Engelska språkets dominans

Hon är västerlänning i koreansk förpackning. Amy Mihyang Ginther var tre månader gammal när hon adopterades av ett amerikanskt par i norra delstaten New York, där hon tillbringade barndomen i ett övre medelklasshem i en vit stadsdel.– Jag upplevde konstant rasism under min uppväxt, och upplever det fortfarande när jag återvänder, berättar hon när vi träffas över en kopp te i Seoul.

När Amy beslöt sig för att söka rötterna i Sydkorea väntade dock hennes andra identitetskris. I Seoul såg hon ut som alla andra men kände ändå större samhörighet med de västerlänningar hon mötte på gatan. De hade i sin tur inte någon aning om att hon delade deras kulturella bakgrund.

Det var också med flytten som Amy Mihyang Ginther fick upp ögonen för språket som maktfaktor. Likt många andra utlänningar började Amy försörja sig som engelsklärare. Men trots att engelska är hennes modersmål och att hon tidigare rösttränat skådespelare, så var det svårt för henne att få jobb. I Korea är språket så djupt associerat med vita västerlänningar – kaukasier får även mer betalt – att Amy inte dög.

– De flesta engelsklärare i utlandet förstår inte att engelskan är ett maktspråk, förklarar Amy.

Hon pekar på att engelskkunskaper är avgörande för att komma in på rätt utbildning vid universitetet i Korea, även om studenterna varken planerar att läsa eller bo utomlands. Koreaner får höra att engelskan är viktigare än att läsa koreanska, eller andra ämnen för den delen.

– Engelskan har blivit en måttstock för framgång, säger Amy.

I Sydkorea går detta tillbaka till tiden efter Koreakriget, då engelskan sågs som ett verktyg för globalisering och ekonomisk utveckling. I andra delar av världen har i stället engelska språkets dominans rötter i det brittiska koloniala imperiet. I Indien är kunskaper i engelska en klar vattendelare mellan rik och fattig. Trots att engelskan är nationellt språk vid sidan av hindi, så saknas ofta engelskundervisning i byskolor på landet. Eliten, däremot, sätter sina barn i privatskolor där alla lektioner ges på engelska. Engelskan är synonym med makt och privilegier. I Egypten är det samma sak. Eliten läser enligt det brittiska eller amerikanska skolsystemet. Språket blir en nyckel för internationella kontakter, karriärer och vänner.

Den som talar ett språk flytande har alltid ett övertag. Att göra just sitt eget språk till internationell standard har således många fördelar. Men även inom engelskan råder hierarkier. På kurser i dialektreduktion favoriseras den övre medelklassens talspråk, enligt den så kallade standardspråkideologin. Läran baseras på tanken att språket har en mittfåra och att vissa accenter är mer önskvärda än andra.

– Men det är inte sant eftersom alla har en dialekt, menar Amy.

Det faktum att vi i svenska skolan får lära oss engelska med brittiskt uttal kan senare bli en utmaning. Själv har jag under mina fem år i Indien träffat otaliga svenska delegationer som haft stora svårigheter att förstå sina indiska kollegor. Detta trots att indierna oftast behärskat språket betydligt bättre än svenskarna. De hade bara en annan dialekt.

Amy skulle vilja se en reflektion kring de koloniala maktstrukturer som vi sprider med engelska språket. Och om undervisningen baseras på en standardspråk­ideologi – där brittiska och amerikanska anses finare än till exempel den indiska varianten eller sydstatsdialekt – så kan det vara på sin plats att låta studenterna bli varse och debattera dessa lingvistiska hierarkier.

Med en skiftande världsordning är det kanske även dags att börja lära våra svenska barn att förstå dialekter bortom den strama brittiska. Indierna utgör trots allt 13 procent av jordens befolkning.