Hoppa till huvudinnehåll

Lagens korta arm

Arbetsmiljölagen gäller inte barn i förskola och fritidshem. För det mesta kan barnens skyddsbehov åka snålskjuts på de vuxnas. Men lagen räcker inte alltid.

Publicerad: 2011-10-08 00:00 Uppdaterad: 2023-12-22 15:41

På en förskola lät man kemikalier stå framme. Men jag kunde inte kräva att personalen skulle ta undan dem för barnens skull.Stefan Hult är inspektör vid Arbetsmiljöverket. När han kommer till en förskola är det inte barnens utan de vuxnas arbetsmiljö han ska inspektera. Barn i förskolan omfattas inte av arbetsmiljölagen.

Oftast kan deras säkerhet tillgodoses ändå eftersom barn och vuxna delar miljö. Om något är dåligt för de vuxna så är det i allmänhet inte bra för barnen heller och tvärtom. Men ibland får han, som i fallet med kemikalierna, gå en omväg för att kunna ta ett barnperspektiv.

– Eftersom risker för barnen kan innebära en psykisk påfrestning för de vuxna kan jag påpeka att kemikalierna ska vara inlåsta.

Men om de vuxna helt enkelt är oansvariga?

– Jag kan säga, jamen, om det hände något, hur skulle det bli då? Då kommer de på det.

Arbetsmiljölagen gäller för elever i skolan från förskoleklass och uppåt, men alltså inte barn i förskolan och inte heller barn i fritidshemmet, eftersom dessa verksamheter är frivilliga. Det är inte helt konsekvent eftersom lagen gäller i förskoleklassen.

Att arbetsmiljölagen gäller barn i skolan men inte i fritidshem framstår som särskilt märkligt, eftersom de båda verksamheterna ofta pågår i samma lokaler. Om en hylla faller ner på ett barn på skoltid kan olyckan anmälas till Arbetsmiljöverket, men om det sker när fritids har börjat kan verket inte agera. Det man då kan göra från Arbetsmiljöverkets sida – om man inte kan se det skedda som ett problem ur vuxenperspektiv – är att be skolan att själv undersöka vad som hänt. Rektorn får i sin tur vända sig till sin förvaltning för åtgärder.

Att tillbud i fritidshemmet ändå anmäls till Arbetsmiljöverket torde vara ett tecken på att det är svårt, inte minst för skolans ansvariga, att förstå sig på lagen.

Också när fritidshemmet finns i egna lokaler blir det underligt. När fritids börjar upphör vissa rättigheter trots att behoven finns kvar. Stefan Hult nämner ett exempel. Enligt arbetsmiljölagen måste skolan ansvara för att barn med hörselnedsättning får hjälp exempelvis genom att det finns klassrum med ljudslinga. Men i ett fritidshem där det är hög ljudnivå och dålig akustik kan man inte från Arbetsmiljöverket ställa krav på hjälpmedel.

Att arbetsmiljölagen inte täcker all verksamhet innebär att barn och föräldrar ”tappar ett visst skydd”, eftersom barns och vuxnas intressen inte alltid sammanfaller, konstaterar Stefan Hult. En enhetlig lagstiftning så att alla omfattades av arbetsmiljölagen skulle ge fördelar. Alternativet är att samla all lagstiftning i skollagen.

2006 gjordes en statlig utredning om arbetsmiljölagen med titeln Bättre arbetsmiljöregler I. Den kom fram till att det finns brister i barns säkerhet, men utredarna ansåg till exempel inte att lagen bör utvidgas till att gälla barn i förskolan, utan att arbetsmiljöarbetet i förskolan kan regleras i skollagen.

En ny formulering kom mycket riktigt till i den nya skollagen, men den ger ett klent stöd. Den säger inget om arbetsmiljö. Kort och allmänt formuleras bara att huvudmannen ska se till att ”barnen /…/ erbjuds en god miljö”. Detta har Barnombudsmannen reagerat på. Det är inte helt klart vad som avses med ”god miljö”, skriver BO Fredrik Malmberg i sin blogg och låter förstå att skollagen med sin otydliga formulering riskerar att lämna barns arbetsmiljö och säkerhet åt sitt öde. I sitt remissvar till nya skollagen hade Barnombudsmannen föreslagit att skyldigheten att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete i förskola och fritidshem skulle skrivas in. Men så blev det alltså inte och därmed finns risken att de myndigheter som ska ansvara för tillsyn inte följer upp barnens arbetsmiljö och skydd.

Enligt Lena Dahlquist, enhetschef för regelbunden tillsyn och kvalitetsgranskning vid Skolinspektionen i Göteborg, ingår det inte i Skolinspektionens uppdrag att granska säkerheten i barns och elevers arbetsmiljö. Myndigheten ska se främst till lärandemiljöns pedagogiska aspekter.

– Vi har inget stöd i lagen för att själva ingripa, men det är klart, om vi upptäcker stora brister i säkerheten på en förskolas gård så kontaktar vi Arbetsmiljöverket.

Men Arbetsmiljöverket kan inte agera annat än ur vuxenperspektiv.

– Det finns luckor i lagstiftningen och det är förstås inte bra. Arbetsmiljölagen borde justeras, säger Lena Dahlquist.

BO har upprepade gånger föreslagit att barn i förskolan och fritidshemmet ska omfattas av arbetsmiljölagen och att en regel ska införas om att barnen ska representeras av ett barnskyddsombud, en förälder eller någon i personalgruppen.

