Bristen på lärare – hur stor blir den?

Efterfrågan på lärare kommer att öka framöver, det är de flesta överens om. Var fjärde lärare går i pension de närmaste tio åren. Samtidigt är det inte tillräckligt många som tar en lärarexamen, särskilt inte inom vissa ämnen.

De flesta är också överens om att det kommer att råda störst brist på förskollärare, yrkeslärare, speciallärare, lärare i matematik, i vissa språk och i NO–ämnena. Att det är storstadsregionerna som drabbas hårdast är också ganska tydligt men det kan variera över åren och mellan olika lärartyper.

Frågan är hur stora brister det egentligen handlar om? För trots att det är många som skulle ha nytta av att kika in i kristallkulan för att kunna förbereda sig har det inte gjorts någon ordentlig genomgång av det framtida behovet av lärare på flera år. Skolverkets senaste siffror är från 2008. Under 2014 kommer myndigheten att ta fram en ny prognos, baserad på utfärdade lärarlegitimationer och uppgifter från skolorna om vilka ämnen och årskurser som lärarna undervisar i, men det arbetet blir inte klart förrän till hösten.

Niclas Westin, enhetschef på Skolverket, menar att det är ett problem i sig att det nationellt inte finns någon bra bild över hur tillgången på lärare ser ut i förhållande till behovet. Att Skolverket inte har tagit fram relevanta siffror förklarar han med att de helt enkelt inte haft det i uppdrag sedan 2008.

– Nu står det återigen, i våra direktiv för 2014, att vi ska ta fram en lärarprognos och det är vi glada för, säger han.

För att få en någorlunda samlad bild över hur stor lärarbristen kan bli måste man i dagsläget göra en genomgång av flera olika prognoser. Helt nyligen kom SCB med rapporten Regional utveckling till 2030, som tagits fram på uppdrag av TCO. Rapporten ger en prognos över personalbehovet inom ett flertal områden fram till 2030, bland annat inom skolan, och det är de siffrorna som vi redovisar i grafiken på förra uppslaget. De siffror som SCB tagit fram på eget initiativ är från 2011.

SCB:s olika prognoser skiljer sig åt på några områden, därför är det inte helt enkelt att jämföra siffrorna och dra några säkra slutsatser. Bland annat redovisas inte samma lärargrupper.

År 2011 kom ytterligare en rapport, Här finns Sveriges viktigaste jobb, denna gång från SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Den prognosen, å sin sida, tar inte upp bristen på lärare utan talar om rekryteringsbehovet. Fram till 2019 räknar SKL med att det kommer att behöva anställas 86 000 lärare.

Men oavsett om man talar om brist eller rekryteringsbehov står det klart att de flesta kommuner i Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att få en balans av behöriga lärare de närmaste10–15 åren.

Trots bristfälliga prognoser tror Niclas Westin på Skolverket att många kommuner och skolhuvudmän redan har en ganska bra bild över sitt rekryteringsbehov.

– Men jag har full respekt för att det här är mycket krävande för många. Det krävs att man gör ordentliga inventeringar och tänker strategiskt, på kort och lång sikt, kring både fortbildning och rekrytering, säger han.

Niclas Westin varnar för att låta legitimationsreformen bli en alltför administrativ reform och uppmanar rektorerna att använda sitt pedagogiska omdöme.

– Det är inte säkert att det bästa för elevernas lärande är att få behörig personal på alla platser, till varje pris. Det finns en undantagsregel som under vissa förutsättningar gör det möjligt att ansvara för undervisningen trots att man saknar behörighet. Jag ser inget fel i att rektorerna utnyttjar den möjligheten om man samtidigt har en bakomliggande plan, att till exempel erbjuda en obehörig lärare vidareutbildning.

En stor knäckfråga handlar om att höja läraryrkets attraktionskraft. Det som bekymrar Niclas Westin allra mest är att många lärare redan lämnat yrket och att många överväger att göra det.

– Det visar att något behöver göras – alldeles för många lärare är missnöjda med förutsättningarna, säger han.

Ulrika Wallén, utredare på SKL, menar att det finns flera områden som kommunerna behöver utveckla för att bli bättre som arbetsgivare och därigenom locka unga att söka jobb i skola och förskola – inte minst genom konkurrenskraftiga löner.

– Karriärtjänster i skolan är ett sätt och arbetet med att genomföra statens satsningar pågår för fullt. Men det är inget som hindrar att huvudmännen inrättar egna karriärtjänster eller själva finansierar lönepåslag för särskilt yrkesskickliga lärare. På många ställen måste lönerna individualiseras i mycket större utsträckning än i dag, säger hon.

Ansvaret för att det utbildas tillräckligt många lärare med rätt inriktning i hela landet vilar på staten, menar SKL. Men också för att det kontinuerligt finns tillgång till de kompletterande utbildningar som behövs för att de verksamma lärarna ska ha rätt utbildning från tid till annan.

– Att kommunerna och lärosätena samverkar är av stor vikt. Men det krävs också en nationell samordning av utbildningsutbudet för att bemöta behoven i alla delar av landet, säger Ulrika Wallén.