Arbetslag kan skapa problem

 Arbetslag i skolan är relativt nytt. 

– Men det är en stor grej i de skolor vi studerat, säger Stefan Sveningsson, ekonomie doktor och medlem i en grupp vid Lunds universitet som forskar om organisation, ledarskap och identitet. 

– Idén är att en grupp lärare ska samordna ett antal frågor. Det kan gälla schemaplanering, vem som ska göra vad och ibland också ett visst budgetansvar. 

– Man diskuterar också om arbetslagen ska ta hand om löner och utvecklingssamtal. Men vi har inte sett något exempel på det än. Och som alltid när man inför något nytt skapar det osäkerhet. 

– Lärarna har ju nästan alltid ropat på rektor när det gäller de frågor som arbetslaget ska ta hand om. Men nu ska rektor ägna sig åt mer övergripande frågor. Mycket är fortfarande oklart, till exempel det formella ansvaret; ofta fungerar arbetslagsledaren som en slags ordförande eller förman.

Anteckna vad som sägs

– Frågan är hur långt decentraliseringen av en del av skolans arbete,och den samordning som ska ske där, kan drivas.Grupper som ska lösa problem ska egentligen inte ha så mycket ”lederi”, de ska sköta mycket av samordningen själva och någon ska anteckna vad som sägs på mötena. 

– Rektorn kommer på det här sättet längre bort från den egentliga verksamheten. Tanken är att hon eller han ska syssla med mer övergripande frågor, få en tydligare chefsroll och fungera mer som en klassisk vd. 

Och att en person är arbetslagsledare innebär att man inför en hierarki, påpekar Stefan Sveningsson. 

– Är man inte tydlig med vad det betyder formellt får man så småningom problem,tror jag. Arbetslagsledaren bör ju ha mer att säga till om. Åtminstone formuleras kraven så. 

Men om man ger en person mer formell makt kan det dessutom bli andra problem. 

– Lärare är förhållandevis självständiga, välartikulerade och kunniga inom sina områden, en grupp professionella aktörer som är bra på att driva frågor. De har också en yrkesintegritet som gör läget lite krångligt för arbetslagsledaren. 

Det är alltså inte riktigt klart vad det hela handlar om. Och även om rektorer ska syssla med mer övergripande frågor, så vänder sig lärarna till dem i en rad andra frågor som borde ligga på arbetslaget.

Socialt korsdrag

– Så rektorerna befinner sig i en problematisk situation.Vi kallar det socialt korsdrag. 

De har väl i och för sig alltid haft det så, men det har intensifierats genom de omorganisationer som skett i skolan de senaste åren.Det finns ju en rad aktörer som har synpunkter, krav och idéer som rör skolan. 

– Samtidigt har rektors roll förändrats. Kommunerna ställer större krav, framförallt när det gäller resurstilldelning och pedagogisk utveckling. Ett klassiskt dilemma. 

– Och Skolverket är hela tiden på hugget. Kanske mer än tidigare.Korsdraget kommer från alla håll. 

Idén med att försöka frigöra rektor från en del av de övergripande frågorna och låta arbetslagen ta över dem är i och för sig inte dum. Det är bra att delegera en del och skapa ytterligare flexibilitet genom att lärare får större inflytande över frågor som ligger närmare deras verksamhet, tycker Stefan Sveningsson. 

Men som med alla idéer är det en sak att formulera något på ritbordet och en annan sak när man ska sjösätta det.Parallellt med att rektor ska syssla mer med övergripande frågor och överlåta en del traditionella frågor till arbetslagen har nämligen trycket ökat på att man som chef, i både privat och offentlig verksamhet, ska ägna sig åt rena ledarskaps-frågor.

Ledarskap allt viktigare

Det traditionella chefskapet,det som handlar om administration, kontroll, övervakning, kontinuitet, stabilitet med mera, har dessutom kompletterats med väldigt mycket prat om ledarskap. Följden blir att fokus istället sätts på det som har med utveckling, förändring och förnyelse att göra även i offentliga organisationer. Ledarskap verkar bli allt viktigare med tanke på att vårt samhälle förändras så mycket. 

– Vår uppfattning är att det här är något som man hakar på och tycker är viktigt. Många vill gärna ”förnya sig” och definiera sig själv som ledare även genom att utveckla verksamheten. 

Problemet är att samtidigt som kraven på att utöva ledarskap finns där, pockar de vardagliga administrativa frågorna på daglig uppmärksamhet. 

– De fragmenterar tillvaron och försvårar möjligheterna att utöva ledarskap. Så även om man försökt frigöra en del av rektors tid och roll för de övergripande frågorna – och hur gärna hon eller han än vill ägna sig åt dem– så går det inte ihop.Även om det förekommer mycket prat om ledarskapets betydelse så ser man det sällan i praktiken. 

Rektorer vet sällan vad som händer i klassrummen, men Stefan Sveningsson är inte säker på att det är ett problem för dem. 

