Här är det allas ansvar att lösa elevkonflikter

När Fred Okodugha gick i sexan blev han retad av en kille på skolan. Så fort det fanns andra elever i närheten fick han höra kränkande kommentarer om sitt utseende. En dag fick han nog och det blev slagsmål efter sista lektionen.

När hans mentor hörde talas om bråket erbjöds Fred Okodugha ett samtal där han skulle få berätta sin version av konflikten. Den andra killen fick samma chans. Båda tog den.

Några dagar senare träffades de tillsammans med två lärare.

– Jag var lugn på ytan, men jättearg inombords, säger Fred Okodugha. Den här killen hade alltid haft samma attityd mot mig, han ville bråka. När vi möttes i korridoren vågade han inte se mig i ögonen, men när vi var bland folk blev han kaxig. På mötet märkte jag att han verkade rädd och osäker. Jag förstod att han var ledsen och ångrade sig. Då kunde jag släppa alltihop. Efter det blev han snäll och nu är vi riktigt nära vänner.

Fred Okodughas historia är förmodligen ett drömexempel på så kallad personalledd skolmedling.

Metoden innehåller tre steg. Först ett individuellt ”förmöte” där varje inblandad i lugn och ro får ge sin personliga version av vad som hänt. En eller två medlare lyssnar, för anteckningar och samtalar om vilket ansvar eleven själv tycker att han eller hon har i konflikten. Därefter möts parterna på ett ”stormöte”. Målet är då att komma fram till en lösning som alla kan godta och som gör att man kan lämna konflikten bakom sig. Ofta skrivs ett kontrakt som visar vad man kommit överens om. Efter några veckor görs en ”uppföljning” för att se hur det gått. En förutsättning för att det ska fungera är att det sker frivilligt.

Sedan fyra år tillbaka praktiseras metoden på Matteusskolan i Stockholm. Biträdande rektor Monica Nyberg var en av dem som initierade den.

– Vi förde en diskussion i arbetslag och samverkansgrupper om det förebyggande arbetet mot mobbning och kränkande behandling, säger hon. Det fanns redan en struktur för det, som vi skapat själva utifrån olika existerande program med till exempel antimobbningsteam och kamratstödjare, och som vi tycker fungerar. Det vi upptäckte att vi saknade var verktyg för mer direkt konflikthantering. Därför valde vi medling som ett komplement. Den bygger på reparativ rättvisa, inte straffande.

Alla som anställs på skolan utbildas i metoden. Lärare, ledning, vaktmästare och matbespisningspersonal har fått gå samma tvådagarskurs.

– En brist i vårt tidigare arbete var att antimobbningsteamet blev en slags expertgrupp. Nu när alla vuxna på skolan har samma kompetens blir ansvaret att lösa konflikter också allas ansvar, säger Monica Nyberg.

Den största fördelen tycker hon är att det finns ett gemensamt synsätt inom personalgruppen.

– En väl strukturerad metod blir ett sakligt sätt att förhålla sig till en konflikt. All personal använder samma termer och verktygslåda. Det blir en enorm styrka.

Vid nästa utbildningstillfälle kommer rektor Jan Aili att vara en av kursdeltagarna. Han har jobbat på skolan i ett år och inte hunnit fortbilda sig inom medling ännu.

– Men jag har ju märkt att den ger resultat, säger han. Det här är en jättelugn skola och vi vet från utvärderingen av likabehandlingsplanen att en mycket hög andel av eleverna känner sig trygga och trivs. Och med trygga elever kan man fokusera på lärandet.

Troligen kommer Jan Aili inte att få praktisera sina nya kunskaper. Ledningen deltar nämligen inte i medling mellan elever.

– Det finns en risk att det uppstår ett maktförhållande som inte gynnar situationen, säger han. Att bli kallad till rektorn låter allvarligt. Då är man liksom inte så kaxig.

Två lärare som har stor erfarenhet av medlingen är Anders Nordin och Cecilia Romert. De har upprepade gånger jobbat i team där den ena leder samtalet och den andra antecknar och kompletterar med följdfrågor.

– De viktigaste egenskaperna för en medlare är att vara lyhörd och neutral. Och att man har gått kursen. Vi kastade oss in i det här ganska snabbt efter utbildningen. Att lösa konflikter är en del av lärarjobbet, så det kändes inte särskilt ovant, säger Anders Nordin.

– Men det som är bra med den här metoden är att man får lära sig att det alltid finns två sanningar, två perspektiv. Nästan alla konflikter bygger på missförstånd och därför är det viktigt att alla får ge sin version utan att någon skuldbelägger.

