Förskolan får fason genom inspektion

Runtom henne slamrar det. Ett barn skriker till, men det tränger inte igenom. Mitt i larmet är det tyst. De stora kåporna trycker mot huvudet, men hörselskydden är effektiva. För att ha koll på vad som händer måste hon lita till synen.En förskollärare en vanlig dag på jobbet? Nej, knappast, vem kan tänka sig en pedagog som inte kan höra vad barnen säger? Fast personalen i förskolan och skolan skulle behöva hörselskydd. Ljudnivåerna är höga och tröttande. Enligt Anette Askelöf, inspektör på Arbetsmiljöverket, toppar förskola och skola statistiken vad gäller arbetsskador kopplade till buller jämfört med andra branscher, även byggindustrin.

Bullret i förskola och skola blir extra störande eftersom det pedagogiska arbetet förutsätter att man kan kommunicera med barnen. Det är ansträngande att klara att lyssna genom larmet.

– Inte många i förskolan hör på radio när de kommer hem. De blir ljudtrötta och överkänsliga, bullret ökar stresshormonerna och hjärtfrekvensen. Man får huvudvärk, det finns risk för tinnitus.

För att dämma upp mot arbetsskador och arbets-relaterade sjukdomar i förskolan genomför Arbetsmiljöverket en tillsynsinsats under 2011. Den sker i Uppsala och Stockholm eftersom det på kort tid startats många nya förskolor i regionen.

Under året inspekterar Anette Askelöf och hennes kollegor drygt 200 förskolor. Vad gäller den fysiska arbetsmiljön finns några klassiker som inspektörerna ständigt stöter på.

– Tillsammans med buller är förslitningsskador och stress de största och vanligaste problemen i förskolan. De tre samverkar. Är man stressad så går man inte fram och pratar med barnen utan ropar kanske i stället, vilket ökar bullret, som i sin tur skapar mer stress så att man spänner kroppen, säger Anette Askelöf.

Statistiken visar att förslitning är den allra vanligaste arbetsskadan hos förskolepersonal.

– Åh hjälp, kan jag tänka när jag kommer till en enhet och ser hur personalen arbetar i böjda och vridna ställningar, det är inte konstigt att de får skador, säger Anette Askelöf.

Påklädning av barnen, liksom blöjbyten som innebär tunga lyft, är gyllene tillfällen att skada sig, konstaterar hon. Hon är inte glad åt att allt fler förskolor inreder med möbler i barnhöjd. Det sägs att personalen då ska slippa lyft, men att i stället tvingas sitta lågt sliter ut leder i axlar, rygg och knän.

En anledning till den pågående tillsynsinsatsen är den stora efterfrågan på förskoleplatser som har lett till att nya förskolor ”poppar upp i vilka lokaler som helst”.

– Hej och hå, tänkte jag när jag kom till en förskola i ett trähus där personalen knappt fick plats i hallen där de skulle klä på barnen, där det fanns flera trappor som krävde lyft, och akustiken skapade buller.

Det är inte ovanligt att man som här använder en lokal som inte är tänkt som förskola. I Stockholm är det utbildningsförvaltningen som ger tillstånd att starta verksamheten. En viss bedömning av lokalerna sker, men man går inte på djupet i bedömningen av risker i arbetsmiljön.

Hittills har inspektörerna i det pågående tillsynsprojektet gjort ungefär 800 påpekanden om brister. Inspektionsprotokollen fördelar sig bland de kommunala och privata förskolorna. Protokollen lämnas direkt till förskolecheferna och kan gälla sådant som otillräckliga rutiner, eller mer specifikt att man måste ordna så att personalen slipper tunga lyft.

Förskolechefen, i samråd med sin huvudman, får en viss tid på sig för att vidta åtgärder. När inspektören kommer på avtalat återbesök ska bristen vara avhjälpt.

Förklaringen till att missförhållandena upprepas på förskola efter förskola är helt enkelt okunskap, tror Anette Askelöf. Förskolecheferna som har ansvaret är inte tillräckligt insatta, personalen känner inte heller till lagstiftningen.

Hon tycker inte att det är konstigt att förskolecheferna inte ser problemen eller inte vet hur de ska avhjälpas eftersom deras överordnade, kommunala såväl som privata huvudmän, ofta inte heller vet.

När Anette Askelöf kommer som inspektör ser hon många gånger ett dilemma: Förskolechefen kan visa papper på att exempelvis ventilationen är godkänd, men känner inte till villkoren. Om barngruppen har blivit större efter att den senaste mätningen gjordes så räcker inte luften till. Godkännandet täcker inte nuvarande förhållanden.

– Man måste få kunskap om buller, ventilation och belastning. Om man som chef får uppgiften att ansvara för arbetsmiljön måste man också få hjälp av huvudmannen att få kunskap, resurser och befogenheter.

Kommuner och privata huvudmän som vill utbilda förskolecheferna kan ta hjälp av företagshälsovård, om sådan finns att tillgå, påpekar hon. Skyddsombuden med sin fackliga utbildning kan också vara ett bra stöd för chefen, särskilt när det gäller att ställa krav uppåt.

Vissa kommuner och huvudmän är bra på att ge stöddokument till förskolecheferna, andra är det inte. Så det är kanske inte förrän förskolan får besök av en inspektör och förskolechefen står med inspektionsprotokollet i handen som hon eller han har fått kunskap om att det finns regler att följa och utrustning som kan underlätta. Anette Askelöf och hennes kollegor kan till exempel upplysa om att arbetsmiljölagen säger att det måste finnas bord och stolar i vuxenhöjd i varje rum så att de vuxna kan välja hur de vill sitta. De kan berätta att tunga lyft kan undvikas genom att man monterar stegar vid skötbordet som tvååringarna kan klättra upp på själva. Och det är de som vet att buller, det vill säga alltför lång efterklang av ljud, dämpas genom absorbentplattor som ska finnas i taket.

När kunskapen väl finns tycks det inte vara alltför svårt att åstadkomma förbättringar. Vad gäller den pågående tillsynen i Uppsala och Stockholm har inspektörerna redan varit på återbesök hos de flesta. De kan konstatera att merparten av de 800 bristerna åtgärdats, säger Anette Askelöf.

När insatsen framöver är avslutad och en rapport skriven hoppas hon på en fortsatt tillsyn av förskolor. Att barngrupperna blir större innebär ofta hög arbetsbelastning både på chefer och anställda.

Majoriteten är kvinnor i denna stora sektor av landets arbetsliv där arbetsförhållandena ofta är krävande. Det avspeglas i arbetsskade- och sjukdomsstatistiken som visar att fler kvinnor än män i Sverige blir sjuka på jobbet.