Så olika ändå så lika

 Trots våra olika verkligheter så består vårt jobb mycket av kommunikation och dialog,konstaterar Titti snabbt. Alla tre betonar mötet med människor, att man som ledare är en god förebild,att man är tillgänglig,lyssnar och bygger upp relationer. – Det är en slags grund som allt ledarskap vilar på, säger Titti. 
   Jan instämmer men menar att behovet av närhet och tillgänglighet till en ledare finns överallt i samhället. 
   – Man behöver inte snacka skola för att se det behovet. 
   Titti håller med, och tillägger att behovet ökar när situationen är pressad. 
   – Hos oss har gapet mellan behovet och vad man får tillfredsställt ökat i takt med att mitt ansvarsområde ökat, säger hon. 
   – Var du mer tillgänglig förr,undrar Jessica. – Ja, dörren stod alltid öppen, säger Titti. 

Efter ett tag kommer de fram till att Tittis jobb mest motsvarar en verksamhetschefs. Ansvaret för fem förskolor och två f-klasser kan jämföras med verksamhetschefen i Jans stadsdel, Biskopsgården, som har ansvar för fem skolor och tretton förskolor. 
  Alla tre är överens om att jobbet blir ohanterligt med för stort ansvar. Eftersom närheten och tillgängligheten till dem man är till för då försvinner. 

– Vid 25 medarbetare går egentligen gränsen. Att ha 55 anställda måste bli en orimlig situation, säger Jessica 
  Titti har löst det genom att skaffa en stab kring sig. Förr hade hon också ansvar för städpersonal, kökspersonal och vaktmästare. Det ligger numera utanför hennes område. 
  – Snart väntar55 önesamtal för mig, det kommer att ta några veckor. Och det gäller ju att vara engagerad i dem,konstaterar hon. 
   Jan hade aldrig hunnit med sitt jobb om han inte delat det med biträdande rektor som har ansvar för förskolans och fritidshemmens personal. 
   – Det är knappt att jobbet går att fixa ändå. 

Hur påverkas ert ledarskap av om arbetslagen fungerar eller inte? 
  – Inom förskolan har vi alltid jobbat i team.Traditionerna är inte så fasta hos oss eftersom förskoleboomen kom först på 70-talet Min bild är att man inom förskolan är mer van vid förändringar än inom skolan. Inom förskolan är man van att jobba i arbetslag från början. Det är nog svårare att få arbetslagen att fungera i skolan, säger Titti. 
  Inom grundskolan är förhållandena annorlunda. 
  – Lärarjobbet har av tradition varit ett ensamarbete som gått mot ett arbete i arbetslag. Hos oss är det ingen självklarhet när det sker en förändring, säger Jan. 
  Att det egna arbetet underlättas när arbetslagen fungerar är de tre överens om. 
   – Men ju äldre barnen är desto svårare är  det nog att få det att fungera, säger Jan. 

Jessica delar inte den åsikten: 
   – Jag tror inte det har med elevernas ålder att göra. Oavsett ålder på barnen eller ungdomarna är det viktigt att se hela elevens utveckling, och där är arbetslaget viktigt.Däremot tror jag att de traditionella ämneslärarna har en bakgrund där det varit mycket ensamarbete. Man hade sina lektioner och gjorde mycket arbete hemma.Det förändras, men det tar tid. 
   Titti ser en fördel med fungerande arbetslag som handlar om att hon själv inte behöver engagera sig i vardagliga frågor. 
  – Fungerar arbetslagen kan man själv arbeta med strategier, säger hon. 
  Jan är den av de tre som löser mest vardagsbekymmer. Att organisera vikarierna är till exempel hans uppgift. Själva ringandet görs dock av en sekreterare. 
  – Sånt gör jag inte alls, det sköts helt inom arbetslagen, säger Titti. 
  Jessica har delvis delegerat den uppgiften till sin sekreterare. 
  – Hon vet vad jag tycker så det blir alltid bra.Vi försöker inte ställa in lektioner, men till skillnad från er andra har vi den möjligheten om det behövs, säger hon. 

Titti påpekar att ledarskapet handlar om att bygga upp en ansvarskultur bland personalen. En känsla av att all verksamhet är allas ansvar. 
   – Så ska det vara, men det är inte alltid det är så, kontrar Jan. Ibland orkar inte personalen ta ansvar. 
   Jessica inflikar: 
   – Det är egentligen en ledningsfråga som handlar om hur vi arbetar som ledare. Hon får medhåll av Titti: 
   – Man måste vara tydlig i vilket förhållningssätt man vill ha. För mig är det viktigt man tar ansvar och har en helhetssyn kring barnen. 
   Jessica ser likheterna mellan sin egen verksamhet och förskolans: 
   – Vi jobbar med precis samma sak. Att se helheten kring eleverna är vår bärande idé på skolan. 

