Hur blir man rektor?

Var tredje lärare har övervägt att hoppa av, läste jag i Lärarnas tidning (nr 9/10) och missnöje med skolledning är en vanlig orsak. Jag själv och lärarkollegor, på skolan där jag arbetar och även på andra skolor, efterlyser möjlighet till personlig utveckling. Och då inte bara i form av ämnesutbildning, det är något som vi lärare har i överflöd. Vi utbildar oss så mycket i våra undervisningsämnen att vi många gånger är överkvalificerade i det vi undervisar i.

Jag har själv sökt utvecklingsmöjligheter på min arbetsplats i flera år. Allt från att skaffa mig erfarenhet som arbetslagsledare till att jag sökt olika tjänster inom skolledning i Stockholms kommun och närförorter, detta utan framgång. Orsakerna ser ut att vara många bland annat är jag inte 50+, men 45 år och för ung för att bli rektor i kommunal skola, men för gammal för att sadla om till någon annan bransch som ledare. Då tjänster utannon-seras är det oftast samma biträdande rektorer och rektorer som byter rektorstjänster, då man vill gå vidare eller inte trivs där man har sin tjänst.

Ett moment 22 finns inom den statliga rektorsutbildningen. Du antas inte till utbildningen innan du anställs som rektor, och du blir inte anställd om du inte har gått rektorsutbildningen, då den statliga rektorsutbildningen oftast är ett krav i profilen. Hur har man tänkt här? Hur ska någon ny intresserad arbetssökande kunna ta sig in i en ledningsgrupp på en skola, utan kontakter på utbildningsförvaltningen? Vad är det som gör att bland annat Stockholms utbildningsförvaltning, bara anställer sina egna ”lojala” medarbetare på dessa tjänster, de ”insocialiserade” går före kompetens och erfarenhet?

I stället för att satsa på nytänkande, modiga och yngre utvecklingsbenägna väljer man alltid en person med förankring inom den egna staben. Det ljuder stort missnöje med just skolledningen ute i skolorna. Borde man då inte prova att göra en helomvändning? Jag ser Botkyrka kommun som ett exempel där man vågade anställa entreprenören Fredrik Svensson, en före detta IT-tjänsteman som rektor. Han gjorde succé bland personal, elever och föräldrar. Han vågade, satsade och förde skolan till nya högt uppsatta mål.

I Svenska dagbladet läste jag i våras att Salomeh Tafazoli som är 30 år och arbetar som försäljnings- och logistikutvecklingschef på Volvo, nu är utsedd till Framtidens kvinnliga ledare 2010 . Hon säger: ”Så länge jag utvecklas och har ett jobb där jag kan växa och lära mig nya saker så är jag nöjd.” Tänk om skolans värld kunde erbjuda de lärare som önskar vidare utveckling inom skolledning den möjligheten. I stället är man för driven, obekväm och kallas illojal när man har avvikande åsikter, men det är ju just dessa personer som utvecklar skolan.

Lojalitet ska förtjänas även av rektorn som ska agera för skolans bästa och driva skolan framåt. Då får man också lojala medarbetare, när de ser att ledningsgruppen agerar rättvist för skolans bästa. En av alla uppgifter en skolledare har, ska ju vara att utveckla ett kommunikativt ledarskap och att inspirera till nya tankesätt. Världen förändras och skolan måste förändras med den. När ska den politiskt styrda skolan öppna möjligheter för modiga ledare i framtiden?