Som medlare är det nästan bra att inte ha så mycket förkunskaper om vad konflikten gäller, för då har man heller inga förutfattade meningar. Det räcker oftast att man vet att eleverna behöver hjälp.

– Som lärare är det lätt att bli en ”konflikttjuv”, säger Cecilia Romert. Alltså att man tar över konflikten och bestämmer vem som är offer och vem som är gärningsman. Traditionellt sett ska ju vuxna säga: ”Sluta, så får du inte göra”.

De tycker att medlingen fungerar för de flesta problem, men olika typer av bråk kan kräva olika hantering.

– Till exempel kan kränkningar via sms behöva lång tid för att redas ut, säger Cecilia Romert. Det kanske är många inblandade som har mycket att säga. De behöver verkligen prata av sig i grupp. På förmötena ska alla få möjlighet att berätta hela sin historia. Hur de har drabbats, vad de tyckte var värst, vad de själva kan ta på sig. Första gången en elev kommer till ett förmöte kan han eller hon vara på helspänn. Man märker att de är oroliga, nervösa, arga. Vissa tror att de ska bli anklagade. Men när man talar om att man bara är där för att lyssna så slappnar de av.

Både Anders Nordin och Cecilia Romert har märkt att eleverna utvecklas genom medlingen.

– Det är häftigt att se hur modiga de är i samtalen och hur stolta de är efter att en konflikt är löst, säger Cecilia Romert. Medlingen handlar om att inte fastna i ältande, utan att hitta ett konstruktivt sätt att gå vidare. En överenskommelse behöver inte leda till att eleverna blir bästa vänner. Det kan lika gärna vara att de ska vara hövliga mot varandra och säga ”hej” i korridoren. Eller att ta en paus ifrån varandra, det är nog väldigt bra för många.

Vad som sagts på ett medlingsmöte stannar alltid inom gruppen. Det är en viktig del av överenskommelsen. Ingen utomstående ska få reda på exakt hur lösningen eller kontraktet ser ut. Men en elev i nian berättar att man trots det riskerar att bli kallad ”fegis” eller ”tjallare” efter ett stormöte. Vissa elever tycker också att lärarna lägger sig i för mycket genom medlingen.

Fred Okodugha, som nu går i sjuan, har använt medlarna två gånger.

– Den ena gången behövdes det verkligen. Den andra gången tror jag att vi hade kunnat lösa det själva genom att prata. Jag gillar metoden eftersom det känns som att alla konflikter tas på allvar. Men ibland händer det att lärarna trycker fram en lösning, att man märker att de vill att man ska komma överens på ett visst sätt. Om den ena verkligen vill bråka blir det svårt, säger han.

Vad ska man som skolledare tänka på när man väljer metod för konflikt-hantering?

– Det viktigaste är att kartlägga behoven. Det råder en viss förvirring mellan förebyggande arbete och konflikthantering. Först när man vet vad man behöver kan man välja en teoretisk bas och ett sätt att jobba. Fråga personal och elever om vilken typ av konflikter som pågår. Man kan be en forskare om hjälp att analysera. Många vuxna i skolan anser att en konflikt uppstår först när den blir negativ eller destruktiv, och vill därför få bort dem helt. Jag vill i stället se konflikter som lärsituationer, men då krävs rätt verktyg för att hantera dem. Vissa metoder, till exempel Islandsmodellen och kompissamtal, fokuserar på träning i att se varand-ras perspektiv. Andra är mer inriktade på kognitiva processer eller grundläggande behov och känslor som autonomi, respekt, lyhördhet och meningsfullhet.

Hur väl rustade är nyutbildade lärare

i att lösa konflikter?

– Många studenter upplever att de möter konflikter som de inte är förberedda på när de kommer ut

i arbetslivet. Men nu är sociala relationer, konflikthantering och ledarskap inbakat i utbildningen.

När Skolverket granskade olika program mot kränkande behandling blev resultatet att de inte kunde rekommendera någon metod. Vad säger det om kvaliteten på de här produkterna?

– Skolverket utvärderade utifrån hur mycket de olika metoderna hade minskat mobbning. Men vissa av metoderna är inte utvecklade för att minska mobbning, utan för att öka social och emotionell kompetens. De kan vara bra sociala träningsprogram ändå, och möjligen minskas mobbningen som en bieffekt. Men programägare är inte alltid helt öppna med det här. Det har varit en trend att man skrivit in att vissa metoder minskar mobbningen för att det ger mer pengar. Jag tycker att det behövs studier av alla program utifrån hur de stämmer överens med läroplanens värderingar och det demokratiska uppdraget som skolan har.