Karriären leder ofta till kommunhuset

Jag ville vara med och påverka på ett mer övergripande plan. Jag tycker det är viktigt att skolan fokuserar på kunskapsuppdraget och jag tror att jag kan vara en inspiratör som stödjer och utmanar rektorer i det arbetet, säger Barbro Börjesson.

Hon är en av många rektorer som har gått vidare i karriären. Efter tolv år på Södra Utmarkens skola i Ängelholm sökte hon och fick en ledig tjänst som skolchef i Kävlinge. I ett och ett halvt år har hon nu pendlat till Kävlinge, cirka en timmes bilfärd, och hon trivs med det nya jobbet. Arbetsbördan är likvärdig och lönen högre.

– Det är en hög grad av komplexitet, man tar många beslut och det gäller att tänka strategiskt. Det är jämförbart med att vara rektor. Jag tycker att arbetsbördan många gånger är en prioriteringsfråga, det handlar om att delegera och att dela ledarskap. Den stora skillnaden är att jag jobbar närmre politiken, jag har fått ännu större förståelse för hur en politiskt styrd organisation fungerar.

Det finns ingen heltäckande forskning eller statistik på vart rektorer som lämnar sin tjänst tar vägen. Men flera bedömare menar att de flesta rektorer som gör karriär uppåt stannar inom skolans värld. Ett karriärsteg är att byta till en större skola eller en skola i en större stad. De som vill lämna de enskilda skolorna kan liksom Barbro Börjesson bli skol- eller förvaltningschefer. Flera av de större kommunerna har dessutom inrättat olika typer av områdeschefer eller utvecklingsledare, som ofta är före detta rektorer eller förskolechefer.

Andra möjligheter är att göra karriär inom skolmyndigheter eller på universiteten. I det nya obligatoriska rektorsprogrammet finns en halv magisterutbildning inbyggd. Syftet med det är, enligt Skolverket, dels att rektorer ska ha akademisk kompetens, dels att det ska finnas möjligheter att gå vidare inom utbildningsledarskap på universiteten.

På de nya rektorsprogrammen finns det flera före detta rektorer som numera utbildar den nya generationers rektorer. Så är det till exempel i Umeå.

– Tidigare var rektorstjänsten en slutposition på ett långt yrkesliv som lärare. Men i dag är de flesta som går på rektorsprogrammet mellan 35 och 40 år. Det är självklart att det är en mer rörlig grupp och att de inte ser sin rektorstjänst som en slutposition, säger Olof Johansson, professor vid Centrum för skolledarutveckling vid Umeå universitet.

För ett par år sedan gjorde Olof Johansson en studie om framgångsrika skolor. När han fem år senare gick tillbaka till de skolorna hade alla bytt rektorer.

– De som får ett rykte om sig att vara bra rektorer kan lämna och gå till andra positioner. Ledaregenskaper är efterfrågade.

De stora friskolekoncernerna försöker skapa karriärvägar inom den egna koncernen. Det är möjligt eftersom flera av dem är betydligt större än enskilda kommuner. Academedia har till exempel runt 8 000 anställda.

– Vi försöker ha en viss successionsplanering och genom den har vi koll på vilka chefer som vill och är redo att gå vidare. Den dialogen sköter man med sin närmsta chef. Många av våra region- och stabschefer har vi rekryterat från våra egna led, säger Carina Swerlander, hr-direktör inom Academedia.

Det finns också flera rektorer som har blivit konsulter inom organisation och ledarskap. Men det är inte en självklar väg att göra karriär inom näringslivet.

– Det är mycket ovanligt. Näringslivet har ofta sina egna ingångar till chefsjobb, säger Mats Ekholm, professor emeritus vid Karlstads universitet.

– Däremot finns det andra delar av samhällslivet dit rektorer går, till exempel alla folk- och idrottsrörelser. En rektor tvingas lära sig modern budgetteknik och organisering av självständiga autonoma enheter. Det påminner om idrottsrörelsen.

Mats Ekholm har gjort flera studier om vilka som blir rektorer. Trots att det gamla kravet att en rektor måste ha lärarbakgrund togs bort 1989 har fortfarande 95 procent av alla nya rektorer varit lärare. Det tror Mats Ekholm är ett av skälen till att rektorer oftast stannar kvar inom skolans värld när de gör karriär.