Toppen – om det inte vore för gården

Något av det första som besökare i nybyggda Hyllievångsskolan möts av är en digital skylt där det går att se hur solpanelerna på skolans tak jobbar för dagen.

– De täcker vår energiförbrukning och siffrorna fångar många elevers intresse. Man har velat bygga in lärandet naturligt på olika ställen i byggnaden. Som du ser är det glasrutor på till exempel varje elskåp också. Det leder till ständiga samtal om hur energi fungerar och om hållbarhet, säger rektorn Tanja Vivlund när hon kommer och möter upp vid entrén.

Hyllievångsskolans halvmåneformade skolbyggnad öppnade sina dörrar höstterminen 2017. Den är belägen i en helt ny stadsdel i Malmös sydvästra utkant.

Tanja Vivlund är egentligen rektor på den mer centralt belägna Fridhemsskolan, där just nu hela ventilationssystemet byts ut.

– Vi flyttades hit för snart ett år sedan, eleverna bussas morgon och eftermiddag. Det är ett bra sätt att lösa det hela och dessutom gör det att Hyllievångsskolan fylls med elever redan nu. Vi inväntar ju fortfarande fortsatt inflyttning här ute, säger Tanja Vivlund.

Med tanke på att hon kommer från 60-åriga skollokaler har hon att jämföra med. Och det är stor skillnad på att arbeta i de olika byggnaderna, konstaterar hon. Här är allt ljust, öppet, välkomnande och genomtänkt. Rymligheten i sig gör mycket. Konflikter elimineras när elever inte behöver trängas i klassiskt smala skolkorridorer.

– Till varje rum, oavsett om det är ett klassrum eller in till vaktmästaren, är det också glasrutor vilket ger en helhetskänsla. All verksamhet ska synas. En nyfiken sjuåring ska kunna stå och blicka in till sexornas klassrum och se vad de arbetar med, säger Tanja Vivlund, men tillägger att det naturligtvis går att dra för gardiner i exempelvis hennes eget arbetsrum vid känsliga samtal.

Barnen vill ha ytor för fri lek.

Byggnaden är tydligt indelad efter arbetslag. Till varje sådant hör fyra klassrum, i en egen färgkodad avdelning bakom stängda glasdörrar. I gemensamhetsutrymmen mellan klassrummen finns soffor, bordsgrupper samt pyssel- och lekytor anpassade efter elevernas ålder. Till varje klassrum hör också ett grupprum så att det enkelt ska gå att dela upp eleverna och hitta avgränsat utrymme för eget arbete eller specialstöd.

Hela skolan är full av sittutrymmen, så det är enkelt att hitta plats för olika projektarbeten. Överallt är det också starkt wifi.

– Men det blir ju mer relevant högre upp. I de tidiga skolåren är det mycket klassisk klassrumsundervisning som gäller, säger Tanja Vivlund.

De lärare som hör till arbetslaget har sina arbetsrum vägg i vägg med klassrummen.

– Det är en dröm för många lärare. Samtidigt har jag sett att det ställer krav på mig som rektor att mer medvetet arbeta för att få till samarbete och gemenskap över arbetslagens gränser. Lärarna ses inte lika naturligt längre utan håller sig i mångt och mycket till ”sina” delar av byggnaden.

Själv var Tanja Vivlund inte med i planeringen när Hyllievångsskolan togs fram, den rollen hade hennes företrädare. Men hon var rektor i grannstadsdelen när det skulle byggas nytt i det då nya området Västra hamnen.

– Det byggs många nya skolor i Malmö, men det är sällan en rektor är utsedd innan skolan är klar. Kommunen har en skicklig avdelning för lokalplanering men kan även utse referensgrupper av andra rektorer och lärare inför de olika projekten.

Tanja Vivlunds råd till pedagogiskt ansvariga är att försöka komma med så tidigt i processen som möjligt. När väl väggar är satta är de svåra att flytta, konstaterar hon.

– Jag tror det är bra att ha ett antal år som rektor bakom sig för att ha sett vad som fungerar och inte. Man behöver se till helheten och sedan kunna ta ner det på detaljnivå, säger Tanja Vivlund.

Hennes erfarenhet är att arkitekter och andra inblandade är måna om att lyssna, så länge budgeten tillåter.

– Men något som vi har upptäckt brister i här på Hyllievång är utemiljön. Precis som övriga skolan är den rejält påkostad och kanske förblindade det lite, säger Tanja Vivlund.

Vi står i det ljusa, stora biblioteket och blickar ut över stora klätterställningar, en fotbollsplan, mängder av gungor och breda rutschkanor.

– Barnen vill inte att allt ska vara så här uppstyrt och aktivitetsbaserat, de vill ha ytor för fri fantasilek. Det är en lärdom jag gärna delar med mig av.