Slöjförbudet tio år senare

– Jag förstod inte varför slöjan var ett problem. Men lagen är väl okej. Om den är lika för alla. Jag såg ju andra som inte brydde sig.

Merve bär en körsbärsrosa hijab, en muslimsk slöja som bara lämnar ansiktsovalen fri. Hon är förundrad över att jag dyker upp på universitetsområdet och plötsligt ber om hennes åsikter. Nu!

– För tio år sedan drömde jag ofta om att någon skulle fråga vad jag tyckte!

Det har gått ett decennium sedan det franska parlamentet tog sitt radikala beslut. För att sätta stopp för femton års konflikter kring tjejer som bar muslimska slöjor, skulle alla elever från och med 2004 följa religionsneutrala regler.

När man inte bor i Frankrike kan det vara svårt att förstå varför flickornas huvuddukar över huvud taget skapade så mycket bråk på 90-talet. En av flera förklaringar är Frankrikes ovanliga tolkning av trosfriheten.

Precis som i många andra länder ska staten vaka över att invånarna kan tro på vad de vill. Men i Frankrike har man tagit steget längre. Alla offentliganställda ska till exempel vara strikt neutrala.

På skolorna är idén djupt förankrad. Jag har aldrig träffat en fransk lärare som ifrågasätter att han eller hon ska lämna sin religiösa övertygelse hemma. Sedan den konfessionslösa allmänna skolan bildades i slutet av 1800-talet, finns en stark rörelse av lärare, som hävdar att undervisningen ska vara helt fri från påtryckningar från det religiösa. Men hur långt skolan ska gå vad gäller principen finns det delade meningar om.

Mireille, pensionerad lärare i 70-års-åldern, berättar att redan när hon själv gick på gymnasiet var hon tvungen att bära sin heliga Maria-medaljong dold under tröjan. På andra håll har man säkert varit mer överseende.

När muslimska flickor i slutet av 80-talet plötsligt kom till skolorna med huvudena täckta av slöjor, reagerade i alla fall en del rektorer starkt. Det största skolledarfacket SNPDEN hävdade att religiösa grupper försökte utöva påtryckning på undervisningen.

En särskilt medlare på utbildningsdepartementet reste land och rike runt för att medla i ”slöjkonflikter”. Ja, tills parlamentet antog lagen i mars 2004.

Under det första året skapade den en del stridigheter. Utöver flickor som fortsatte att komma till skolan med slöjor, avstängdes flera sikhiska pojkar som vägrade ta av sig sina turbaner.

I dag är det förvånansvärt tyst om ämnet. Den främsta förklaringen är att reglerna nu är accepterade av de allra flesta. Det förekommer nästan inga konflikter alls längre, säger man till exempel på utbildningsdepartementet.

Jag träffar en skolledare i ett utsatt bostadskvarter här i närheten. René Hirschi tycker att lagen är bra.

– Den har förbättrat klimatet. Innan förekom det trots allt bråk som berörde religionen.

Men att föräldrarna i kvarteret inte alls ställer några som helst krav på religiös särbehandling i skolan kan samtidigt ses som ett dåligt tecken, anser han.

– Invånarna har stora sociala problem och är blasé. Vi vill ju samtidigt att barnen ska vara stolta över sitt ursprung.

Hos en del av de invånare upplevs lagen helt klart som stigmatiserande, och riktad direkt mot dem.

– Man är inte alls lika sträng mot de kristna, säger en ung kvinna som jag träffar på en marknad i närheten.

Jag vet inte om hon har rätt. Någon grundligare utvärdering av lagen har inte gjorts.

Men någon diskussion om ämnet är knappast aktuell. För några månader sedan sa en expert i en offentlig rapport att lagen borde ses över. Reaktionen blev ett rungande NEJ! Debatten var död och begraven bara efter några dagar.