Osynliggjord och förlöjligad

Ingen går fri. Härskartekniker finns i allas vår vardag, används av de flesta av oss, ofta omedvetet och ofta med subtila metoder.

 — Därför är de så svåra att hantera. Och därför är det så viktigt att lära sig känna igen dem, säger Karin Kjellberg, lärare och konsult som på uppdrag av Lärarfortbildning utbildar skolpersonal om härskartekniker.

En reaktion bland deltagarna kan vara lättnad. Äntligen får man ord på något man upplevt men inte kunnat benämna. I skolan är man ibland så fokuserad på de grövsta formerna av kränkande behandling att man inte ser vad som händer på den mer finstilta delen av gradskalan.

Första steget för att hantera härskarteknikerna är följaktligen att lära sig definitionen. När man väl har kunskap är mycket vunnet. Då ser man vad som pågår, på lärarmötet där Kajsas förslag ignoreras eller i arbetslaget där Mats förlöjligar Pelle, genom att skämta på ett sätt som är svårt att komma åt.

Himla med ögonen och sucka

Berit Ås, den norska forskaren och politikern som myntade begreppet härskartekniker, hävdar att det inte räcker att läsa på:

 — Det är lätt att missa kroppsspråket. Vi har en tendens att övervärdera ordens betydelse men här räcker inte vårt lexikala språk till. Du kan snacka och snacka men om ditt kroppsspråk säger något annat än din mun är det kroppen vi lyssnar på. Kroppsspråket står för 70-80 procent av ett budskap.

I den video om härskarteknikerna som Växjö kommun tagit fram demonstrerar Berit Ås just kroppsspråkets betydelse. Hur lätt det är att osynliggöra någon genom att intensivt bläddra i en tidning när någon annan talar, börja viska med grannen eller högljutt klampa ut mitt i ett möte för att hämta kaffe. Hur man kan förlöjliga genom att bara himla med ögonen eller sucka halvhögt.

 — I filmen visar jag hur jag själv slår tillbaka genom att använda mig av samma mynt. I dag kan jag se att jag gjorde lite fel där. Det fungerade för mig eftersom jag hade hög status. Om man har låg status är det inte lika enkelt. Särskilt inte för kvinnor. Forskning visar att man använder tre gånger så många negativa adjektiv om kvinnors agerande som om mäns.

Karin Kjellberg håller med. Att sätta gränser är inte bara bland det svåraste som finns. Det är också riskfyllt.

 — Tillsammans med Katarina Olsson har jag tagit initiativ till en film om härskartekniker i skolan, Var fick du luft ifrån?. Där säger en flicka att det kan bli ännu värre när man säger ifrån. Och så är det. Man riskerar att få en ny härskarteknik tillbaks. Men samtidigt är det som den här tjejen också säger, att man i alla fall markerat.

Också Berit Ås talar om vikten av att bemöta härskaren. Men om man har en svag position är det viktigt att bygga solidaritet med andra på arbetsplatsen.

 — Några kvinnor blev så trötta på komma med förslag som ingen lyssnade på förrän när exakt samma förslag togs upp av en man. De bestämde sig för att aldrig säga något när en man lade fram ett bra förslag. I stället presenterade en av dem samma förslag, varefter de andra kvinnorna beskrev idén som hennes. Männen blev förstås rasande. Men speglingsmetoden, där du gör exakt det som härskaren gjort, har en pedagogisk effekt.

Karin Kjellberg ser skolans värld som extra sårbar eftersom den på många sätt liknar en familj med vuxna som har ansvar för barn och ungdomar. Man är tillsammans under lång tid och kommer varandra ofta ganska nära. Det finns en risk för att det utvecklas en kultur där ingen vågar säga ifrån av rädsla för att såra.

Statusskillnader är en annan faktor av betydelse.

 — Om man är enda textillärare på en högstadieskola där mattelärarna har mest status kan man nog råka ut för att ingen lyssnar på ens förslag i arbetslaget. Att satsa på en utbildningsdag med värderingsövningar och rollspel, kanske forumspel utifrån konkreta situationsbeskrivningar kan vara ett bra sätt att få upp de här frågorna på bordet.

Som chef sätter man tonen

Elaine Bergqvist, retorikkonsulent och författare till boken Härskarteknik, ser ett klimat som premierat motarbetare i stället för medarbetare. Hon tror att det beror på att lärarna förlorat i status samtidigt som vi fått ett curlingsamhälle. Om en elev får ett dåligt betyg anser många föräldrar att det är lärarens fel, inte barnets.

 — Det finns också en stor omedvetenhet om vad härskartekniker kan leda till. Hur ett nedlåtande tonfall eller föraktfull min kan förstöra en hel arbetsdag. Vi bör alla tänka oss för lite mer än vi gör.

Rektorns ansvar är naturligtvis stort. Som chef sätter man tonen.

 — Bara en så enkel sak som att alla hälsar på varandra, både rektor, lärare och elever, har effekt. Om man som skolledare sätter sig och pratar med ett gäng elever ger också det en tydlig bild av hur man tycker att det ska vara. Sen ska man inte glömma att det också händer att de anställda mobbar sin chef. Att gå ut och ta en öl efter jobbet och fråga alla utom chefen kan vara en nog så tydlig signal.

Att inte vara för snabb med att dra slutsatser är ett råd som alla vi talat med ger. Det är inte alltid den som gör eller säger något menar så illa som det kan uppfattas.

Karin Kjellberg rekommenderar en trestegsmetod:

• Upprepa vad någon sagt eller gjort: "När jag pratar tittar du i din mobil"
• Säg hur du upplever det: " Jag känner att du inte lyssnar på mig, jag tappar koncentrationen när du gör så.
• Säg hur du vill att det ska vara: "Jag skulle uppskatta om du slutar med det där".

I bästa fall leder det till att problemet försvinner, att maktspråket byts mot en dialog.

 — Det kan ju vara så att motparten inte fattar någonting, och inte alls haft som avsikt att trycka till dig. Och om han eller hon hade det har du ändå sagt ifrån.