En trovärdig förebild

Kronan i Trollhättan gör verkligen skäl för det gamla uttrycket ”skolan mitt i byn”. När den nya skolbyggnaden restes för ett par år sedan lät man den samtidigt inrymma fritidsgård, folkbibliotek, medborgarservice och ett kafé öppet för allmänheten. På det sättet har byggnaden blivit ett kulturellt centrum och en naturlig mötesplats.

Men samtidigt har skolan ända sedan den invigdes 2009 fört en kamp mot svåra förutsättningar. Kronogården är Trollhättans första och största miljonprogram och har i likhet med många andra förorter i större städer ett grundmurat dåligt rykte, och trots flera satsningar genom åren är det fortfarande mindre än hälften av eleverna på Kronan som lämnar skolan med gymnasiebehörighet. Dessutom får skolan dra ett stort lass just nu genom att ta emot många nyanlända elever. De här svårigheterna var dock inget som avskräckte Djeno Mahic när han för ett knappt år sedan fick tips om en ledig tjänst som rektor för högstadie-delen av skolan.

– Jag tänkte att det här är en utmaning jag inte vill missa.

Det är inte lätt att få prata med Djeno Mahic i enrum. Han är ständigt påpassad av medarbetare och elever, men till slut smiter vi i väg till rektorskollegans rum med fördragna gardiner och när intervjusituationen väl är arrangerad tar sig Djeno Mahic tid. Han är en öppen och engagerad rektor med en tuff personlig historia.

När han gick på gymnasiet i hemstaden Mostar i dåvarande Jugoslavien bröt kriget ut. I ”slaget om Mostar” delades staden på mitten. Väster om floden var kroaternas territorium och öster om floden muslimernas.

– Innan kriget tänkte man inte så mycket på var i staden man bodde, men vi hamnade på den sidan av staden där kroatisk-katolska militären hade makten, säger Djeno Mahic som är uppväxt i en muslimsk och kommunistisk familj.

– Det blev etnisk rensning. I omgångar tog de bort folk som fördes till koncentrationsläger och andra ställen.

Familjen valde att skicka i väg äldste sonen utomlands. Mer hade man inte råd med. Djeno Mahic, som var lillebror, fick gömma sig hos de kroatiska grannarna, men när rykten om att han höll sig gömd spreds i bostadsområdet gav han sig av och till slut lyckades han med hjälp av bekanta till familjen ta sig först till Zagreb och sedan vidare till Norge.

Djeno Mahic var 19 år och fick direkt jobb som elevassistent.

– De var inte förberedda på en så stor flykting-anstormning. Det var en slags sluss för nyanlända, och de saknade både tolkar och folk som kunde jobba med barnen.

I enlighet med ett nordiskt program för familje-återförening fick Djeno Mahic efter något år möjlighet att ta sig vidare till Sverige och Göteborg där hans äldre bror bodde. I den nya staden läste han på sfi, träffade sin blivande fru och gjorde praktik på en fritidsgård.

Tillsammans med sin bror startade han också hårdrocksbandet Conspiracy. Musikintresset har alltid funnits i familjen. Hemma i Mostar lärde sig Djeno Mahic tidigt att spela gitarr av sin pappa, och i tonåren hade han och brodern ett band. När de nu återförenades i Göteborg återupptog båda intresset och det nya bandet spelade på flera av 1990-talets populära musikställen i Göteborg, såsom Kompaniet och Sticky Fingers.

Livet hade snabbt tagit en ny vändning och en dröm om att arbeta som lärare hade slagit rot. I det minimala bagaget från Mostar fanns hans betyg från gymnasiet. Hans pappa hade sagt att de är jätteviktiga och tillsammans hade de trotsat hotet från krypskyttar och sprungit rakt igenom den delade staden för att hämta dem. Studievägledaren i Göteborg viftade dock, helt felaktigt, bort dem och Djeno Mahic tvingades läsa in hela gymnasiet på Komvux innan han kunde söka in på Lärarutbildningen.

Trots kort tid i Sverige klarade han studierna utan problem.

– Jag tror det beror på att jag alltid har gått in förutsättningslöst i alla diskussioner och möten med nya människor. Det var inget jag tänkte på då, det var bara den jag var. Men i efterhand kan jag se att det hjälpte mig.

Så långt in i intervjun har det blivit oroligt ute i skolledningens korridor. En grupp elever har tröttnat på att vänta på sin rektor och Djeno Mahic går ut för att snabbt växla några ord med dem.

− Eleverna vill prata om allt möjligt. Det är betyg, lärare de är missnöjda med och sådant. Men det är bra att de kommer hit.

På en skola med en hög andel utlandsfödda elever är Djeno Mahic en förebild.

− Ibland säger eleverna att det är ingen idé, de kommer ändå aldrig att få något bra jobb. Då svarar jag: ”Men hallå! Titta på mig!”, säger Djeno Mahic och pekar på sig själv.

En annan fördel med att vara uppväxt utomlands är att Djeno Mahic har erfarenhet från två olika utbildningssystem. Den största skillnaden är att det finns en större respekt för eleven i Sverige. I forna Jugoslavien fanns inget elevinflytande, uppgifterna bara serverades och det var elevens ansvar att klara av dem. Den som misslyckades hade sig själv att skylla. Dessutom förekom aga.

− Jag har gått i en skola där det både förekom örfilar och att elever skickades iväg till skamvrån. Jag kommer ihåg hur kränkande det var. Inte minst när man kom hem och berättade, och direkt fick motfrågan: ”Men vad hade du gjort då?”

Efter examen arbetade Djeno Mahic först sju år som gymnasielärare i samhällskunskap. Han har dock alltid varit särskilt intresserad av skolutveckling och när en rektorstjänst blev ledig på en skola i närheten sökte och fick han den. Det blev fyra år på Hjortmosseskolan i Trollhättan, sedan ett knappt år på Alströmergymnasiet i Alingsås innan han från och med det här läsåret är ny rektor på Kronan.

Den tidigare skolledningen på Kronan hade då precis beslutat att lägga ned förberedelse-grupperna för att i stället låta nyanlända elever gå direkt in i ordinarie klasser. Det är en förändring Djeno Mahic tror mycket på.

− Det kommer att ha mycket positiva effekter för våra elever. I förberedelsegrupper är det mycket fokus på svenska och eleverna kan bli kvar där i veckor och månader. Nu hamnar de direkt i ordinarie klass och får hjälp av studiehandledare. Det gör att de lär sig skolspråket i alla ämnen snabbare, och i stället för att komma härifrån med bara godkänt i svenska så får de förhoppningsvis betyg i alla ämnen.

För att klara omställningen har skolan fyra heltidsanställda studiehandledare som ingår i arbetslagen, och utöver det köper de in fler på timme från kommunens centrala organisation.

− Vi ska arbeta med elevernas förmågor och de finns där oavsett om de kan ett visst språk eller inte. Det är orättvist att en elev inte ska få visa sin förmåga i till exempel kemi bara för att han inte kan visa det på svenska språket.

Skolan arbetar också sedan tidigare med ett utvecklingsprojekt kring språkutvecklande arbetssätt, formativ bedömning och ämnesövergripande undervisning. Tillsammans ska det bidra till att den svaga höjning av måluppfyllelsen som skolan konstaterade senaste läsåret håller i sig.

– Vi vinner inget på att fokusera på elevernas bakgrund. Vi ser till var eleven står nu och hur vi kan arbeta framåt.