IT-krönika: Framtiden är redan här – den är bara ojämnt fördelad

Det som för många vuxna är okända fenomen eller bara framtidsfantasier är för dem dagliga rutiner.

Ungdomar har alltid gått i frontlinjen – på det ena eller andra sättet. Och ofta har vuxensamhället varit mer eller mindre oförstående. Under några veckor har jag följt tv-serien ”Upp till kamp” och flyttats tillbaka 30-40 år tillbaka i tiden. Som tonåring upplevde jag själv 1970-talet och tyckte då att det var självklart att anamma den ”alternativa” livsstilen. Men trots att det kunde ha handlat om mig, är det som att beskåda livet på annat planet när jag nu följer ungdomarna i tv-serien.

Dagens ungdomliga radikalism har oftast inte tydliga politiska förtecken, även om det förekommer. Oftare handlar det om att spränga gränser på ett mer osynligt sätt;forma mer eller mindre märkliga subkulturer eller helt enkelt bara använda IT på ett sätt som vi vuxna betraktar med skepsis eller öppet ogillande. Resultatet är ändå det samma som på 60- och 70-talet:Det ungdomarna gör,utgör alternativ till det vi vuxna gör eller håller för sant och vettigt.

Och även om vi försöker vara förstående och toleranta blir skillnaden mellan ungdoms- och vuxenvärld ibland stor.När en 14-årig dotter kommer hem med hängbrallor och ett svullet och värkande öra, och ändå inte vill ta bort den spikliknande piggen som ska töja ut hålet i örat, är inte tolerans och förståelse den känsla som strömmar genom föräldrakroppen. Inte genom min i alla fall …

Men ändå: Som förälder måste jag försöka hänga med i svängarna och fånga upp mina barn där de är. Att vi föräldrar gör så är ett av de stora framstegen från det sena 1900-talets sätt att se på barn. Jag träffar många lärare på seminarier och kurser och kan också konstatera att den inställning som gick ut på att eleverna ska anpassa sig efter läraren i stort sett är försvunnen. Det är ett fantastiskt framsteg.

Men för mig är det ändå något som skaver när det gäller skolans sätt att tackla de stora förändringar som nu sker för ungdomar, och med tekniken och samhället. I en rapport från i våras framtagen av analysföretaget Kairos Future framgick att IT-utvecklingen är den enskilda faktor som starkast kommer att påverka skolan de närmaste åren. Det ansåg de 2 500 skolledare, lärare, elever, föräldrar, näringslivsföreträdare och kommunala beslutsfattare som intervjuats. Och alla dessa grupper gjorde samma bedömning!

För mig blir det då obegripligt att många skolledare och kommuner

– och även skolministern, förstås

– har kapitulerat när det gäller skolans visioner om IT.Ja,kanske skolans visioner överhuvudtaget. Många skolledare tycker att det är tillräckligt visionärt att skåda ett eller ett par år framåt i tiden. När det gäller IT är det fortfarande eldsjälarna bland pedagogerna som formulerar visionerna

– för sig själva och för de skolledare och kolleger som till äventyrs har lust att lyssna.

Om det fortsätter så här kan vi vara säkra på en sak:Framtiden kommer att fortsätta att vara mycket ojämnt fördelad i landets skolor.

Namn: Peter Fowelin Ålder: 48 år Befattning: Organisationskonsult, f.d. ansvarig för KK-stiftelsens satsning på IT i skolan Familj: Gift, två barn, 14 och 18 år Bäst på TV just nu: ”Upp till kamp” i SVT Det saknar jag: Mina vinylplattor med Jimi Hendrix Det gjorde mig glad: Att min dotter skrattade när hon läste detta manus ... Överraskning: Hur lätt det är att låna e-böcker från mitt stadsbibliotek via internet Webbtips: www.kairofuture.com/sv/omrade/samhalle/framtidskunskapsprojekt/skola2021

Peter Fowelin