Fukt och dålig luft fick personalen att slå larm

Några flyttkartonger, en enstaka kundvagn och lite möbler huller om buller. Ingela Lindh Åström, biträdande rektor, visar runt i Futurumskolans enhet Blå.

– Här ser inte för muntert ut!Enheten står tom i väntan på sanering och om-byggnad – elever och lärare har flyttat till andra utrymmen i skolan och till paviljonger på skolgården.

– Det fanns en oro både hos personal och föräldrar innan vi kom ut från lokalen. Den kan ha varit större än befogat, men det är inte så konstigt. Sånt här väcker stor oro hos vissa medan andra tar det mer lugnt. En del har haft känningar av astma och allergier när de har varit i lokalerna – det är ju olika hur känslig man är, säger Ingela Lindh Åström.

Vi går vidare förbi matsal och slöjdsalar som också måste saneras.

– Det här tar vi i etapp tre.

I slutet av 1990-talet byggdes Futurum i uppländska Håbo om enligt Skola 2000-konceptet. Tanken var att den fysiska miljön skulle rimma med ett modernare arbetssätt där traditionella klassrum byttes ut mot storarbetsrum och mindre grupprum. Två skolbyggnader från 70-talet byggdes om och bands ihop med en ny huskropp.

Den nya skolan stod färdig 1999. Redan efter några år kom de första signalerna om att lokalerna inte mådde bra. I Arbetsmiljöverkets diarium finns en hel hög handlingar som rör Futurum. Det handlar bland annat om vattenläckor i taket och dålig miljö i idrottshallarna. I februari 2007 avbröt skyddsombudet arbetet på röda enheten eftersom det fanns fara för arbetstagarnas hälsa.

Efter det genomgick skolan en större sanering av fukt i väggar, tak och krypgrund. Men problemen var inte över. Snart började personal återigen klaga på dålig luft, huvudvärk och trötthet. Det märktes också på en del av eleverna som lätt blev trötta och fick ont i huvudet.

– När jag fick de här signalerna tänkte jag att det här kan inte vara riktigt rätt, säger Annika Ekblom, rektor på Futurum.

Hon tog kontakt med kommunens fastighetsavdelning som kom på besök och tittade i lokalerna. Så småningom gjordes också provtagningar i väggar och golv. Resultatet visade att mattlimmet i golvet hade lösts upp, något som kan orsaka problem i innemiljön. Senare fick man också besked om att krypgrunden var fuktskadad och att taket behövde byggas om.

Det skulle ta nästan ett helt år, från de första tecknen på att något var fel, till att renoveringsarbetet kom igång. Den tiden önskar Annika Ekblom skulle ha varit kortare.

– Men när de första signalerna kommer så slår man ju inte på stora trumman direkt och säger att det är fukt i krypgrunden, för det var det ju ingen som kunde förstå då.

En svårighet är att pedagoger och tekniker inte talar samma språk, menar hon. Som rektor kan hon ha svårt att beskriva problemen på ett sådant sätt att tjänstemännen på kommunens fastighetsavdelning verkligen förstår allvaret.

– Pedagogens beskrivning kan kanske vara lite för känslomässig. Det bästa är om man kan sammanfatta de här signalerna som personal, föräldrar och elever ger på ett väldigt konkret sätt: ”De här problemen ser vi”. Då får teknikerna ett tydligare underlag att jobba utifrån.

På Håbo kommuns hemsida ligger massor av dokumentation kring fuktproblemen på Futurum. Där finns provsvar från kemiska och mikrobiologiska analyser och tidsplan för när och hur saker ska åtgärdas. Öppenheten är viktig, menar Annika Ekblom.

– Det kan inte vare sig för fastighetsägaren eller för mig som skolledare finnas någon prestige i hur läget egentligen är. Det är bara att konstatera att så här är det och saken måste lösas eftersom den inte är okej. Det gäller att spela med öppna kort.

Oron från föräldrar, personal och elever har hanterats med många små och stora möten – ”både heta och mindre heta”. Skolledningen har regelbundet haft kontakt med skolsköterskorna för att höra om eleverna har gjort fler besök än vanligt och all personal har erbjudits att besöka länshälsan.

– Det är viktigt att arbetsgivaren verkligen lyssnar till de anställda i ett sånt här läge och tittar på vad man kan göra för att stilla oron. Vi är ju olika individer allihop och hanterar det på olika sätt. Det måste man förhålla sig till med all respekt, säger Annika Ekblom.

För henne själv har lokalproblemen inneburit massor av merarbete. I våras arbetade en biträdande rektor på halvtid med att samordna möten och in- och utflyttningar i lokalerna. Nu under hösten har hon hjälp av en person som håller kontakt med byggherre, fastighetskontor, skolledning och vaktmästare. Men ansvaret för att allt ska fungera vilar ändå på henne själv.

– Det är inte roligt alla dagar och det är ju ett eget projekt vid sidan av det dagliga arbetet då jag ska vara inspiratör till utvecklingen av skolan.

Att vara arbetsmiljöansvarig för ett skolområde med 230 anställda och runt 1 500 elever är stort – ”vansinnigt stort”, menar hon. Även om hon har flera biträdande rektorer och har delegerat vissa uppgifter till dem står hon som ytterst ansvarig och måste vara involverad i alla processer.

– Man vågar nästan inte tänka på det egentligen. Men samtidigt tänker jag att när det här stora hände, då visar det ändå att man har någon sorts kraft att klara av det på ett hyfsat bra sätt.