ATT LEDA MED STIL

Hur ska en rektor vara för att de mål som han eller hon och ytterst politikerna bestämt ska uppnås, verkligen blir verklighet? Och skiljer det sig i uppfattningen mellan män och kvinnor, mellan yngre och äldre?

Den frågan ställde sig Monica Silverplats- Skytt när hon gick rektorsutbildningen i Umeå.Då,2006-07,var hon rektor i Boden, men sedan augusti 2007 är hon rektor på Sonfjällsskolan i Härjedalens kommun, en grundskola med cirka 250 elever.

- Även lärare är ju ledare. Redan när jag gick lärarutbildningen, så upptäckte jag ute på skolorna att det fanns lika många ledarstilar som det fanns lärare och att alla arbetade på olika sätt, även om de undervisade i samma ämne och på samma skola.

- De hade olika toleransnivåer,ställde olika krav på eleverna och hade inte samma uppfattning om ordning och reda. En del arbetade teoretiskt, andra praktiskt. En del auktoritärt, andra på ett demokratiskt sätt.

Allt detta måste eleverna lära sig hantera och anpassa sig till, säger Monica:

- Samtidigt borde det vara intressant för lärarna del att få veta vilka förväntningar som eleverna har på deras ledarstil och vilken metodik som skulle vara mest framgångsrik för att eleverna ska lära sig något, det vill säga uppnå skolans mål.

Och lika intressant, menar Monica, borde det vara för rektorer att känna till vilka förväntningar som lärarna har på rektorernas ledarstil, så att skolans mål kan uppnås på mest effektiva sätt.

- Jag fick idén när jag läste kvinnligt ledarskap på universitetet. Där undersökte vi bland annat om det var skillnad på hur kvinnliga och manliga chefer uppfattades i privat och offentlig sektor.

- En slutsats var att män ofta blev respekterade för sin chefsposition utan större svårighet. Medan många kvinnliga chefer fick vara mer auktoritära för att kunna driva ett demokratiskt ledarskap, om du förstår vad jag menar. En del kvinnliga chefer måste nästan vifta med lönebeskedet för att visa vem det var som bestämde.

Så hur var det egentligen i hennes egen skolvärld? När Monica började som rektor i samhället Hede, så frågade hon först medarbetarna vad de förväntade sig av henne som ledare.

- Lärarna hoppades att jag skulle se till att de var engagerade och positiva och att alla kände att de passade in i verksamheten. De ville också att jag skulle satsa på medarbetarnas kompetensutveckling efter behoven i arbetslagen. Och så ville de att jag skulle våga vara chef och kunna stå för obekväma beslut.

Kunna be om ursäkt

Så hur tycker Monica själv att hon är som ledare?

- Jag vet vad jag vill. Jag har ett tydligt ledarskap, jag lyssnar, diskuterar mycket, sitter och väger det ena mot den andra.

- Ibland är jag för snabb, det vet jag. Jag kan fatta ett beslut som jag sedan inser inte var så klokt.Då kan jag säga ?förlåt,jag tänkte fel? eller ?jag tänkte inte färdigt?och fundera en gång till. Så jag är nog ganska prestigelös.

Men när Monica känner att beslutet är rätt, så står hon för det:

- Jag vågar vara chef! Och jag vågar vara obekväm!

Det verkar alltså som hennes egen och medarbetarnas syn på en god ledarstil stämmer ganska bra överens. Men finns det en perfekt ledarstil, som passar alla medarbetare?

- Att kunna ?leda människor på en resa?, som Arne Malthén säger utmärker ledarskapet, kräver en god förmåga att skapa relationer och hantera konflikter. Men också en förmåga att kunna möta och samarbeta med alla slags människor, så att de känner sig sedda och förstådda.

- Eftersom alla människor är olika, så måste man som rektor vara något av en kameleont och kunna arbeta situationsanpassat. Som rektor är det viktigt att veta att det som går hem i en grupp inte säkert gör det i en annan.Annars kan respekten för ledaren och ledarrollen snabbt urholkas.

