Vem ska torka borden i förskolan?

Som att backa tillbaka i tiden till slutet av 80-talet, då det var mer uppdelat vem som skulle göra vad. Så tyckte barnskötaren Anna Eriksson att det kändes när den reviderade läroplanen kom, för drygt två år sedan. Hon har jobbat i förskola i 25 år och känner att hon vill vara delaktig i allt, även den pedagogiska biten. Och det får hon här. På Mårdvägens förskola i Gävle kallar de både förskollärare och barnskötare för pedagoger.

Men de faktiska titlarna står på namnskyltarna som kommunen har tagit fram. Tanken med det är att göra det tydligt att det är olika yrkesgrupper med olika utbildning och delvis olika uppdrag. Därför har kommunen också satsat på fortbildning för alla förskollärare och barnskötare. Även de förskollärare som arbetar privat har bjudits in till två workshopstillfällen, för att diskutera begrepp som undervisning, vad det innebär att leda det pedagogiska arbetet, vilken ledarskapskompetens som behövs och vad som skiljer förskollärarnas uppdrag från det övriga arbetslagets.

Nu i höst är det barnskötarnas tur att få motsvarande utbildning.

Biträdande förskolechefen Susanne Falk känner stort stöd i att kommunen har tagit ett brett grepp om ansvarsfördelningen. Tidigare har det varit upp till cheferna att ”fixa” det själva. Vissa har gjort förändringar och andra inte. Och det stämmer inte överens med kommunens ambitioner om en likvärdig förskola, tycker hon. Hon säger också att förskollärarna tidigare till viss del har haft olika uppfattningar om vilket deras uppdrag är.

– För många har det varit en stor aha-uppevelse. Några har blivit lite rädda när det går upp för dem att de har så stort ansvar, men att ha ansvar betyder inte att man ska göra allt på egen hand, säger Susanne Falk.

Exakt hur de kommer att gå vidare efter att all förskolepersonal har utbildats vet de inte riktigt, men förskolecheferna började diskutera saken redan under våren.

– För mig är den viktigaste utmaningen att se till att diskussionen lever vidare och att alla får tid och möjlighet att göra rätt saker.

Det är inte en lätt sak att ta ifrån barnskötare pedagogiska uppgifter, säger Susanne Falk. För fem år sedan bestämdes exempelvis att bara förskollärare skulle ingå i kommunens elevhälsovårdsteam. I förskolans interna ansvarsgrupper har medlemmarna börjat sättas samman mer efter yrkestillhörighet, så att det ska sitta förskollärare i grupper för utvärdering och utveckling. Tidigare har det varit mer blandat. En annan förändring är att barnskötarna sedan i våras har två timmar mindre planeringstid än förskollärarna, om de inte har något särskilt ansvarsområde. Det möttes inte direkt av jubel från barnskötarnas sida.

Caroline Hallgren, förskollärare och pedagogisk utvecklingsledare på Mårdvägens förskola, är nöjd med fortbildningen om rollfördelning och uppdrag:

– Jag tycker att det har gett oss större inblick i vilket ansvar vi faktiskt har. Det är viktigt att vi diskuterar vidare hur vi ska arbeta när barnskötarna har varit på sina workshops.

Kollegan Kristofer Roslund håller med:

– Vi har ju vår högskoleutbildning och är lite mer pålästa, bland annat när det gäller aktuell forskning. Därför är det naturligt att vi ska ansvara för den pedagogiska utvecklingen, men sedan är det arbetslaget tillsammans som gör jobbet.

För några år sedan när frågan väcktes i Gävle om att förskollärarnas särskilda ansvar skulle bli tydligare i den reviderande läroplanen, blev diskussionerna ganska laddade.

– Vissa förskollärare tog på sig för mycket och tyckte att de var lite förmer än oss andra, säger Anneli Strandh, som är barnskötare.

Det blev också irriterad stämning i vissa arbetslag när personalen fick namnskyltarna med titlarna på.

– Jag tyckte att det skulle ha stått pedagog på våra skyltar, säger barnskötaren Anna Eriksson.

Det slutade med att den dåvarande förskolechefen fick komma in och medla. Efter det blev stämningen bättre.

– Om det blir känsligt eller inte beror nog på hur saker och ting framförs och hur man har det i arbetslaget, säger Caroline Hallgren.

I våras gick Lärarförbundet ut med krav på att förskollärarna skulle få tid och förutsättningar att ta sitt pedagogiska ansvar. En undersökning som förbundet låtit göra visade att förskollärarna får ägna mer tid åt städ, disk och vaktmästeri än åt planering, uppföljning och utveckling. 97 procent av de tillfrågade svarade att de inte hade blivit av med några arbetsuppgifter trots det utökade ansvaret. Ett slöseri med kompetens, menar Lärarförbundet.

Här, på Mårdvägens förskola, delar personalen på det mesta, även de praktiska göromålen. Och det kommer de nog att fortsätta göra, säger de. Men det är inte okomplicerat.

– Man får ju pussla för att hinna följa upp dokumentationen, säger Kristofer Roslund.

Han menar att det gäller att vara extremt effektiv för att få till det. Arbetar man med de yngre barnen som ska sova så ska man både bädda och väcka och får ta de tio minuter som blir över vid datorn.

Caroline Hallgren säger att hon kan känna frustration över alla praktiska saker som ska göras, som att torka av borden, och att de kanske behöver prata mer om vems uppgifter det ska vara. Men ingen tycker att det är något som bara barnskötarna ska ta hand om.

– Det bästa vore om det fanns assistenter som tog hand den typen av uppgifter, som i Norge, säger Kristofer Roslund.

Biträdande förskolechef Susanne Falk tror att det praktiska arbetet är en fråga som kan behöva tas upp till diskussion under hösten.

– Jag är kanske lite gammalmodig, men jag kan tycka att det kan finnas ett pedagogiskt värde även i sådant som att visa barnen hur man stoppar in disk i diskmaskinen.