på elevrådsmöten,diskuterar formerna, lyssnar av eleverna i allmänna situationer för att utröna vilka upplevelser de har av sitt medinflytande.Utifrån de kunskaperna möter hon lärare och arbetslag för att diskutera hur de kan göra eleverna mer medvetna om sina rättigheter.

– Demokrati är ytterst ett skolledaransvar och elevdemokratin måste prioriteras. Engagerade elever skapar en levande och dynamisk skola där elever och lärare kan ställa krav på varandra. Men för detta krävs en bas att stå på.Vi måste fråga eleverna vad de gjort på lektionerna och varför. Vi måste få dem att inse att de kan ha ett inflytande, då blir skoltillvaron spännande för dem. Det räcker inte att bestämma om bollar och bandyklubbor. Då blir det skendemokrati.

Utöva medinflytande

Grundläggande i demokratiuppdraget är just att eleverna ska få kunskap om vilka rättigheter och skyldigheter de har och att ge dem möjlighet att utöva sitt medinflytande. Man bidrar själv till att få den utbildning man behöver utifrån sina personliga behov och förutsättningar.

Hermodsdalsområdet är ett område med mycket stora behov inom olika områden. Jytte Lindborg tycker det svåraste i demokratiuppdraget är att få tiden att räcka till för att fylla de luckor eleverna har.Arbete med normer, värderingar och attityder tar mycket tid. Det är helt enkelt svårt att skapa likvärdighet med den tid som finns. För att lyckas med det måste man ändra arbetssätt, men också det är en process som tar tid att genomföra.

Demokrati aldrig konfliktfyllt

– Om eleverna har krav eller agerar på ett sätt som inte stämmer med det uppdrag vi har måste vi hantera det genom att resonera och diskutera, peka på vad som är okej och inte. Det går aldrig att lägga locket på eller tysta ner något.Att uppmuntra till demokrati kan aldrig vara konfliktfyllt.

Kan det bli lojalitetskonflkter genom direktiv uppifrån som står i strid med vad som önskas nerifrån och som har din sympati?

– Det kan det bli, svarar Jytte Lindborg. Främsta anledningen för mig till det är att vi inte har direktkanaler till politikerna som är mina direkta uppdragsgivare. Jag kommunicerar med barn- och ungdomschefen, sedan förväntas kommunikationen gå vidare. Det finns en konflikt i det kommunala uppdraget i relation till det statliga och den måste balanseras. Om jag får uppdrag som helt strider mot mitt statliga uppdrag så måste jag slå larm till min arbetsgivare.

Hålla budget

– Man kan hamna i lojalitetskonflikter men bara jag är medveten om vad som är mitt kommunala respektive statliga uppdrag så går de att hantera. Ofta handlar det om budgeten, till exempel när det gäller elever med behov av särskilt stöd.Ska jag leva upp till det kostar det stora pengar som vi inte har och då blir det konflikt. Det är inget problem att hålla budget men det får konsekvenser och vem tar ansvar för dem?

Jytte Lindborg tycker inte att hon hamnar i några större lojalitetskonflikter när det gäller demokratiuppdraget.

– I mitt uppdrag ingår inte att ifrågasätta ett fattat beslut.Samtidigt har jag ett uppdrag att låta eleverna reagera på det som händer och att stärka dem i den processen. Men jag går inte själv in aktivt.

Kan man som rektor smita undan demokratiuppdraget och bolla över det till lärare och personal?

– Rektorsuppdraget är mycket komplext, svarar Jytte Lindborg. Om omgivningen värderingsmässigt sätter andra delar högre än demokratiuppdraget ligger det nära till hands att man som skolledare försöker möta de förväntningar som finns. Är förväntningarna att satsa mycket på ämnesundervisning och det inte pratas så mycket om demokratiuppdraget så lägger man inte fokus på det.

Tyvärr tror Jytte Lindborg detta är ganska vanligt. Demokratiuppdraget, som är ett brett område i läroplanen,är inte högprioriterat. Hon ser inga enkla lösningar på hur demokratiuppdraget ska få en starkare ställning i vardagsarbetet. Elevernas kunskaper i demokratifrågor mäts inte och får därför inte samma tyngd som till exempel ämneskunskaper.

– Klassråd, elevråd och olika forum för en demokratisk process finns säkert med i planeringen på de flesta skolor. Det är enkelt mätbart och också viktigt. Men att göra demokratiuppdraget till en medveten och tydlig process som når samtliga elever, är inte vanligt. Resultat i ämneskunskaper värderas högst och ska värderas högt.Men demokratiuppdraget är också viktigt. Och i en del sammanhang förutsättningen för att uppnå goda resultat i ämneskunskaper.

GÖRAN NILSSON