Elever utvärderar lärare

Fredag eftermiddag, bönedags, och runt hörnet från den stora shoppinggallerian småpratar moskébesökarna med varandra i gråkylan utanför den moderna vita byggnad som även rymmer Kunskapsskolan i Skärholmen. Två våningar upp sitter rektorn Einar Fransson vid sitt skrivbord med ryggen åt torget utanför fönstren. Lyfter han blicken kan han se ut genom glasväggen som vetter mot korridoren där ett stigande och fallande sorl av röster och steg hörs när elever i år 6-9 passerar. Men Einar Fransson har ögonen fästa på datorskärmen. Han ska skriva ut och visa enkäten som eleverna får fylla i varje år. Den liknar till viss del andra skolors med frågor om hur eleven trivs, men rymmer också sådant man i andra skolor skytt som pesten: frågor om hur eleverna tycker att lärarna sköter sig.

Einar Fransson slår sig ned vid det runda besöksbordet och placerar två papper framför sig. Dit dyker ett pekfinger eller en tumme då och då under samtalets gång. Enkäten ger upphov till mängder av information som bearbetas, analyseras och diskuteras på flera håll inom koncernen Kunskapsskolan som i dag omfattar 22 grundskolor och 10 gymnasier. Skolorna färgsätts utifrån sina resultat som gröna, gula eller röda.

– Röda skolor ligger lågt på våra målfrågor som vi tycker är viktiga.

Han skjuter över pappret med procentsatser. Skärholmens siffror visas i en kolumn, hela koncernens resultat i en annan. Den här 6-9-skolan blev röd: eleverna var mer missnöjda än föräldrarna, som också de får svara på en utförlig enkät.

– Klart det inte är kul att jobba på en röd skola, men fördelen är att vi har någorlunda kläm på vad vi ska jobba med. Så vi lägger fokus på rätt saker.

På Kunskapsskolan väljer eleverna vilka ämnen de vill arbeta med och lägger själva upp sitt veckoschema. De får stöd av en handledare - varje lärare är handledare för ett tjugotal elever och just denna roll utvärderas utförligt i enkäten. Eleverna tycker till om hur väl förberedd läraren är inför handledningsmöten, om de får ett bra stöd för att nå målen och om handledaren i god tid talar om ifall de riskerar att inte nå målen.

Det som kommer fram redovisas först till varje lärare som får reflektera över resultatet. Sedan får hela arbetslaget tillgång till uppgifterna. Tanken är att man ska arbeta gemensamt och lära av varandra. Visst kan det vara känsligt ibland, men de flesta är positiva, säger Einar Fransson.

Det är hans första år som rektor på Kunskapsskolan i Skärholmen, men i Botkyrka har han redan hunnit arbeta med enkäterna under några år. Där redovisar lärarna också sina resultat muntligen till eleverna. Det är viktigt att återkoppla efter att eleverna fyllt i enkäten, anser Einar Fransson.

– Eleverna måste uppleva att vi tar till oss av kritik som kommer fram och faktiskt gör något åt det. Diskussionen får de enskilda lärarna ta. Det är klart att det kan vara tufft om man har fått dåliga resultat. Einar Fransson följer upp och pratar med lärarna om det som kommit fram i enkäten. Han frågar vad läraren kan göra, vad arbetslaget och han själv som rektor kan bidra med. Ibland handlar det om att bli medveten om hur man gör saker, andra gånger kan det bli aktuellt med handledning eller utbildning, sammanfattar han.

Lärarna utvärderar rektor

– Syftet är att visa på vilken viktig roll man har som lärare, inte att hänga någon individ. Han drev själv frågan om att få resultaten redovisade separat för varje lärare. Från början fick han bara se den sammanlagda poängen för alla. Men resultatet blev "mesigt" - det tillförde inte så mycket, tyckte han. Och han kan se flera vinster med hur de arbetar nu.

– Det är för lösa boliner ibland när man som rektor ska föra samtal med lärare om var det brister. Det finns för lite konkret att ta på. Med enkäten blir saker tydligare. Att den är årlig och etablerad är en stor fördel och en majoritet av lärarna är lyhörda för det som kommer fram, menar han.