Medan Barnombudsmannen vill samordna skyddet för barn och elever i arbetsmiljölagen säger Erik Hallsenius, ansvarig för samordningen av arbete med arbetsmiljö på Lärarförbundet, att man gärna ser att lagstiftningen för olika skolformer flyttas till skollagen.

Det betyder inte att förbundet är särskilt missnöjt med sakernas tillstånd. Liksom arbetsmiljöinspektören Stefan Hult anser Erik Hallsenius att arbetsmiljölagen räcker ganska bra. Åtminstone kan den fungera i förebyggande syfte eftersom barnens behov, särskilt när det gäller den fysiska arbetsmiljön, ofta sammanfaller med de vuxnas. Men han ser vissa problem, som att det finns en risk att kommunen inte genomför inspektioner ur barnperspektiv.

När det gäller fritidshem anser förbundet att det försvårar för både rektorer och pedagoger att barnen inte omfattas av arbetsmiljölagen eftersom verksamheten hänger ihop med skolans.

Erik Hallsenius påpekar att arbetsmiljöarbetets struktur inte riktigt är anpassat till elever.

– Det kan vara svårt för elevskyddsombuden att göra sig gällande i skyddskommittéer. Ofta arbetar de långsiktigt, men eleverna passerar genom skolsystemet. Man borde hellre involvera dem på annat sätt och förstärka skrivningarna om elevinflytande i skollagen.

Stefan Hult tycker för sin del att eleverna ska representera sig själva.

– Det är skolans uppgift att hitta bra former för elevernas medverkan och planera skyddskommittéernas möten så att de kan delta i det arbete som är relevant.

Från årskurs sju och uppåt ska eleverna utse elevskyddsombud. Stefan Hult tycker att även yngre elever bör komma till tals eftersom de ser miljön på ett annat vis än de vuxna, men de behöver inte representeras av ombud. Vid en inspektion intervjuade han ettorna som berättade att de tyckte att taggbuskarna på gården var farliga.

– De vuxna hade inte tänkt på att taggarna satt i höjd med barnens ansikten. ”Det borde vi ha gjort”, sa rektorn som tyckte att det var pinsamt.

Stefan Hult ser att förutsättningarna för skolledare att bedriva arbetsmiljöarbete, att göra regelbundna riskbedömningar och åtgärda brister, har ändrats.

– Det är rektorn som är strukturbäraren, men det finns en ny rörlighet inom skolan och rektorer och lärare byter arbete oftare. Då blir det svårare att bygga strukturer och rutiner. Förvaltningarna bör ta ett större ansvar så att det blir enklare för chefen.

Det är vanligt att varje enhet har sin egen arbetsgång, men han tycker att kommunerna borde upprätta gemensamma rutiner för sina skolor. Då behöver inte varenda rektor uppfinna hjulet.

Generellt tycker han att skolorna är lite osmarta ibland.

– De inser inte att de kan underlätta för sig själva. När man upprättar en likabehandlingsplan för eleverna – varför inte se till att den gäller även för personalen? Då har man sparat in en del arbete.

Ett särskilt problem är när man konstruerar miljön fel från början. Man kanske bygger snyggt och tilltalande med stora glaspartier och klinkergolv, utan att tänka på att det bidrar till besvärliga ljudförhållanden. Och när det väl är gjort och bullerproblemen är ett faktum är det ingen enkel sak att åtgärda.

Ett bra systematiskt arbetsmiljöarbete får man genom att upprätta en struktur för bedömning av risker där alla i skolan eller förskolan är delaktiga, även de som arbetar i köket eller med städning, säger Stefan Hult.

Lärarförbundet, Arbetsmiljöverket, Skolinspektionen och Barnombudsmannen ser i olika grad brister i barns säkerhet. Det gör riksdagen också, kan man läsa i ett betänkande från 2010 (2010/11:UbU6). Apropå utredningen Bättre arbetsmiljöregler I meddelar utbildningsutskottet regeringen att den bör återkomma till riksdagen med förslag på hur arbetsmiljön för barn i förskolor och på fritidshem ska förbättras.

Furuhällsskolan hängde kvar trots tuff konkurrens

För ett år sedan försvann nittio elever till den nystartade friskolan. Så sent som i februari var skolförvaltningen nära att lägga ner Furuhällsskolan. Men rektorerna Crister Carlsson och Elisabeth Andersson ser ljust på framtiden och tycker att skolanhar blivit precis lagom stor.

Från monokulturellt till interkulturellt

Forskning Ledare i mångkulturella verksamheter arbetar i kunskapsmässigt, socialt och emotionellt mycket komplexa miljöer, skriver Pirjo Lahdenperä. Då måste man vara beredd på att ompröva sina ställningstaganden, förutfattade meningar och värderingar.

Superhjälte eller skrivbordsslav?

Teman Förväntningarna på ledare kan vara gigantiska och svåra att leva upp till. Vad händer i glappet mellan den upphöjda idealbilden och den krassa verkligheten? Och hur påverkar det jobbet som skolledare?

Att tänka på vid anmälningar om missförhållanden

Klagomål och anmälningar har en viktig funktion i skolanskvalitetsarbete och för att garantera tillräckligt skydd för barn och elever. Den nya skollagen ställer krav på rutiner och på information om hur klagomål ska kunna lämnas till huvudmannen.

Hämtar fler