Olika ledarstilar

I samband med rektorsutbildningen genomförde Monica Silverplats-Skytt en enkätundersökning. Hon angav och definierade sex olika ledarstilar, som hon ville att sextio utvalda lärare skulle välja mellan. Undersökningen gjordes på två slumpvist valda skolor med ungefär lika många medarbetare i en norrbottenskommun.

- Där fanns det auktoritära ledarskapet, där ledaren själv tar alla initiativ och beslut, sällan eller aldrig rådgör med sina medarbetare och inte drar sig för att utdela osaklig kritik utan syfte att medarbetarna ska lära sig något.

Motsatsen är självklart det demokratiska, gruppinriktade ledarskapet, där alla i gruppen får vara med och bestämma och deltar i besluten. Allas syn och åsikter är välkomna, ledarstilen är uppmuntrande, kritiken saklig och förväntningarna på att gruppen ska ta ansvar för processen är stora.

Den passive låt-gå-ledaren lämnar gruppdeltagarna åt sig själva utan att vare sig ge råd eller upplysningar och den destruktive ledaren är manipulativ och härskar genom att söndra. Medan den karismatiske ledaren bygger sin ledarstil på sin egen utstrålning och är beroende av de emotionella banden med sina medarbetare.

Den reflekterande, gruppcentrerade ledarstilen, slutligen, utmärker sig bland annat genom den höga trivselfaktorn och att ledaren ofta är lite tillbakadragen.

Könsfördelningen bland de sextio lärarna var ungefär som riksgenomsnittet, det vill säga 71 procent kvinnliga och 29 procent manliga medarbetare på den ena skolan respektive 75 procent kvinnliga och 25 procent manliga på den andra skolan. Åldersspannet var mellan 21 och 65 år och totalt utgjorde gruppen kvinnor mellan 51 och 65 år den största gruppen eller 42 procent medan gruppen män mellan 21 och 30 år var den minsta, cirka nio procent.

- Frågan var enkel: ?Vilken ledarstil föredrar du?? Jag hade inga uppföljningsfrågor och inga intervjuer och kunde därför inte följa upp svaren. Men resultaten är ändå intressanta.

Demokratisk ledare bäst

Det visade sig nämligen att flertalet medarbetare, fyrtio procent, ville ha en demokratisk ledare, nio procent efterlyste en karismatisk ledare och sexton procent föredrog en reflekterande och gruppcentrerad rektor.

Undersökningen visade att det var flest kvinnor som ville ha den demokratiska ledarstilen medan en större andel män än kvinnor föredrog en auktoritär ledarstil.

- Totalt sett ville hela trettio procent av samtliga lärare ha en auktoritär rektor och alla var de mellan tjugoett och trettio år!

- Givetvis skulle det varit intressant att få veta mera om resultatet och hur representativa de här svaren är.

Men Monica skulle också gärna se en undersökning ur ledarperspektiv: om det finns skillnader mellan hur ledaren själv uppfattar sin egen ledarstil och den ledarstil som rektorns medarbetare uppfattar att han eller hon använder sig av.

- Om nu rektorerna vill berätta hur de uppfattar sin egen ledarstil, förstås.

Varför vill de yngsta lärarna i så hög grad ha en auktoritär rektor?

- Om det kan jag bara spekulera, säger Monica. Kanske beror det på att den här årskullen, födda i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet inte hade en tydlig uppfostran och behöver en handfast ledning.

- Eller också beror det på att de är nyutexaminerade och därför behöver någon som pekar med hela handen eller åtminstone en hand att hålla sig i, kanske en mentor.

Att kvinnor i så hög grad föredrar ett demokratiskt ledarskap förvånar henne inte:

- Jag tror att vi kvinnor vill ha en dialog och en diskussion,så att vi själva kan påverka och förstå ett beslut som vi ska följa. Så verkade det i alla fall när jag redovisade resultatet på rektorsutbildningen.

Och de manliga rektorerna, vad sade de?

- De sade ingenting, de bara satt och log! Hur man nu ska tolka det!?

MATS KLOCKLJUNG