Hon tvingas jaga sponsorer till skolan

Polens ekonomi växer snabbare än de flesta andra EU-länders. Men tillväxten stannar utanför skolgården.

– Vi får inte tillräckligt med pengar, säger Beata Sliwa, rektor för kommunala tekniska gymnasiet Zespół Szkół Nr 1 i utkanten av Kraków.

För de drygt 900 eleverna betyder det att de inte får tillgång till all den tekniska utrustning både skolledningen och lärarna har ambitionen att ge dem. Och ibland är skolans gym upptaget för att något företag i grannskapet har hyrt det under några timmar.

I en så stor skola som vår behövs ytterligare ett par vice rektorer. De två jag har är överbelastade, men jag kan inte utse fler utan stadens samtycke.

Förutom det dagliga jobbet att vara pedagogisk ledare och chef på skolan, måste Beata Sliwa jaga kompletterande inkomster. När hon tillträdde som rektor 2016 fick hon ihop motsvarande 200 000 svenska kronor vid sidan av de offentliga anslagen. I år räknar hon med att all tid hon lägger ner på finansieringen ska ge cirka 750 000 kronor.

– Varje dag tar affärssamtalen ungefär två timmar av min arbetstid.

Beata Sliwa kontaktar företag och erbjuder dem att hyra skolans lokaler när de inte behövs för undervisningen eller annan skolverksamhet. Och hon samarbetar med två universitet som behöver hyra klassrum på kvällstid. Även elevernas föräldrar bidrar till finansieringen.

– Skolans extra inkomster är helt beroende av mig som rektor. Staden lägger sig inte i hur jag gör så länge vi följer reglerna, säger Beata Sliwa.

Under hösten har flera större polska städer slagit larm om att statsbidragen till skolan inte räcker. Precis som i Sverige är det kommunerna som har ansvaret för skolverksamheten, men deras frihet att påverka finansieringen och undervisningens inriktning är mycket begränsad. Kraków får i år motsvarande cirka två miljarder kronor i statsbidrag, men behöver enligt stadens beräkning nästan fyra miljarder för att kunna driva skolorna och betala skolledarnas och lärarnas löner.

Det spända förhållandet mellan den lokala och centrala nivån i Polen märks inte minst i finansieringen av skolan. Förhållandet blev tydligt under den omfattande lärarstrejk som pågick över hela Polen i våras. I Kraków var skolorna stänga i nästan tre veckor i april när lärarna riktade sina protester mot i första hand regeringen, eftersom det är den som styr pengakranen och fastställer ramen för lärarnas löner.

Beata Sliwa har själv en bakgrund som lärare i engelska och entreprenörskap och är i likhet med många av sina medarbetare medlem i det största lärarfacket ZNP — Zwiazek Nauczycielstwa Polskiego — som organiserade strejken med krav på framför allt högre löner.

Hennes rektorslön är baserad på vad hon tjänade som lärare. Lönekarriären för lärare delas in i fyra steg med ökande krav på kompetens och erfarenhet. De flesta rektorer har lärarbakgrund och befinner sig i allmänhet på tredje eller fjärde lönenivån när de går över till skolledarjobb.

I de kommunala skolorna följer lönerna fasta ramar. Den högsta grundlönen — nivå fyra efter ett par decennier i yrket — är drygt 9 500 kronor före skatt. Varje år i yrket ger en procents höjning, men maximalt 20 procent totalt. Arbetsgivaren kan också lägga på några procent för lärare som är särskilt kompetenta och engagerade, men utrymmet för individuell lönesättning är väldigt litet.

Därutöver betalar arbetsgivaren ett särskilt tillägg för rektorsjobbet. Påslaget varierar mellan olika kommuner men också beroende på hur stor skolan är. På de kommunala skolorna i Kraków är det som mest 5 500 kronor i månaden. För att kunna bli rektor måste man ha studerat skolledarskap.

Beata Sliwa efterlyser också en större frihet för rektorer att råda över sin personal. Hon har hjälp av två biträdande rektorer för att driva skolan där det jobbar cirka hundra lärare och ytterligare ett 30-tal medarbetare.

– I en så stor skola som vår behövs ytterligare ett par vice rektorer. De två jag har är överbelastade, men jag kan inte utse fler utan stadens samtycke. Jag vill se mindre byråkrati och mer fokus på inlärnings- och undervisningsprocesser.

I skolans korridorer börjar det dra ihop sig till skiftbyte. Med så många elever finns det inte tillräckligt många klassrum för att låta alla studera på dagtid. Dessutom jobbar en del av speciallärarna i de tekniska ämnena inom IT-branschen och andra företag på dagarna och kan inte börja undervisa förrän efter klockan 16 eller 17.

Beata Sliwa rör sig vant i korridoren och småpratar med elever hon möter. De flesta är pojkar. I trapphuset med cementpelare och räcken av järn stimmar de frimodigt men stramar upp sig när rektorn passerar.

– För mig är det jätteviktigt att ha kvar min identitet som lärare och kontakten med eleverna. Jag har fortfarande sex lektioner per vecka men det är rätt tröttande för det ingår mycket pappersarbete i rektorstjänsten. Jag jobbar ofta 10–12 timmar per dag.

Beata Sliwa är inne på fjärde året som rektor och har ett år kvar på sitt mandat. Därefter får hon söka jobbet på nytt om hon vill fortsätta.

Sedan kommunisttiden har skolväsendet i Polen reformerats flera gånger. För ett par år sedan trädde en rad förändringar i kraft som väckt starka protester.  Bland annat har den nya läroplanen kritiserats, särskilt den starkt ökade betoningen på polsk historia och nationalhjältar. Nu under hösten har regeringen även aviserat att den vill begränsa sexualundervisningen.

Efter parlamentsvalet i mitten av oktober sitter det högernationalistiska partiet Lag och Rättvisa (PIS) fortsatt säkert i sadeln och bilden av Polen som ett delat land har fått ytterligare fäste. Skolan är ett område där regeringen har stora ambitioner.

För mig är det jätteviktigt att ha kvar min identitet som lärare och kontakten med eleverna. Jag har fortfarande sex lektioner per vecka.

Fackförbundet ZNP har starka invändningar mot den ändrade stadieindelningen, som bland annat innebär att högstadiet försvunnit, att lågstadiet blivit längre och att gymnasiet utökats från tre till fyra år. Skolstarten har senarelagts från sex till sju års ålder.

– Även för oss rektorer har reformen inneburit stora förändringar då många som arbetat på högstadiet inte fått ha kvar sina tjänster. I stället har de blivit biträdande rektorer eller gått tillbaka till lärarjobb, säger Beata Sliwa.

Att gymnasiet utökats med ett år har skapat en hel del praktiska bekymmer på Zespół Szkół Nr 1. Det har blivit svårare att få tag i lärare inom ämnena IT och elektronik.

– I dag behöver jag tio lärare, men de går inte att få tag i. Högre löner skulle göra det lättare att locka lärare, nu hittar många som undervisar i tekniska ämnen mer välbetalda jobb i företag. Alla vi som arbetar i skolan har investerat stora pengar i vår egen utbildning och de pengarna borde vi få tillbaka i form av en bra lön, säger Beata Sliwa.