Hoppa till huvudinnehåll

Huvudmannen har ansvaret – skolledaren fattar besluten

Teman I de flesta kommuner har rektorn och förskolechefen stort inflytande över rekrytering och lönesättning. Men ansvaret vilar ändå på huvudmannen.

Publicerad: 2014-03-31 00:00 Uppdaterad: 2023-12-22 15:39

Vem är det egentligen som bestämmer vem som ska anställas – skolledaren ute i verksamheten, områdeschefen, personalchefen eller förvaltningschefen?

Enligt skollagen är rektorn och förskolechefen ansvarig för sin inre organisation. Där ryms sådant som pedagogik, hur lärarna lär ut, elevsammansättning och klasstorlek. Ansvaret för personal och ekonomi vilar däremot på huvudmannen och när det gäller de kommunala verksamheterna faller det under kommunallagen.

Men i de allra flesta kommuner är ansvaret för rekrytering, liksom för stora delar av ekonomin, delegerat till rektorer och förskolechefer (se faktaruta). Och eftersom just personal och ekonomi är skolledarnas viktigaste instrument för att sköta verksamheten är det också frågor som de gärna vill styra över.

Men Björn Hareland, ombudsman på Lärarförbundet, menar att det innebär att skolledarna i praktiken tar på sig ett ansvar som egentligen är huvudmannens. Och ofta känner sig skolledarna tvingade att prioritera budgeten framför verksamhetsansvaret. Ett exempel gäller barn i behov av särskilt stöd:

– Både i skollagen och i Skolverkets allmänna råd står det att det är skolledaren som ansvarar för att ärendet utreds och åtgärdas. Men skollagen är samtidigt tydlig med att det är huvudmannens ansvar att barn och elever får det stöd de behöver för att utvecklas. Tyvärr förs det alltför sällan en dialog mellan skolledarna och huvudmannen om vilka behov som faktiskt finns, säger han.

Alf Johansson, jurist på Skolinspektionen, håller med om att skolledare ofta hamnar i knepiga dilemman och menar att det i praktiken rör sig om ett delat ansvar. Han drar paralleller till Skolinspektionens granskningar. Om en skola har dåliga resultat riktas kritiken alltid mot huvudmannen eftersom det är där ansvaret för skolan ligger. Samtidigt har rektorn ansvar för att lärarna lär ut som de ska och att de har fått kompetensutveckling.

– Ofta är det rektorn som får ta smällen men till syvende och sist ska ansvaret skjutas uppåt, mot huvudmannen. Om rektorn inte har fått tillräckliga resurser för att driva verksamheten eller inte haft råd att anställa tillräckligt kompetent personal – ja, då måste huvudmannen lösa det.

Alf Johansson har full förståelse för att skolledare vill kunna anställa sin egen personal, trots att de inte alltid ges rätt förutsättningar av sina huvudmän.

– Att vara skolledare är ju som att driva ett företag och det är klart att man vill ha koll på vilka man anställer så att de passar in i organisationen. Men jag skulle vilja att rektorerna och förskolecheferna blev lite tuffare mot sina huvudmän och krävde bättre förutsättningar.

Utveckling från toppen eller botten?

Det är lätt att tappa lusten när kravet på utveckling kommer uppifrån – från Skolinspektionen, huvudmannen eller staten. Frågan är hur skolledaren kan få kvalitetsarbetet att fungera i praktiken, med bibehållen självständighet.

Det lönar sig med tydliga lönekriterier

I bästa fall är det en del av kvalitetsarbetet. I sämsta fall en återkommande plikt, frikopplad från annan verksamhet. För att lönesamtalet ska bli lyckat krävs både tydliga lönekriterier och noggranna förberedelser.

Rektorer får gå efter tillsyn

Två rektorer i Uppsala har lämnat sina tjänster efter svidande kritik från Skolinspektionen. Dessutom hotar myndigheten med ett vite på en miljon.

Ansvarsnämndens beslut blir ny praxis för läraryrket

En varning och en återkallad legitimation är resultatet av de tre anmälningar som hittills har prövats i Lärarnas ansvarsnämnd. Nämndens beslut kommer att få stor betydelse för synen på lärares lämplighet och skicklighet.

Hämtar fler