Kan det ha att göra med vilken åldersstruktur det är på medarbetarna, hur mycket ansvar man är benägen att ta? 
  – Nej, jag tror snarare det beror på personligheten hos medarbetarna, säger Jessica. Jan säger att det kanske har att göra med ledarstrukturen, men också personligheten hos medarbetarna. 
   – Det finns många nyutexaminerade som är väldigt fyrkantiga också, säger han. Påverkas ert ledarskap av er egen ålder? – Nej, jag tror det handlar mer om personlighet än ålder även där, säger Jessica. 
   – Det är klart det sker en utveckling av den erfarenhet man får. Och det kan både vara positivt och negativt.Med erfarenheten känner man igen problem och vet att vissa lösningar fungerar. Samtidigt är man mer nyfiken när man är yngre, säger Titti. Efter 15 år som chef tycker hon att det skett en förändring hos henne själv. 
  – De första åren drar man upp riktlinjer och det är mycket förändringsarbete. Sedan förfinar man sina metoder. 

Under hel sin karriär har Jan haft olika ledande befattningar, han har också jobbat som enhetschef. Även han tycker att det tar några år att få rutin i arbetet. 
  –Men det har kanske mer med rektorskapet att göra än med ledarskapet. Ledarskapet handlar ju om ett förhållningssätt,säger Jessica. 
  Påverkas ledarskapet av den miljö verksamheten befinner sig i? Ni representerar ju både invandrartäta områden och villaområden med svensk medelklass. 
  frågor som jag inte känner mig hemtam i. Gömda flyktingar till exempel. Jobbar man i ett invandrartätt område blir det problem om man är fyrkantig och kategorisk. Man måste vara öppen för elevernas behov, säger Jan. 
  – I ditt fall ställs nog etiska frågor på sin spets, säger Titti. 
  Jessica stöter också på frågor som rör invandrarproblematik. 
  – Vi har till exempel berört hedersrelaterat våld. Men det är säkert inte alls i den utsträckning som för dig Jan, säger hon. 
  För Titti handlar det mer om att de få invandrare som bor i ett väletablerat medelklassområde sticker ut. 
  Och hos Jan är det ett omvänt förhållande. 
  – Vi har en omvänd rasism där elever med svensk mamma och utländsk pappa trakasseras. ”Svenne” är ett skällsord. 
  Titti menar att det återigen sätter fingret på ur viktigt det är att diskutera skolans värdegrunder. Och att man som ledare sätter fokus på dialogen kring värdegrunderna. Att man har en helhetssyn på barnen. Och på så sätt motverkar all typ av rasism. 

Finns det skillnader i att leda lärare beroende på vilket ursprung de har? 
  – Jag ser en skillnad som handlar om revir. Många invandrarkvinnor som gjort sig självständiga har mer revirtänkande, säger Jan. 
  Hur hanterar du det? 
  – Det kan bli konflikter mellan personalen, vilket jag hanterar med samtal. Men det går inte att generalisera. 
  Kanske handlar revirtänkande också om säkerhet i sig själv, menar Titti. Och tilläger att hennes referensramar gäller bara kvinnor. 
  – Det är säkert en fördel med blandad personal. Men det är varken en verklighet eller tradition hos oss så jag vet inte vilka konsekvenser det kan få. 
  Jan tycker att han är en konkret och handlingskraftig ledare. Han drar sig inte för att sätta på sig blåstället om det behövs och skotta bort snö från en trappa eller laga en belysning som gått sönder. 
  – Du är en bra förebild, säger Titt 
  – Men självklart är relationerna viktigast. Men jag kan inte värdera om jag lagt lika stor vikt vid det som Titti och Jessica, säger han. 

Titti var också mer konkret i början av sitt ledarskap: 
  – Men idag sköter personalen många av de praktiska frågorna själva.Däremot hoppas jag att de ber mig om hjälp om det verkligen är kris. Men det ska gå långt innan man är där. 
  – Jag är nog inte lika mycket en fixare. 
  Men att göra som man själv vill att lärare ska göra är självklart, som att plocka upp skräp i korridoren till exempel, säger Jessica. 
  Jans mobiltelefon ringer och han blir borta en stund. Han berättar att en medarbetare var upprörd över att andra lärare inte infunnit sig till lektionen. 
  De andra ser lite förvånande ut. 
  – Ja, jag får skylla mig själv som accepterar det, säger Jan. 
   För 15 år sedan gjorde dock Titti likadant. – Men det har jag inte tid till längre. 
  – Jag är också på plats nära mina medarbetare, det är ju en väsentlig skillnad, säger Jan. 
  – Men det handlar också om att bygga upp en ansvarskultur, säger Titti 
  – Det beror kanske på att du varit ledare längre, och lärt dig säga nej, säger Jessica. 
  Titti instämmer: 
  – I början hade jag större behov av att vara duktig, snäll och hjälpsam. 
  Jessica tycker också att hon ville var alla till lags i början. 
  – Men jag släpper allt mer, det har säkert med erfarenheten att göra, säger hon. 
  Jan kommer fram till att han inte ska ta på sig allt. 
  – Även om jag vill, ska jag lära mig att hålla viss distans. Men jag ser skolan som min skola,och jag tar en tur förbi skolan ibland på lördag förmiddag för att kontrollera att allt är lugnt. 

Han är, med sina fyra år, en av dem som varit längst på posten som rektor i Biskopsgården. 
  – Det är flera som dukat under längs vägen, säger han. 
  De andra har liknande erfarenhet. 
  – Man måste ha drivkraften och tycka det är ett kul jobb. Det tycker jag fortfarande. Det är intressant, stimulerande, utmanande och man lär sig något nytt hela tiden, säger Titti. 

Johanna Starkenberg-Fröjd