– De ska i och för sig vara informerade, och jag tror inte det är många som skulle säga att det är bra att de inte har någon koll. Så kan man inte säga som rektor. Men de flesta tycker nog det är bra att de kan delegera det till andra. Och det finns säkert en stor variation när det gäller den frågan.

Starkare ledarskap

Det finns dessutom olika idéer när det gäller starkare ledarskap i skolan. 

– Men det bygger bara på lokala observationer, poängterar Stefan Sveningsson.Vi har några exempel på rektorer som gärna vill se sig som ledare. De driver, styr, förändrar och så vidare i mer klassisk mening. Men i vissa avseenden lyckas de inte på grund av att lärarna gärna också håller fast vid och tydligt markerar sin professionella integritet. 

– Även här befinner rektor sig i en slags mellanposition och i ett socialt korsdrag. Och jag är säker på att i vilken kommun jag än tar upp frågan om befogenhet och ansvar skulle jag få svaret att ansvaret överstiger makten väsentligt. Det finns de som gärna skulle vilja fungera och se sig lite mer som en vd, men jag tror att det är väldigt svårt. 

Ledarskap har fått ett starkt genomslag i offentlig verksamhet,det är inte längre reserverat för det privata näringslivet. Många i kommunal verksamhet talar om det som något betydelsefullt. 

– De här idéerna cirkulerar i samhället, de är populära. Och vem vill inte se sig som ledare – även om det innebär problem?

Kläms uppifrån

Rektorerna kläms ganska hårt uppifrån. Samtidigt har de arbetslagsledare och professionella medarbetare under sig; det gör att det är osäkert vem som ska ta hand om olika frågor.Och så kommer Skolverket emellanåt och har tillsyn. Föräldrarna har också synpunkter. Aktiva föräldrar pratar förstås gärna med lärare och arbetslagsledare, men många skjuter över frågor till rektor ganska snabbt, och sedan vidare upp i kommunen. 

– Jag tror att den allmänna uppfattningen bland föräldrar idag är att rektorerna bestämmer mycket mer än de i själva verket gör. 

Och det råder ofta snålblåst. 

– Många rektorer har en utomordentligt svår planeringssituation. I det sociala korsdraget ingår också olika besparingar, och när klasserna blir större har naturligtvis föräldrarna synpunkter. Så det är ingen lätt tillvaro.

”Sandwichpositionen”

En rad aktörer ställer krav på skolan. 

Rektor upplever främst ”de sociala kraven”. De kan i och för sig även vara politiska, ekonomiska och pedagogiska, men konsekvenserna blir i regel ändå sociala. 

Innehållet i rektors arbete har blivit mer komplext de senaste åren, och det finns egentligen ingen exakt definition på det. 

– Det räcker inte att bara tala om ”sandwichpositionen” med trycket uppifrån och nerifrån för att beskriva rektors roll. I korsdraget finns aktörer som trycker på både uppifrån och nerifrån, men situationen är mer komplex än så. 

Mycket av ledarskapsforskning i stort handlar om hur personerna uppfattar sin identitet. 

– Många identifierar sig själv som någon som utövar ledarskap. Men det är ett problem att modernt ledarskap lägger så stor vikt vid de stora övergripande strategiska frågorna och mindre vid exempelvis organisation och administration. 

– I och med att man lägger så stor vikt vid de övergripande frågorna, så blir det attraktivt att identifiera sig som någon som utövar – samtidigt som det är svårt att utöva i praktiken. Det leder till viss frustation och identitetskonflikt. 

Stefan Sveningsson har ännu inte undersökt just detta ur skolledarperspektiv. 

– Men i andra sammanhang har vi sett att denna frustration kan leda till handlingsförlamning i olika avseenden, att det sociala korsdraget kan göra det svårt att uppnå en stabil identitet.

Forskningsprojektet:

– Fallstudier (intervjuer, observationer på sammanträden, möten med mera) i två stora skolorganisationer, en kommunal och en privat, med sammanlagt närmare 50 skolor ger underlag för generella slutsatser. 

– I generell forskning om arbetslag, arbetslagsledare, grupper, arbetsledarskap, chefskap med mera varierar resultaten i olika organisationer, men det generella anses gälla även för skolans värld

Några slutsatser: 

– Grupper som ska lösa problem ska inte ha så mycket ”lederi”. 

– Med arbetslagsledare införs en hierarki. Det måste klargöras formellt. 

– Rektorer har större ansvar än makt. 

– Fokus på ledarskap blir vanligare i offentlig verksamhet, men vardagliga administativa frågor tenderar att ta över. 

– Betoningen på övergripande frågor gör att många chefer identifierar sig med ett ledarskap som är svårt att utöva.

Forskargruppen: Mats Alvesson, Per Broomé, Dan Kärreman, Stefan Sveningsson och Robert Wenglén. 

LENNART NILSSON