Händer i fickan och benen i kors

Det handlar om små signaler som styr hur den man talar med uppfattar vad man säger. Signaler som tonfall, omedvetna rörelser eller blickar. Kroppsspråk är egentligen all ickeverbal kommunikation och hur vi uppfattas kan skilja sig en hel del från hur vi vill bli och hur vi tror vi blir uppfattade. Birgit Malm, beteendevetare med mångårig erfarenhet både från skolvärlden och ledarskapsutbildning, berättar att vi förmedlar ungefär 70 procent med kroppsspråket och bara 30 procent med det talade ordet. Vissa går ännu längre och säger att 90 procent är kroppsspråk. Men oavsett siffran är alla överens om att kroppsspråket är viktigt.

– Så fort det talade ordet inte följer kroppsspråket så vinner alltid kroppsspråket, säger Birgit Malm.

Hon berättar att vi har mer än 50 muskelknippen i ansiktet och att kontrollera alla på en gång är inte lätt. Vi har många invanda beteenden som kan vara mycket svåra att ändra på. Testa till exempel att nicka och säga nej eller att skaka på huvudet och säga ja! Det känns väldigt bakvänt, konstaterar hon.

Se sig i spegeln

– Vissa människor är svåra att få kontakt med, det känns ibland som om det finns en nerdragen rullgardin mellan personen man pratar med och en själv. Det beror nästan alltid på att de har ett slutet kroppsspråk.

Men kroppsspråk kan även ha negativa effekter som man inte tänker på.

– Man kan ta exemplet med mobbing i skolan. Det behövs inte alltid ord för att en elev ska känna sig utfryst eller utanför. Det räcker att någon himlar med ögonen när han eller hon kommer in i ett rum eller suckar ljudligt. Och sådant kan vara svårt att komma åt.

Hur ska man då göra för att träna upp sitt kroppsspråk? Först och främst gäller det att göra sig medveten om sitt eget kroppsspråk och på så sätt möjliggöra en hel del positiva förändringar.

– Att se sig själv i spegeln är ett jättebra sätt att göra sig själv uppmärksam på sitt eget kroppsspråk, ännu bättre är om någon kan filma en.

När man som rektor eller chef talar mycket inför folk kan det vara bra att veta vad man ska tänka på. Först och främst vill man ju inte uppfattas som stel eller nervös och då kan man inte stå stilla med raka ben. Istället ska tårna peka utåt och man ska helst väga lite på ena benet. Det förmedlar ett säkert intryck.

När man hetsar upp sig eller blir arg talar man oftast fortare och gestikulerar mer med händer och armar. Helst vill man vanligtvis inte visa att man är upprörd och då kan det vara bra att med enkla knep försöka dölja detta.

Kulturella skillnader

– Ett sätt är att sätta händerna i fickorna, då kan man inte gestikulera och då sänker man automatiskt hastigheten. Det fungerar också att hålla ihop händerna bakom ryggen. Gör det som känns mest bekvämt och naturligt för dig.

Att sitta med benen i kors kan uppfattas som avståndstagande men inte nödvändigtvis.

– Det beror på vilket håll knäna pekar. Om de pekar rakt mot den du pratar med spelar det inte så stor roll, men om de pekar åt sidan uppfattas det inte som inbjudande till samtal utan tvärtom.

Något man kanske inte tänker på är att kroppsspråk kan tolkas annorlunda i olika kulturer. Eftersom skolan idag är mångkulturell kan det vara bra att ha i åtanke.

– Jag träffade en gång en elev som berättade att det ansågs som sexuellt utmanande för kvinnor att sitta med benen i kors, så är det ju inte alls här.

Ett annat tips som Birgit Malm har till rektorer och andra i ledande positioner är att aldrig sitta på en högre stol än den man talar med. På kontoret bör alltså den egna stolen och besöksstolar vara på samma höjd.

– Man vill ju inte att besökaren ska få uppfattningen att man sitter på en pidestal.

Rösten är också en del av kroppsspråket och det är bra att fundera över hur man själv talar. Att höra sin egen röst inspelad på band kan vara bra, för hur man själv tycker att man pratar kan skilja sig en hel del från hur det egentligen låter. Det är vanligare att kvinnor lägger sig till med ett pipigt tonläge när de talar och det är självklart inte bra. Men det ger ännu mer negativ effekt om en man pratar pipigt. Både män och kvinnor som pratar i ett ljust tonläge måste försöka hitta ett djupare läge.

Handen på axeln

Som rektor gäller det att kunna kommunicera med flera olika grupper, såväl personalen som eleverna och föräldrarna. Självklart anpassar man sin kommunikation beroende på vem man talar med. Barn är till exempel de som är bäst på att läsa kroppsspråk.

När man som rektor träffar elevers föräldar tycker Birgit Malm att det första bemötandet är det allra viktigaste. Det kan ofta vara en obekväm situation för föräldrarna och då är det viktigt att de känner att de får det stöd de behöver och att alla arbetar mot samma mål. Att hälsa på någon genom att ta i hand och lägga den andra handen på personens axel är ett bra sätt att skapa förtroende.

Blicken är viktig

Alla rörelser vi gör, vårt tonfall, vår lukt och annat kroppsspråk är viktiga i samtalet med andra. Men det allra viktigaste tycker Birgit Malm är blicken. Det gäller att kunna möta människor med blicken utan att stirra. Att titta en tiondels sekund för länge in i någon annans ögon kan avsevärt påverka intrycket. Samtidigt som en person som flackar med blicken uppfattas som nervös eller osäker.

Även om vi kan träna upp vårt kroppsspråk kan vi inte styra det till 100 procent, anser Birgit Malm.

– Jag skulle vilja säga att vissa föds med ett tydligt och klart kroppsspråk medan andra får jobba på det.

Det handlar trots allt om att föra fram sitt budskap på ett förtroendeingivande sätt så att man får folk att lyssna, utan att dela med sig av känslor man vill hålla för sig själv.

– Man får känna vad som helst och man får tänka vad som helst men man får inte säga och göra vad som helst. Vi kan inte kontrollera våra tankar och känlsor men vi kan träna på att inte förmedla det vi inte vill dela med oss av.