Karriärstegen som öppnar för karriär i skolan

Förslaget om ett professionsprogram för både lärare och rektorer är en viktig utgångspunkt när regeringen nu tar nya tag för att stimulera karriärsteg på skolans område. I regeringsförklaringen i slutet av januari utlovade statsminister Stefan Löfven en fortsatt satsning på karriärtjänster för lärare. Men behovet att kunna utvecklas i jobbet är lika stort bland skolledare.

Skolkommissionen talade om en karriärstegsreform, utredaren Björn Åstrand utvecklade förslaget till ett professionsprogram. Grundidén är densamma: Att bygga ett system som vårdar yrkesskicklighet och öppnar för en karriär inom skolan.

– Om karriärlärare kan bidra till professionsutveckling och yrkesskicklighet så har det en positiv inverkan på såväl elevernas kunskapsutveckling som skolutvecklingen i stort, säger Karin Hahn, undervisningsråd och projektledare för Skolverkets arbete med karriärtjänsterna.

De utvärderingar som bland annat Statskontoret gjort av tidigare satsningar på karriärtjänster för lärare, visar att rektorerna har en avgörande betydelse för om de ska lyckas eller inte.

Karriärstegsreformen har fått kritik för att så split mellan lärare. Statskontot betonar vikten av att förstelärare har tydliga uppdrag, som till exempel att leda skolans arbete med mattelyftet eller läslyftet. Då finns en struktur att luta sig emot. Det blir också lättare att involvera de övriga lärarna, som kan se att förstelärarens insats har betydelse för att jobbet ska bli bra.

Inget av de två stats­bidragen utnyttjas fullt ut av skolhuvudmännen.

– Ibland har förstelärare inte haft något tydligt uppdrag av rektor, men femtusen mer i lön än sina kollegor. Då blir det väldigt mycket svårare att få sina kollegors respekt och leva upp till förväntningarna att bidra till skolutveckling.

Statskontoret framhåller i sin utvärdering att tillsättningen av en förstelärartjänst är väldigt viktigt. Om rektorer och skolchefer värnar om ett öppet ansökningsförfarande och är tydliga med vilka kvaliteter de söker är förutsättningarna att lyckas mycket bättre. Då får man en ansökningsprocess som andra lärare kan acceptera.

Ett annat kriterium för att lyckas är att rektor regelbundet träffar sina förstelärare och följer upp hur arbetet med utvecklingsprocessen framskrider, till exempel att utveckla undervisningen i matematik.

– Det är viktigt att rektor kommunicerar till hela kollegiet om vilka uppdrag förstelärarna ska jobba med på skolan, säger Karin Hahn.

Lärarförbundet välkomnar ett professionsprogram. För skolledarna förordar förbundet en karriärtrappa i tre steg: biträdande rektor – rektor – meriterad rektor.

– Vi vill se en karriärväg som hålls ihop av akademiska studier. På det sättet kan man utvecklas hela sitt yrkesliv, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande för Lärarförbundet Skolledare.

Hon är övertygad om att ett professionsprogram skulle göra rektorsjobbet mer attraktivt och minska den stora omsättningen på skolledare.

– För skolans utveckling är den stora mängden ledarbyten förödande. Det systematiska kvalitetsarbetet behöver bedrivas över tid. Tappar man ledaren får man börja om.

Med närmare band till forskningen ökar möjligheterna att vidareutbilda skolledare som sedan sprider kunskapen vidare. Meriterade skolledare kan bli mentorer för nya skolledare.

– Dörren ska inte vara stängd bara för att man har gått färdigt rektorsutbildningen. I ett professionsprogram ska man även kunna få en masterutbildning, säger Ann-Charlotte Gavelin Rydman.

Samtidigt slår hon fast att det måste finnas praktiska förutsättningar att genomföra programmet. Från medlemmarna hör hon att det är svårt att genomföra den befattningsutbildning som rektorsprogrammet är i dag. Många får inte rätt förutsättningar av sin skolhuvudman.

– Så kan vi inte ha det. Det är en dyr och bra utbildning, men det måste finnas tid och avlastning. Man kan inte gå en utbildning och samtidigt ha hela jobbet kvar.

Rektorsutbildningen omfattar ett visst antal obligatoriska träffar, men större delen sker på distans. Bekymret är framför allt distansdelen, som deltagarna ofta tvingas göra på kvällar och helger, vid sidan av skolledarjobbet.

När den nuvarande skollagen trädde i kraft för åtta år sedan betonade den att varje skolenhet ska ledas av en enda rektor. Enligt Ann-Charlotte Gavelin Rydman ledde det till att många biträdande rektorer försvann. Men nu ser hon tydliga tecken på att fler kommuner och privata skolhuvudmän börjar återinföra biträdande rektorstjänster. För lärare som siktar på att bli rektor är den biträdande rollen ett steg på vägen.

