Skolan kan kräva skadestånd från föräldrarna

Vårdnadshavarna har, och kommer även fortsättningsvis att ha, ett tillsynsansvar över barnet, enligt föräldrabalken. Det innebär att de ska se till att barnet inte skadar sig själv eller andra. Vårdnadshavarna ska även, genom uppsikt eller andra lämpliga åtgärder, se till att barnet inte orsakar skada. Om föräldern kan sägas brista i sin tillsyn och barnet på grund av detta orsakar en skada så kan föräldern själv vara skadeståndsskyldig. I sådana fall måste det alltid finnas ett orsakssamband mellan vårdslösheten och själva skadan. Det ska med andra ord ha legat i ”farans riktning” att skadan skulle uppstå på grund av förälderns vårdslöshet.

När barnet befinner sig i skolan (inklusive förskolan eller fritidshemmet) övergår tillsynsansvaret till skolan. Det betyder att skolan kan få ersätta den skada som kan bero på att personalen vid skolan brustit vid tillsyn av barnet. För att en anställd ska bli personligen ansvarig krävs att den anställde har förorsakat skadan med uppsåt eller genom grov vårdslöshet. Normalt är det därför arbetsgivaren som får betala skadeståndet genom ett så kallat principalansvar som arbetsgivaren har för de skador de anställda förorsakar i arbetet.

I de flesta fall beror skador som barn vållat inte på bristande tillsyn. Barnet är då ensamt ansvarigt för den skada det vållat, men med vissa begränsningar. Innan barnet har fyllt arton år ska hon eller han ersätta skadan om det är skäligt med hänsyn till ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet och omständigheterna för övrigt. Det betyder i princip att väldigt små barn aldrig bedöms bli skadeståndsansvariga men att barn över femton år normalt blir fullt skadeståndsansvariga. Hänsyn tas bland annat till om barnet har en försäkring som täcker skadan.

I ett fall, då två pojkar på sexton år uppsåtligen tände eld på några byggnader, jämkades skadeståndsansvaret från 918 000 kronor till sammanlagt 300 000 kronor med hänsyn till deras behov av återanpassning.

I dag har föräldrar alltså inte ansvar för alla skador som deras barn orsakar. I de fall då ett barn förorsakat skada på en skola, till exempel skadegörelse, så kan skolan därför normalt inte vända sig till föräldrarna med ett skadeståndskrav. Inte heller om ett barn saknar medel för att betala måste föräldern rycka in.

Detta kommer nu att ändras genom att föräldrarnas skadeståndsansvar skärps i skadeståndslagen. Riksdagen har beslutat att föräldrarna, utöver det skadeståndsansvar som de kan ha på grund av sin egen bristande tillsyn, även ska ges ett direkt skadeståndsansvar för vissa skador som deras barn vållar. Från och med den 1 september 2010 träder förändringar i skadeståndslagen i kraft som innebär att föräldrarna får ett principalansvar för skada som deras barn vållar på grund av brott.

Syftet med skärpningen är brottsförebyggande. Skadeståndsansvaret ska signalera till föräldrarna att det är de som har det huvudsakliga ansvaret för sina barns fostran. Principalansvaret är knutet till de föräldrar som är vårdnadshavare för barnet. Det går inte över på skolan under tiden som barnet vistas där.

Föräldrarnas ansvar kommer enbart att omfatta person- och sakskada samt kränkningsersättning på grund av brottet. Även ett barn som inte är straffmyndigt kan begå brott i lagens mening. Det betyder att föräldrarnas ansvar också omfattar skador som orsakas av barn under femton år.

I framtiden kan skolan alltså vända sig direkt till föräldern och begära ersättning för skada som barnet förorsakat på grund av brott, till exempel skadegörelse. Föräldrarnas skadeståndsansvar får ett beloppsmässigt tak. För varje skadehändelse gäller ett maxbelopp på en femtedel av prisbasbeloppet, för närvarande cirka 8 500 kronor.

Föräldrarnas principalansvar friar inte barnet från skadeståndsansvar. Eftersom barnets ansvar kvarstår kan den som lidit skada vända sig mot barnet för att få ut resterande belopp. Den som lider skada på grund av brott kan få ersättning via brottsoffermyndigheten i de fall det inte går att få ersättning av den som ålagts skadeståndsansvaret.

Det är viktigt att framhålla att föräldrarnas skadeståndsansvar på grund av principalansvaret kan jämkas, dels med hänvisning till allmänna jämkningsregler i skadeståndslagen, dels på grund av en särskild jämkningsregel som införs. Jämkning kan bli aktuell till exempel om en förälder ställs inför omfattande skadeståndskrav på grund av att barnet har begått en serie brott eller om föräldern har väldigt låga inkomster.

Jämkning ska även kunna ske om barnet och vårdnadshavaren inte har någon kontakt alls och det inte beror på att vårdnadshavaren själv har valt att inte vara delaktig i barnets fostran. Samma sak gäller om barnet är omhändertaget enligt socialrättslig tvångslagstiftning. Likaså kan den förälder som visar att barnet förorsakat skada i syfte att föräldern ska få betala skadestånd undgå ansvar. Slutligen – och det är viktigt med tanke på syftet med laget – kan den förälder som gjort allt som rimligen står i dess makt för att förhindra att barnet begår brott, till exempel genom ett nära samarbete med socialtjänsten och skolan, få ett jämkat ansvar.

Åklagare ges en skyldighet att ta upp skadeståndsanspråk gentemot föräldern i samband med åtalet. En skadeståndstalan kan även föras gentemot föräldern och/eller barnet oberoende av ett eventuellt brottmål. Det kan behövas om barnet är under femton år och det därför inte kan väckas något åtal. Den som vill ha ersättning får framställa ett krav mot föräldern och/eller barnet. Om föräldern inte vill betala för att hon eller han inte anser att barnet har begått något brott så återstår att väcka talan för den som vill gå vidare med kravet.