Ny rektor – nya förhoppningar

 För ett tag sedan, denna långa och kalla vinter,fick några femteklassflickor i Rödabergsskolan på Norrmalm i Stockholm en idé. 
   De hade lagt märke till att rektorn, Peter Lundström, cyklade utan mössa under hjälmen 
   – och då kunde han ju bli förkyld! 
   Men hur skulle de få honom att sätta på sig en mössa? De frågade Marian Boström, fritidspedagog på skolans fritidsklubb. 
   ”Marian” sa de, ”om man vill att någon annan ska ändra på något hos sig själv,hur ska man säga det då?” 
   – Och jag sa som jag brukar, berättar Marian. Att det oftast fungerar bäst om man först säger något positivt och sen talar om vad man inte är så förtjust i. ”Men kom ihåg”, sa jag, ”att alltid ge ett positivt alternativ”. 
   – Så de bad mig ta fram symaskinen, se till att tråden var rätt trädd och plocka fram lite tyg som vi brukar göra mössor av. Men sen ville de vara i fred och då var det bara att gå därifrån och lyssna, när de fortsatte att sy och fnissa. 
   När mössan var klar lade,så de den i ett brunt internpostkuvert och skrev på avsändare. 
   – Fast någon förklaring hade de inte skrivit: ”Vi tror att han förstår ändå”, sa de. Och så väntade de på reaktionen 
  – och jag var minst lika spänd som de var, säger Marian. 
   Svaret från Peter kom snabbt i form av ett jättefint brev med ett stort tack till flickorna. En hälsning som värmde dem lika mycket som mössan förhoppningsvis värmer Peters huvud, när han cyklar och åker långfärdsskridskor eller skidor. 
 
   – De ser Peter i första hand som en vän och inte som en rektor,säger Marian.En vän som inte tar hand om sitt huvud som han borde. 
   – Och så gjorde de en mössa, som det positiva alternativet. Svårare än så var det inte! 
   Det är glädje i röst och ögon, när Marian talar om sitt jobb på fritidsklubben, om projekten och samarbetet med lärarna och den övriga personalen och om alla härliga idéer från barnen. 
   – Tidigare arbetade jag på lågstadiets fritidshem som ligger en bit bort. Men sen fick jag möjligheten att ta över fritidsklubben för elever i årskurs 4-6. 
   – Det har verkligen varit ett lyft, inte minst för att klubben ligger placerad i skolan, bredvid matsalen  
  – och fungerar som en slags sambandscentral och mötesplats. Var man finns rent geografiskt i systemet har faktiskt stor betydelse. 

Det var i höstas som Peter kom som ny rektor, rekryterad från Karlbergsskolan, en annan skola i stadsdelen. 
   – Vi hade känt till ett tag att något var på gång, säger NO-lärare Bengt Ekegärd. Den tidigare rektorn hade gått på ledarutbildningen den senaste tiden och det visade sig att hon skulle gå vidare till en central ledningstjänst. 
   – Så en dag var det bestämt och Peter dök upp på skolan och presenterade sig. 
   Ganska snart,säger Bengt,stod det klart att Peter stod för en lyssnande och sökande ledarstil. En stil som uppmuntrade en förutsättningslös diskussion och samarbete över både ämnes- och verksamhetsgränser. 
   För egen del uppskattade Bengt - som under mer än 20 år varit folkdanspedagog och jobbat med fria grupper  
  – speciellt Peters bakgrund från kulturskola och musikhögskola, där han hade undervisat på olika nivåer. 
   – Bara det att träffa någon som förstod när jag talade om att jobba med NO-ämnets estetiska dimensioner. Naturvetare är ofta kulturellt intresserade och nu fick vi en rektor som talade samma språk. 
   – Någon som ville prata innehåll,didaktik och pedagogik. Som var informell och avslappad 
   – och därför fick oss andra att också känna oss avslappade. 

