Ett straff att vara i skolan

 Hösten 2008, eftermiddag i Mackleanskolan. Skoldagen är slut, men knappt 15 elever är kvar. Några gnuggar på en nedklottrad vägg, några sitter i sina klassrum med en text framför sig. De ska läsa om språkbruk.  

  Gemensamt för dem, de flesta pojkar, är att de har ertappats med att kalla någon kamrat för hora, eller bögjävel. Eller slängt ur sig något annat nedsättande till någon. De får sona sin förseelse med att stanna kvar en timme i skolan.  

  De verbala kränkningarna bland eleverna på Mackleanskolan i Skurup var inte något som särskilt utmärkte 6-9-skolan, säger rektorn Christin Stigborg. Men 2008 var det tillräckligt illa för att motivera en punktinsats. Ingen ska behöva få grova tillmälen slängda efter sig.  

  Lärarna pratade med sina elever om vilka ord som är nedsättande och förklarade att det i fortsättningen skulle bli en påföljd, "kvarstannande", som kvarsittning kallas i den nu gällande skolförordningen, för den som kränkte en kamrat. Föräldrarna informerades i brev som skickades hem.  

  Det blev en del ståhej kring denna åtgärd. Inte främst från eleverna. De slog visserligen ifrån sig till en början och menade att de skymfande orden bara var på skämt. Men de skyldiga infann sig till kvarsittningstimmen. De som utsatts, särskilt flickor, tyckte att sanktionerna var en lättnad.  

  En del föräldrar tyckte däremot inte att skolan skulle lägga sig i hur barnen pratar, eller att man skulle ta tid till att organisera kvarsittning. Massmedia visade stort intresse. I flera medier beskrevs Mackleanskolans handlingssätt som överdrivet.  

  - Det blev ett missförstånd, säger Christin Stigborg. Man trodde att vi straffade alla som sa fula ord. Att om någon sa "aj fan jag slog mig", så fick de stanna kvar. Men självklart får man svära till, det man inte får göra är att säga något nedsättande om någon annan. 

Skolan har andra befogenheter

Mackleanskolan är inte ensam om att ha ifrågasatts, för kvarsittning är en omstridd disciplinär åtgärd. När skolor runt om i landet tillgriper den i stor skala orsakar det ofta protester från föräldrar och skapar rubriker i lokalpress. Det ses som ett hårt straff som kan slå orättvist.  

  Niklas Delander, utbildningspolitisk chef på Seco, Sveriges elevråds centralorganisation, är mycket kritisk.  

  - Vi kan inte acceptera att skolan som myndighet ska har rätt att kvarhålla elever på godtyckliga grunder.  

  Han anser inte att skolan ska ha större befogenheter än andra myndigheter, och påpekar att skolan genom att tillämpa kvarsittning utövar stor makt över den enskilde.  

  - Om kvarsittning hade varit en befogad disciplinär åtgärd, då hade vi haft det på alla andra arbetsplatser, säger han. Skolan har andra befogenheter som ska vara tillräckliga för att komma tillrätta med en elevs olämpliga beteende. Det ska räcka med att tillrättavisa eleven, prata med föräldrar, utreda orsakerna, och om det är nödvändigt, avvisa eleven, anser han. De lärare som har problem med att hålla ordning bör få stöd genom ledarskapsutbildning, bland annat.  

  2002 var kvarsittning på väg ut ur skollagen, på förslag från den dåvarande parlamentariskt sammansatta skollagskommittén. Läraren skulle inte längre kunna besluta att en elev som uppträtt olämpligt eller gjort sig skyldig till en mindre förseelse, skulle stanna i skolan en timme efter skoldagens slut.  

  Det är en gammaldags åtgärd som inte hör hemma i en modern skola, menade miljöpartiets skolpolitiska representant, Mats Pertoft.  

  Men åtgärden blev kvar, enligt honom beroende på att en av kommitténs representanter, Jan Björklund, reserverade sig. I den regering där denne några år senare blev skolminister finns inget intresse för att mildra de disciplinära åtgärderna. Tvärtom vill man stärka dem. 

