Kontrakt svetsar ihop arbetslaget

Kall, mulen vinterdag i februari. Sverige stretar på en oxvecka i taget. Extra tungt är det på landets förskolor. Under kampanjen #pressatläge på sociala medier, läggs berättelse till berättelse om stora barngrupper, dålig vikariehantering, otydliga krav och stress. Vittnesmålen visar att arbetsmiljön inom förskolan är minst sagt ansträngd.

Har man roligt på jobbet blir det så mycket lättare att hantera det som är tufft.

Men det finns ljusglimtar i mörkret. Boo Gårds förskola i Nacka till exempel. Stadsdelen är en villaidyll och förskolan nybyggd. Men det som verkligen gör skillnad är biträdande rektor Jenny Rosengrens hårdsatsning på arbetsmiljön.

– Vi är långt ifrån perfekta men vi jobbar på det. Och om jag jämför med för ett och ett halvt år sedan har vi kommit en bra bit, säger hon och visar runt på förskolans sju avdelningar.

När Jenny Rosengren tillträdde hösten 2016 var hon själv ny i rollen som biträdande rektor. Förutom förskolans 25 anställda och cirka 125 barn, är hon också ansvarig för tre förskoleklasser med åtta pedagoger på Boo Gårds skola, drygt 500 meter bort.

Det som mötte henne var en förskola som hade haft stor personalomsättning de senaste åren. Förväntningar och krav utifrån läroplanen var otydliga för såväl förskollärare som barnskötare. Många kände sig stressade och oroliga och sammanhållningen i personalgruppen varierade.

I samma veva pågick en arbets­miljöutbildning i Nacka kommuns verksamheter.

– Arbetsmiljö, det låter läskigt för det är så stort, men det är ju också så viktigt och därför tänkte jag att den där utbildningen måste jag gå, säger Jenny Rosengren.

Utbildningen utgick från ett verktyg, framtaget av organisationen Sunt arbetsliv, där ett av momenten handlar om att ta pulsen på medarbetarna för att ta reda på varför de känner stress och vilken typ av stress det handlar om.

Jenny Rosengren tog med sig modellen till förskolan.

– Vi ägnade en möteskväll åt det här och det blev väldigt bra diskussioner. Trots att många egentligen kan sitt uppdrag upplever de att kraven ökar och det skapar lätt stress. Det kan också handla om att många nyexaminerade förskollärare får kliva in i rollen som arbetslagsledare, en uppgift de inte alls möter på förskollärarutbildningen, säger Jenny Rosengren.

Att komma till rätta med stress handlar till viss del om hur arbetet är organiserat på förskolan men också hur man organiserar sig själv som person, hur man ser sig själv i sammanhanget, menar Jenny Rosengren. Och för att komma vidare i just det arbetet tackade hon ja till ett annat erbjudande från kommunen – 20 timmars handledning. På Boo Gårds förskola valde man att fördela timmarna dels enskilt för förskolechefen, dels i grupp med personalen.

Det Jenny Rosengren ville åstadkomma var att få medarbetarna medvetna om att de är en viktig del av sin egen arbetsmiljö, något som kan vara svårt att förmedla.

– Enligt vår medarbetarenkät tyckte de flesta att de bidrog till en positiv stämning i gruppen. Men när det gällde hur man upplevde samarbetet mellan kollegorna hamnade vi på väldigt låga nivåer. Det resultatet visade ju tydligt att det var något som inte stämde.

Handledaren tog sig an uppgiften genom att visualisera och ge konkreta exempel. Hon beskrev arbetet på förskolan som ett tåg, som visserligen rullar men alla sitter inte i samma vagn. Hon ville också att personalgruppen skulle se sig själva i en roddbåt som de tillsammans ror mot ett gemensamt mål. När det kommer nya kollegor måste gruppen vända och ro tillbaka för att hämta upp de nya.

En trappa upp hos femåringarna, arbetar förskollärare Helen Karlsson sedan snart ett och ett halvt år. Hon tycker det var bra med en handledare utifrån som kunde ge en oberoende blick på verksamheten.

– Att jobba med arbetsmiljö är ju ett pågående arbete men hon kunde verkligen sätta ord på var vi var i processen. Visst är det så att vi måste backa ibland när det kommer nya, men vi kan också ta större steg framåt när de är med på tåget, säger hon.

Kollegan Inger Deremo ansluter. I morgon ska de ta en stor barngrupp till en skridskobana i närheten och nu finslipar de sin planering. Finns det tillräckligt med skridskor? Har alla koll på sina ryggsäckar?

Ytterligare en komponent i arbetsmiljöarbetet är ett arbetslagskontrakt. En gång per termin går varje arbetslag igenom regler och rutiner för hur de vill ha det på avdelningen och sinsemellan och skriver ner det i kontraktet.

– Kontraktet gör det lättare att komma ihåg vad vi kommit överens om. Det har också blivit lättare att prata om saker som kan vara svårt att prata om, säger Inger Deremo.

Helen Karlsson påpekar att det gäller även om man känner varandra väl.

– Med en tajt relation i arbets­laget kan det till och med vara svårare att ta upp saker och ting. Men med ett arbetslagskontrakt blir det tydligt vad som gäller och lättare för alla att ta sitt ansvar. Även själva frågan vad det innebär att ta ett eget ansvar är viktig att prata om, säger hon.

Jenny Rosengren stannar till i personalrummet för att ställa in en skål med frukt. Som ny på förskolan upptäckte hon snart att det inte var självklart att personal från olika avdelningar hejade på varandra när de möttes här.

– För mig är det otroligt viktigt att skapa goda relationer för att få medarbetarna med mig. Har man roligt på jobbet blir det så mycket lättare att hantera det som är tufft, säger hon.

Med en tajt relation i arbetslaget kan det till och med vara svårare att ta upp saker och ting.

Frukt och kanske lite god choklad då och då sätter en viktig guldkant på vardagen, men för att få hela förskolan att känna sig som ett team krävdes mer. Numera är onsdagar en stående mötesdag då alla arbetar till klockan 18. Det varierar mellan arbetsplatsträffar, avdelningsmöten, och möten för exempelvis utveckling och reflektion.

– Tidigare deltog inte barnskötarna i diskussioner som var kopplade till läroplanen men för mig är det självklart att alla ska vara med. Vi jobbar ju tillsammans här och alla har behov av att diskutera vårt uppdrag, säger Jenny Rosengren.

För att alla skulle lära känna varandra lite bättre på ett mer personligt plan ställde Jenny Rosengren in en låda i personalrummet – Hälsolådan. Här fick medarbetarna, enskilt eller hela arbetslaget, lägga förslag på saker de kunde göra tillsammans. Under det senaste året har de till exempel bowlat, ätit middag hos varandra, träffats för en after work och bytt avdelning för en dag.

– Den här typen av aktiviteter kan man inte ha i gång hela tiden, då blir de bara en press. Men nu var det ett tag sedan vi körde och vi har många nyanställda så det kanske är dags att plocka fram lådan igen, säger Jenny Rosengren.

Att stämningen i personalrummet har blivit bättre kan hon konstatera.

– Jag sitter i rummet bredvid och jag hör prat och skratt på ett helt annat sätt än tidigare.