Kunskap viktigt men vilken kunskap?

Bildning gör människan till en kulturvarelse, medan utbildning gör henne till en vetande varelse. Bildning har ett moraliskt syfte, medan utbildning syftar till kompetens. Skillnaden mellan de båda begreppen svarar i viss mån mot skillnaden mellan lärande och inlärning, men att ?lärande? är så frekvent i dag beror på påverkan från engelskans learning, som handlar om en eller annan form av färdighet (Kemp 2005).

Vilka kunskaper och färdigheter, för såväl barn och ungdomar som övriga medarbetare, är det vi som ledare vill skapa förutsättningar för? Är det att lära dem att klara sig i världen och att lära dem att bidra till att världen klarar sig? Kemp igen: Skydd av miljön och ansvarsfull användning av naturresurser är en fråga som går över nationsgränserna och som,i likhet med den ekonomiska globaliseringen och mötet mellan kulturer och nationer, endast kan lösas om vi agerar som världsmedborgare (Kemp 2005).

Jag tror att det är detta jag saknar när förbättringar nu åter ska göras i ?kunskapspolitiken?. Alla vet att utbildning tar tid, liksom effekterna av densamma. Det är svårt, vilket jag har respekt för, att kombinera dagens politiska agenda med morgondagens behov.Ett fascinerande exempel stötte jag på, när en företrädare för Finlands utbildningsdepartement på en svensk konferens beskrev varför PISA-resultaten ser ut som de gör i Finland. Inte minst lyftes lärarutbildningens status fram.Mycket av vad han sa underströk flera av de förslag som nu finns på den svenska politiska agendan. Men när han på slutet sa att Finland, som nu behöver ta emot cirka 300 000 personer från andra länder för att klara sin demografiska förändring, vill lära av Sveriges erfarenheter att klara utbildning i ett mer mångkulturellt samhälle, då var det ingen som nappade. Varför inte?

När ska vi inse att många, inte minst skolledare, har en enorm kunskap och erfarenhet av att leda och utveckla en mångkulturell verksamhet? All bildning och utbildning måste bli mångkulturell, det vill säga ge elever och studenter grundkunskaper om olika gruppers historia och kultur, för att återgå till Kemp. En kultur är i likhet med en nation något paradoxalt: när den är starkast inåt öppnar den sig utåt mot den andre och vice versa, precis som i förhållandet mellan människor (Kemp 2005). När ska vi inse att vi har en begåvningsreserv som vi idag inte tar tillvara?

Jag tror att Erik Amnå har helt rätt när han säger att vi nu står inför vår största utmaning.Han uttrycker det på följande sätt: Jag tänker framför allt på utmaningen att lokalt, nationellt och globalt utveckla tolerans och respekt tillsammans med medmänniskor som inte är våra spegelbilder. Det har vi egentligen väldigt litet träning för historiskt sett. Det är därför den största demokratiska uppgiften av dem alla.Vår stolta demokratiska historia har trots allt mestadels varit en fråga om att öva tolerans inom en jämförelsevis homogen medborgarkrets (Amnå 2008). Så är det en utmaning för alla ledare oavsett ?upptagningsområde? att skapa möten hemmavid, att internationalisera ?at home? för att skapa förutsättningar för bildning och utbildning i och för framtiden. Så stort är det. Se det lilla i det stora och det stora i det lilla och ta plats i det offentliga samtalet!

Elisabet Nihlfors