Vad händer när arbetsgivaren trålar dina elektroniska spår?

Har du använt arbetstid till att skicka e-post eller surfa på internet i privata syften, regelmässigt gått in på ny- hetssidor, facebook eller blocket? Vad skulle hända om din arbetsgivare skulle undersöka din arbetsdator? Skulle du i efterhand kunna förklara vad du gjort och varför? Troligtvis inte.

        Förhoppningsvis känner du dig trygg i förvissningen att din arbetsgivare inte ställer annat än mänskliga krav på dig. Men tänk dig att det skulle bli en granskning som skulle leda till kritik. Tänker du dig att det utan vidare skulle kunna leda till avsked av dig eller någon anställd?

        Hur pass trygg någon kan vara i detta avseende kan få ett närmare svar genom ett avgörande från Arbetsdomstolen som är på väg. Det handlar om en synpedagog som fått genomgå en sådan här undersökning och sedan avskedats med anledning av vad som framkommit.

        Yrkesidentiteten var viktigt för synpedagogen och hans chef hade vid löne- och utvecklingssamtal bekräftat att han gjorde ett mycket bra jobb.

Så blev han anklagad för att på ett allvarligt sätt ha kränkt en brukare, något som han helt förnekar. Anklagelsen ledde till att arbetsgivaren undersökte datorn och fann att synpedagogen ofta var ute på internet under arbetstid och att han brustit i olika administrativa rutiner. Dessutom hade det visat sig att han gått in på en porrsida genom länk som han fått i ett skämt-mejl av en kusin. Så snart han upptäckte att länken ledde till en sida med pornografiskt innehåll har han stängt sidan och svarat kusinen att han absolut inte fick skicka den här typen av e-post till honom.

        Arbetsgivarens internet-policy tillät i och för sig att internet användes för privat bruk. Däremot gav den inte någon anvisning för hur man som anställd skulle göra om man oavsiktligt gått in på en hemsida med olämpligt innehåll. Frågan är dessutom vilken betydelse internetpolicyn hade när den inte var känd bland de anställda. Enligt Lärarförbundet har attityden till privat bruk på arbetsplatsen har varit tillåtande.

        En av de frågor som Arbetsdomstolen kan komma att besvara är om arbetsgivarens internetpolicy varit tillräckligt tydlig. Synpedagogen har inte förstått att arbetsgivaren ansåg att hans datoranvändning var otillåten. Besöken på internet har i första hand skett under naturliga pauser i arbetet och för att stressa av mellan arbetsuppgifter. När det gällde de administrativa bristerna så var de enligt förbundet inte av annan karaktär än att de kunnat hittas hos var och en som granskas. Lärarförbundet menar att arbetsgivaren i alla händelser skulle ha gett synpedagogen möjlighet till rättelse innan avskedet.

        I en undersökning gjord av Datainspektionen konstaterades att alla arbetsgivare som omfattades av undersökningen i praktiken tillät privat användning och att många arbetsgivare hade regler för hur internet och e-post fick användas. Samtidigt konstaterade Datainspektionen att det ofta inte var helt klart vilka begränsningar som gällde.

I sin rapport (2005:3) har Datainspektionen samlat råd och tips till arbetsgivare för att undvika missförstånd om de här frågorna. Enligt Datainspektionen ska det klart framgå i vilken omfattning den anställde har rätt att använda internet och e-post för privat bruk. Det räcker inte att hänvisa till underförstådda etiska regler. Riktlinjerna måste vara allvarligt menade. En arbetsgivare kan inte förbjuda all privat användning samtidigt som de anställda i praktiken ges en sådan rätt. Och alldeles oavsett vad reglerna säger är det viktigt att de görs kända bland de anställda.

        Oavsett utgången i målet som rör synpedagogens internetanvändning så är integritetsfrågor i arbetslivet och användningen av arbetsgivaren verktyg för privata ändamål något som kommer att behöva uppmärksammas framöver.