Marian har samma erfarenhet av Peter: 
   – Han har en ledarfilosofi som jag gillar: om du vill någon något,så uppsök den personen, där han eller hon är, ute i verksamheten. 
   – Peter kommer alltid ut till oss om han vill något, börjar alltid med att säga något positivt oavsett vad han har för ärende och då har man också lättare att ta till sig eventuell kritik. Sen kan vi fortsätta på expeditionen, om det skulle behövas. 
   Bland det första Peter gjorde när han började på skolan var att följa med Marian på ett möte med ”08-Kompis”. Det är ett integrationsprojekt mellan skolor på Norrmalm, i Rinkeby och Skärholmen med syfte att skapa positiva kontaktytor mellan barn från olika delar av Stockholm,innan de börjar överta vuxnas eventuella fördomar. 
   – För,som han sade:”Jag måste ju veta vad vi är med i”! Av äkta intresse! Och han uppmuntrar aktivt allt samarbete över gränserna 
   – även mellan klassrum och fritids-klubb  
  – som jag inte tror är så vanligt. 
   Peter använder sig av den “kupade handens pedagogik”, menar Marian. 
   – Så här, visar hon. 
   – Det är som om han bär oss och skyddar oss.Visst, han kan sätta upp handen, också. Men då är det för att stötta och skjutsa på oss, vid behov.Inte för att stoppa oss.Det är en familjekänsla här som jag inte stött på tidigare. 
   Något ovanliga ord för att komma från ett arbetsplatsombud i Lärarförbundet som talar om en arbetsgivarföreträdare. 
   – Visst, andra kan tycka annorlunda och ha andra erfarenheter. Men det här är min erfarenhet och jag står för den. 

Peter blir själv inte ett dugg generad,när han får höra Marians omdöme: 
   – Det är viktigt att alla upplever att ”det här är vår skola, det här är vi tillsammans”. Och därmed är det också en arbetsplats med vissa fundamentala regler. Men det finns ju i en familj, också. 
   Rödabergsskolan är Peters tredje skola som ledare sedan 1922. 
   – Det var viktigt att få folk att veta vem jag var och lära känna mig - och att låta det ta tid.Vid ett chefsbyte finns det alltid så många känslor, förutfattade meningar, förhoppningar och säkert också rädslor att det gäller att alla känner sig trygga med mig. 
   Alla skolor har en egen historia och för Peter var det centralt att ägna mycket tid i början till att lyssna, för att förstå vilken kultur som rådde här, vilka ambitioner och idéer de anställda hade och vad de tillsammans kunde bygga vidare på. 
   – Rödabergsskolan har länge legat i toppen i Skolverkets mätningar och den tidigare rektorn tycker jag har gjort ett bra jobb och byggt upp en väl fungerande verksamhet. Jag tror inte på att gå in och peka med hela handen i ett sådant läge. Det kanske skulle få oönskade effekter. 
   – Min roll, målen och måluppfyllelsen är jag tydlig med men en del visioner har jag inte presentera än.Saker behöver helt enkelt ta den tid det tar. 
   Den bekräftande ledarstil som Marian och Bengt upplever är i högsta grad medveten: 
   – Jag har svårt att inte vara bekräftande,det är helt enkelt min natur. Det är viktigt att personalens idéer får en återkoppling och det tror jag också stimulerar arbetet i ledningsgruppen. Det viktiga är att där vi vet vem som ska göra vad, så att vi inte går i vägen för varandra. 

Att hans praktisk-estetiska synsätt spelat roll för ledarskapet håller han också med om: 
   – Även på andra skolor har jag försökt väva in ämnena i varandra på ett naturligt sätt. Jag är övertygad om att ett praktisk-estetiskt synsätt förstärker vi-känslan. 
   Även känslan att alla är ledare  
  – från Peter och de biträdande rektorerna till arbetslagsledarna och lärarna i klassrummet  
  – är viktig för vi-känslan: 
   – Därför ska alla också få gå en ledarskapsutbildning. Vi ska också se över strukturerna, så att vi får mer tid och möjligheter till reflekterande och pedagogiska samtal. 
   Men inte bara möjligheter till sådana samtal utan också krav på att föra det goda pedagogiska samtalet vidare. 
   – Ett mål jag har är att det ska lysa i alla elevers ögon och det kravet ställer jag på alla i personalen.En speciell lärare,en viss lektion, kan förändra hela livet för ett barn. Det är en stor uppgift som vi måste vara medvetna om. 

För Peters egen del innebär det en total ärlighet: 
   – Jag behöver inte svara upp mot någon rektorsroll, jag ska svara upp mot mig själv, Peter, som den jag är. Och det betyder att jag måste leva värdegrunden  
  – också mot min egen familj och mina egna barn. 
   – Det är också en del av min roll och det får man ta! 
   Det är nog som Marian sa: mössan var inte i första hand till rektor Lundström utan till Peter. 
   Bra att ha när han åker skidor, långfärdsskridskor eller cyklar hem till sina barn.Eller bara fryser ändå, denna kalla vinter och de vintrar som ska komma. 

Fotnot: Mer information om Kompis-08 på www.sfr.se/sto/1_natmij_forum.stm 

MATS KLOCKLJUNG