Förstår inte hur regeringen tänker

I förslaget till ny skollag som tagits fram av skollagsberedningen, och som riksdagen ska besluta om under våren 2010, har kvarsittning som disciplinär åtgärd förstärkts. Tillägget en timmes "försittning" föreslås. Lärare eller rektor kan besluta om att en elev ska infinna sig i skolan en timme innan den schemalagda undervisningen börjar. Mats Pertoft säger sig inte förstå hur regeringen tänker.  

  - Bara att det finns en sådan skrivning innebär att man ser skolan som en otrevlig plats, en sorts fängelse. Det blir ett straff att vara i skolan. Men den ska vara ett ställe dit man vill gå.  

  - Kvarsittning är stort, eftersom det innebär att man utökar skolplikten, säger Niklas Delander. Avstängning är egentligen mer befogat, att tvingas stanna kvar är ett större ingrepp.  

  Enligt Mats Pertoft hade skollagskommittén 2002, med ett undantag, enats om att man inte ville ha detaljreglering av disciplinära åtgärder. I stället ville man införa en portalparagraf som skulle låta lärarna själva bedöma vilka insatser som behövdes. En sådan konstruktion kan fungera, under förutsättning att lärarna respekterar alla andra lagar som skolan lyder under, påpekar han.  

  Christin Stigborg konstaterar att kvarsittningen gav god effekt på Mackleanskolan. Efter de första veckorna minskade antalet elever som fick stanna kvar. "Det gick fort för dem att ändra sitt beteende. De började tänka efter innan de sa något till en kamrat", säger hon. 

Gymnasieelever skrattar åt det

Drygt ett år senare gäller fortfarande skolans nolltolerans mot klotter, kränkningar och slagsmål. I dag åläggs ett fåtal elever kvarsittning och då är det oftare för att de behöver ta igen undervisning på grund av sena ankomster, än på grund av att de sagt något nedsättande.  

  Christin Stigborg har intrycket att eleverna tycker att kvarsittning är tråkigt, och att det är besvärande att meddela sina föräldrar att man måste stanna kvar. Men hon tror inte att det leder till att eleverna upplever att det generellt är ett straff att vara i skolan.  

  Den eventuella nyheten "försittning" gör varken till eller från, men kvarsittning kommer fortsatt att tillämpas.  

  - Det finns inte mycket annat vi kan göra som åtgärd. Egentligen vore det kanske bättre att kunna säga "du får inte komma hit om du gör så här".  

  Avstängning av elever på grundskolan kan enligt förslaget komma att bli möjligt, men Christin Stigborg påpekar att det inte är en åtgärd man kan tillgripa för en kränkning.  

  Skolverket tillstyrker kvarsittning i sitt remissyttrande om förslaget till ny skollag. Men det ska inte ses som en bestraffning, påpekar Elin Brunell, jurist på Skolverket, utan som ett sätt att ändra en elevs beteende.  

  - A och O är att man för en diskussion om ordningsregler på skolan och inkluderar eleverna. Det stora arbetet är att förebygga till exempel kränkningar.  

  Nu föreslås för- och kvarsittning också på gymnasiet och på gymnasiesärskolan. En anledning är en uttalad ambition att det ska bli så lika som möjligt för de olika skolformerna.  

  Men gymnasiet är frivilligt. Hur går det ihop?  

  - Det som gäller är att den som har påbörjat en utbildning i gymnasieskolan också åtar sig att medverka. Går man i gymnasiet så får man följa de regler som gäller, säger Elin Brunell. Niklas Delander på Seco menar att kvarsittning kan bli verkningslöst eftersom man inte kan tvinga eleverna att stanna.  

  - Jag har träffat gymnasieelever som skrattar åt det. Det är en patetisk åtgärd. Trots att det blev en påfrestande uppståndelse kring Mackleanskolans agerande anser Christin Stigborg att genomförandet var värt besväret. Hon och lärarna stöttade varandra.  

  Hon skulle inte tveka att göra om insatsen. "Man kan inte backa på att någon blir kränkt". Men i framtiden skulle hon också vilja tillämpa en pedagogisk metod mot kränkningar. Rytmusgymnasiet i Stockholm som nyligen fått pris för sitt arbete med normkritisk pedagogik intresserar henne. 

Mimmi Palm