Målstyrning ökar förskolans kvalitet

Vi har talat med två förskolerektorer som arbetar på olika sätt men är lika övertygade om att målstyrning är ett sätt att öka kvaliteten.

  – Och så är det roligt och utvecklande för alla inblandade, säger Eva Hoff, rektor för Prästängens förskoleområde i Alvesta.

Det är, menar hon, inte bara barnens och verksamhetens utveckling som blir tydlig. Som pedagog får man också syn på vad som händer med en själv.

– Det blir en glädje och styrka i det.

    Kent Roslund, rektor i Kristianstad, anser att förskolan länge varit bra på hur man ska få barnen att lära sig men sämre på vad de ska lära sig.

  – Vi har inte heller varit bra på att prioritera. Det har varit upp till varje förskola som kunnat välja fritt ur läroplanens innehåll. Men så är det inte tänkt.

    Förskolan har i dag tjugotre mål. På Önnegården, Kent Roslunds förskola med 145 barn, har man utvecklat en egen metod, Molnet, för att garantera att alla mål täcks in. Tidigare var det svårt att se att det verkligen skedde.

– När vi utvärderade såg vi att olika arbetslag fokuserade på olika delar av innehållet. En del utvärderade rutinsituationer som måltider, påklädning och mat. Andra utvärderade uteleken, något som inte alls syntes hos andra arbetslag. Vi hade svårt att förstå varför det såg så olika ut.

  – När Skolverket för några år sedan riktade kritik mot kommunen för att inte arbeta med hela läroplanen trodde vi att det inte gällde vår förskola, men vi insåg att vi faktiskt inte kunde bevisa det.

    På Önnegården tittar man på en vardag, en vecka eller en månad för att se i vilka situationer och aktiviteter läroplanens olika mål kan appliceras. I de blanketter som kallas för moln preciserar varje arbetslag hur det ska gå till på just deras avdelning. Eftersom förskolans läroplan är så omfattande krävs det sju till tio moln för att det hela inte ska bli ohanterligt. Kent Roslund beskriver ett konkret exempel så här:

  – Arbetslaget har valt att betona två mål, kommunikation och omtanke i måltidssituationen. Det kan handla om att barnen lär sig att ta för sig av maten så att de blir mätta, men också om att se till att maten räcker till de andra. Och att alla barn deltar i samtalet.

    I nästa steg sker kontrollen. När man ser att alla barn tänker på de andra och att alla barn deltar i samtalet har man nått målen.

    Om utvärderingen i stället visar att alla barn faktiskt inte har pratat får man tänka till, kanske byta plats på barnen så att de tysta sitter mitt emot den vuxna i stället för bredvid.

    De flesta tycker att metoden fungerar bra men för några har det känts svårt, säger Kent Roslund. Han påpekar att hela kvalitetsarbetet har tappat fart efter hårda nedskärningar.

  – Jag tror nästan att vi haft det tuffast i landet med personalminskningar på tio procent. Det har varit en sorg i det, att politikerna valt att spara på de allra minsta barnen. Men det har också inneburit att vi inte nått så långt som vi hoppats.

Att konkretisera är basen för arbetet också i Alvesta. Första steget är att ta reda på hur det ser ut just nu, på den egna avdelningen.

  – Det gäller att gräva där du står. Vad kan jag? Vad kan du? Hur ser det sammantaget ut i vårt arbetslag? Kan vi tillräckligt eller måste vi förkovra oss?

    Eva Hoffs erfarenhet är att personalens sammanlagda kompetens ofta är högre än man tror. Och saknas det kunskap i ett arbetslag kanske den finns i ett annat. Då kan arbetsbyte vara en väg att gå. Andra verktyg för kompetensutveckling är personalmöten och det pedagogiska rådet med en utvecklingsansvarig för varje arbetslag. Man använder sig också av aktionsforskning. Åtta pedagoger i kommunen har fått utbildning och i sin tur kompetensutvecklat sina kollegor.

    Metoden bygger på att man reflekterar, planerar, agerar och observerar och det går att hoppa på i vilket steg som helst.

  – Om man ska satsa på naturvetenskap och matematik kan man börja med att diskutera vad är matematik för mig och sedan titta på vad som är matematik i vår verksamhet. Finns det någon matematik i tamburen? Ja, där handlar det om ett par vantar, ett par skor etcetera. I tvättrummet finns muggar som man kan hälla och mäta med. Och när Kalle tar köttbullar kan man räkna, hur många tog du nu?

I observationen kan Kajsa under en period titta på Stina för att se hur mycket matematik Stina pratar i vardagen. Hon skriver ned det i sin dagbok tillsammans med sina reflektioner och diskussionen sker under avdelningsplaneringen. På ett positivt sätt.

  – Jag såg att du pratade mycket matte här och här men inte så mycket där. Då blir det inte farligt utan mer av en ögonöppnare, säger Eva Hoff.

    Hon upplever att personalen tycker att det är roligt att närstudera sin egen vardag och arbeta på det här medvetna sättet.

    Själv lägger hon stor vikt vid det systematiska kvalitetsarbetet där tio till tolv arbetslag möts och i grupper om tre arbetslag diskuterar hur man ska konkretisera läroplanens olika mål. Varje arbetslag redovisar hur de tänkt gå till väga och vilka metoder de vill använda. Gruppens två andra arbetslag har då i uppgift att ställa kritiska frågor för att förbättra förslaget.

    I januari hålls ett uppföljningsmöte och i maj avsätts en heldag för utvärdering. Då är Eva Hoff samtalsledare i alla grupper.

­  – Det är mitt sätt att som ledare få föreståelse för vad som sker i verksamheten. Jag får insyn i alla

arbetslag och vet var de befinner sig. Veckobreven där varje avdelning skriver vad de gjort under veckan, och som är  kopplat till målen, är ett annat verktyg som jag lägger stor vikt vid. Jag läser och kommenterar alla brev. Syftet är hela tiden att öka medvetenheten hos personalen så att de kan utveckla verksamheten.

Förskolans läroplan har i dag strävansmål. I den revidering som är på gång föreslås att sträva byts ut mot främja. Varken Eva Hoff eller Kent Roslund ser någon stor skillnad i orden. Kent Roslund ser däremot en överdriven rädsla för ”skolifiering” av förskolan.

  – Det jag ser av både professionen och forskningen visar ingen utveckling i den riktningen.