Den första satsningen på karriärtjänster för lärare sjösattes 2013. När regeringen nu aviserar nya pengar är det bland annat med behovet av skickliga lärare i utanförskapsområden som motiv. Problemen med den bristande likvärdigheten i svensk skola är något som flera internationella utvärderingar påpekat, inte minst den senaste Pisa-mätningen. När Skolkommissionen i april 2017 lämnade sitt slutbetänkande lyfte den också fram likvärdigheten som ett av skolans största bekymmer.

Några av de utanförskapsområden som regeringen pekat ut ligger i Södertälje. För att höja elevernas kunskapsresultat har kommunen utsett fler förstelärare, men också prövat nya grepp som till exempel en satsning på tvålärarskap. På Ronnaskolan, en F-9 skola med cirka 750 elever, jobbar 75 procent av lärarna tillsammans i tvålärarskap.

Skolans rektor Henrik Ljungqvist ser arbetssättet som en bidragande förklaring till att elevernas kunskapsresultat ökat de senaste åren. De ökade kostnaderna för att ha två lärare i klassrummet har skolan hämtat hem genom att göra klasserna större och ta bort alla elevassistenter.

– Det gav utrymme att anställa fler lärare. Intresset för att jobba på det här sättet är stort och vi har haft många sökande, säger Henrik Ljungqvist.

Några av skolorna i Södertälje testar också att ha två likställda rektorer. Det handlar om ett delat ledarskap där ingen är underställd den andre.

Skollagen säger att det inte går att ha två likställda rektorer på en och samma skolenhet. Därför har kommunen delat upp ledarskapet efter olika funktioner. Rektor eller förskolechef leder och samordnar det pedagogiska arbetet. Den andra funktionen kallas enhetschef och har det kommunala uppdraget, som omfattar bland annat arbetsmiljö, budget och lokaler.

Även Malmö har delat upp innehållet i rektorernas jobb i en pedagogisk och en administrativ del. Men efter att tidigare ha haft ett delat ledarskap har staden nu återgått till en modell med en rektor som har det yttersta ansvaret på varje skola. Varje rektor har hjälp av minst en biträdande rektor och en administrativ chef på minst halvtid.

Förändringen gjordes när grundskoleförvaltningen för sex år sedan tog över ansvaret för grundskolan från stadsdelarna. De rektorer som inte fick plats i den nya organisationen erbjöds att i stället bli biträdande rektorer. Ett omvänt karriärsteg, men det var ändå förhållandevis få som hoppade av, konstaterar Hans Nilsson, utbildningschef på grundskoleförvaltningen i Malmö.

– De som blev biträdande rektorer fick behålla sin lön. Många team trivdes bra tillsammans och fortsatte med samma ansvarsområden, även om de fick olika titlar, säger han.

Vallentuna har provat att utse ett tiotal försterektorer, som på en del av sin arbetstid ansvarat för avgränsade projekt, eller arbetat med skolutveckling i hela kommunen. I mars fattade politikerna beslut om att fortsätta satsningen på försterektorer (se separat artikel).

Statsbidraget för karriärtjänster har höjts kontinuerligt från starten för sex år sedan och är nu uppe i drygt 1,4 miljarder. Något budgetbeslut har ännu inte tagits inför nästa år – varken om bidragets vara, inriktning eller storlek – men Stefan Löfvens besked i regeringsdeklarationen tyder på att satsningen fortsätter.

Det finns ytterligare två statsbidrag som skolhuvudmännen kan söka för att finansiera karriärtjänster. Det ena är riktat mot utanförskapsområden och anslaget har i år ökat till cirka 40 miljoner kronor, från 16 miljoner i fjol.

Det andra omfattar cirka 30 miljoner och riktar sig speciellt till skolledare. Statsbidraget är kopplat till Skolverkets uppdrag Samverkan för bästa skola.

Inget av de två statsbidragen utnyttjas fullt ut av skolhuvudmännen. Hittills har bara drygt hälften av pengarna gått åt under de år bidragen funnits.

– När skolhuvudmän inte söker bidrag handlar det ofta om att man uppfattar villkoren som krångliga och tidsödande, kanske måste man rekrytera ny personal för att uppfylla dem. Är det få villkor och inga krav på personalförstärkning är det vanligare att statsbidrag utnyttjas fullt ut, säger Andreas Spång, chef för Skolverkets statsbidragsenhet.

Inte heller det stora statsbidraget på drygt 1,4 miljarder utnyttjas fullt ut, men att bara 93-94 procent går åt har naturliga orsaker. Skolhuvudmännen rekvirerar pengar ett par gånger om året och då uppstår en del glapp, till exempel på grund av att förstelärare har slutat och att man ännu inte hunnit rekrytera någon ny.

– Det finns också huvudmän som av olika skäl väljer att inte tillsätta förstelärare. Kanske finns det ingen i kollegiet som uppfyller kriterierna. Men vi ser ändå att huvudmännen jobbar väldigt aktivt med det här bidraget och använder pengarna som det är tänkt, säger Andreas Spång.