– Fast jag ska inte sticka under stol med att det här några gånger har lett till att personer valt att jobba någon annanstans.

Själv blir han också utvärderad: lärarna får varje år fylla i en medarbetarenkät och tycka till om hur han är som chef, om han går in och tar itu med konflikter och om han är ett bra stöd.

– Jag tycker att det utvecklar mig.

En trappa ner i caféet slår sig åttorna Henrik Knudsen och Daniel Vencu Velasquez Castro ned vid de höga barborden och deras ögon söker sig oupphörligen till teven som hänger högt uppe på väggen och där musikvideos rullar. Fast när enkäten kommer på tal återvänder deras uppmärksamhet till samtalet kring bordet.

– Jag tycker att enkäten är bra. Om du inte gillar en lärare måste du få säga det och det kan man göra där. De som läser enkäten kan prata med läraren och fixa till problemet. Jag säger inte att man ska ge läraren sparken, säger Daniel Vencu Velasquez Castro.

Att få ha synpunkter på lärarna är det viktigaste med enkäten, tycker han. Henrik Knudsen håller med: om en lärare har behandlat en elev orättvist måste man kunna säga det. Han lägger till att eleverna får vara anonyma när de fyller i enkäten om de vill.

– Jag brukar inte vara anonym, för jag vill att lärarna ska veta att det är jag som har tyckt. Det är lite fegt om man tycker något om en lärare och sedan vågar man inte stå för det, säger Daniel Vencu Velasquez Castro.

Läraren Jenny Kågestedt har arbetat tre år på Kunskapsskolan i Skärholmen. Nyckelbandet svänger när hon går före i korridoren.

– Där är du! utbrister en elev och hejdar Jenny Kågestedt för att visa upp sin loggbok. Just loggboken är central eftersom eleverna själva ska lägga upp sina studier. Den blir en viktig del i kommunikationen med handledaren.

– Vilken bra reflektion du har gjort, säger Jenny Kågestedt.

I början tyckte hon att det var svårt att hålla koll på alla hon skulle vara handledare för, nu har hon fått mer rutin. Och hon tycker att det individualiserade sättet att arbeta på stämmer överens med det hon fick höra på Lärarhögskolan under utbildningen.

På Kunskapsskolan finns inget lärarrum utan fikautrymmet delas med eleverna, så vi slår oss ner inne på Einar Franssons rum. Visst är enkäten är ett slags elevinflytande, säger Jenny Kågestedt och läser högt ur enkäten: "Min handledare ger ett bra stöd för att jag ska kunna nå mina mål".

– Den elev som svarar nej vill ju ha mer stöd. Så det blir ett elevinflytande för individen.

Men vad tycker lärarna då? Jenny Kågestedt tvekar.

– Det är kul när det går bra, säger hon och skrattar.

Hon slår ut med händerna. "Man får ta det för vad det är."

– Kanske man måste motivera för eleverna varför man gör som man gör. Kanske handlar det om att vara tydligare, säger hon.

Det är för kvalitetens skull som enkäten finns och den blir ett sätt för lärarna inom koncernen att arbeta mer i samma riktning. Det kan vara nyttigt att se hur man ligger till och det blir också lättare för lärarna att jobba mot målen, tror hon.

– Vi uppmanas att reflektera över resultaten. Varför är de så bra? Eller finns det något du kan göra för att höja dem till nästa år? Fast även om hon kan se fördelarna är hon kluven.

– Det är inte kul att bli bedömd. Eftersom det är på papper blir det som ett betyg och det är lättare att ta åt sig av negativ kritik. Om en elev är negativ kan det påverka ens resultat jättemycket.

Alla elevers svar räknas samman och redovisas gemensamt, vilket gör att en elev kan dra ner lärarens snitt rejält. Ett sådant resultat visar inte att majoriteten av eleverna i gruppen faktiskt är nöjda med lärarens insatser.

Enkäten, som tas upp under medarbetarsamtalet och som ligger till grund för lönesättningen.

– Vi jublar inte och kastar oss över resultaten när de kommer.