Likvärdigheten sätts på prov i den svenska skolan

Undersökning efter undersökning visar att Sverige går åt fel håll när det gäller likvärdigheten. När resultatet av den senaste Pisa-studien presenterades i december 2019 var glädjen stor på många håll eftersom kunskapsresultatet förbättrades efter ett antal år av nedgång. Men i studien fanns en mörkare sida.

Den visade att likvärdigheten inte förbättrats, snarare tvärtom. Svensk skola är mindre likvärdig än skolorna i övriga Norden. Kunskapsklyftan mellan femtonåringarna som är de som mäts i PISA har vidgats, i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

De som går i skolan i så kallade utsatta områden löper större risk att få sämre undervisning därför att andelen behöriga lärare är lägre och studieron sämre. Skolsegregationen har ökat – elever med olika bakgrund möts mer sällan i skolan, skillnaderna mellan skolors betygsresultat har ökat och skolans socioekonomiska elevsammansättning har fått större betydelse för elevers betyg.

Pisaresultatet var bara ett lyft för svenskfödda ungdomar som valt rätt föräldrar som någon drastiskt uttryckte saken.

Resultatet skakade om skol-Sverige och en utredning om likvärdigheten i skolan tillsattes – ”En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning.”

I april i år presenterade enmansutredaren Björn Åstrand resultatet.

Så här ser huvuddragen i utredningen ut, sammanfattade av vår reporter Lenita Jällhage på lararen.se:

• Skolvalet görs om. Skolverket tar över ansvaret för antagning till såväl kommunala som fristående skolor. Alla vårdnadshavare har rätt att välja till alla skolor utifrån de urval som är godkända. De ska ges förutsättningar för att göra ett aktivt val. Om någon ändå inte gör det så ska de ha rätt att bli placerade på en kommunal skola i närheten av hemmet. Elever kommer inte kunna byta skolor när de vill utan bara vid terminsskiften. Undantag föreslås få göras av exempelvis sociala skäl eller om en elev flyttar.
• Skolverket får en ny tung roll. För att möjliggöra att staten ska kunna sköta skolvalet och se till att statliga bidrag hamnar på de skolor där de bäst behövs så föreslås Skolverket få regionala kontor. De ska i samarbete med skolhuvudmännen besluta vilka urvalskriterier som ska gälla vid antagning till skolorna i kommunerna. Där ska också skolor och skolhuvudmän precisera hur de tänker arbeta och stärka likvärdigheten och undervisningens kvalitet. Skolverket kommer att begära att huvudmännen gör treåriga handlingsplaner som följs upp för att de ska kunna söka statliga bidrag, så kallade sektorsbidrag. Utredaren föreslår också att de statliga bidragen höjs med 3 miljarder.
• Urvalen förändras. Fristående skolor kommer inte längre kunna ha köer till sina skolor och man kan inte heller ge ett barn förtur till en skola om den gått i en förskola som ”tillhör” eller ingått samarbete med skolan. Det blir alltså inte möjligt att ställa sina barn i kö som nyfödda till en skolan utan alla lediga platser vid terminsstart är öppna att söka utifrån de urval som Skolverket godkänt. Utredare föreslår att urvalen ska vara syskonförtur, ett geografiskt baserat urval, en kvot för att främja en allsidig social sammansättning på skolan, eller förtur till en skolenhet.
• Skolpengen förändras. En förändring ska genomföras av hur ersättningen till enskilda huvudmän, den så kallade skolpengen, beräknas. Avdrag ska göras för de merkostnader som uppstår på grund av att olika huvudmän har olika ansvar. Kommunen har, till skillnad från enskilda huvudmän, ansvar att dels erbjuda alla barn i kommunen en plats i en skola nära hemmet, dels ha beredskap att ta emot nya elever, något utredningen funnit genererar betydande merkostnader över tid.

Utredningen är ute på remiss och svaren ska vara inne senast den 30 november. Lärarförbundet arbetar med sitt remissvar. Johan Ernestam. förbundets ekonomiske expert, kan redan nu konstatera att man på ett övergripande plan bejakar Björn Åstrands slutsatser.

– Ja, sedan kommer vi att ha synpunkter i marginalen exempelvis när det gäller finansieringssystemet, hur stor ska statens roll vara, hur ska ansvaret fördelas?

– Sedan finns det också frågor att fundera över på basplanet. Hur får vi de bästa lärarna där utmaningarna är störst, hur blandar vi klasserna på bästa sätt? säger Johan Ernestam.

Ann Charlotte Gavelin Rydman, ordförande för Lärarförbundet Skolledare är också hon i grunden positiv till förslagen från Björn Åstrand.

– Att alla får plats och likvärdiga förutsättningar är en grund för demokratin och då är det här ett steg på vägen till en mer likvärdig skola, säger hon.

Ord och förslag är en sak men det måste också finns något att backa upp dem med.

–Likvärdigheten måste få kosta. För att en likvärdig skola ska bli verklighet så krävs helt enkelt resurser.

Hon pekar bland annat på att förutom det som uttrycks i skollagen så finns läroplanens formulering ”Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.” (se Ann Charlotte Gavelins ledare sidan 5).

– Det här ställer ju oerhörda krav på skolledarna och då måste resurserna anpassas därefter.

Men att så inte är fallet upplevs i många kommuner där budget ofta sätts före målen för skolan.

– Vi har sett flera exempel där rektorer säger att det är som att prata med en vägg när de vänder sig till huvudmännen, att de bara lämnas att ta hand om problemen själva, säger hon.

Att rektorerna har en svår och ofta klämd roll visar sig också i tydlig statistik.

– Var fjärde rektor riskerar att bli utbränd. Många blir sjukskrivna eller byter helt enkelt jobb. De känner vanmakt inför en situation som skapas av resursbrist, där undervisningen inte kan utformas lika för alla.

Det finns också andra förbättringar att göra för att ge större möjligheter att skapa en likvärdig skola. Hon vill bland annat se en förändring av Skolinspektionen.

– Vi skulle vilja se regionala skolinspektioner som ger stöd till rektorerna i stället för att bara peka på problem av olika slag. En mer stödjande organisation som jobbar närmare verksamheten och kan hjälpa till när skolor har problem till exempel, säger hon.

Skolinspektionen har i en rapport nyligen (se sid 25) konstaterat att bara 4 av 27 kommunala huvudmän i områden med stora utmaningar har ett väl fungerande arbete med att stärka lärarresurser och stimulera rekrytering. Många gånger läggs det i stället i rektorernas knän, konstateras det i rapporten.

– Det visar lite på problematiken. De konstaterar det men sedan händer inte så mycket. De granskar inte vilka förutsättningar huvudmannen ger sina rektorer att åtgärda inspektionens krav

Skolinspektionen består idag till största del av jurister, jag tror det skulle vara mycket bra om det kom in människor med erfarenhet från skolvärlden där, säger hon.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman återkommer till att det måste få kosta.

– I nästa års skolbudgetar måste detta synas. Den huvudman som i stället drar ner på resurserna tar på sig ett stort ansvar, säger hon.

”Nätverket för en jämställd skola” som består av skolforskare, skolskribenter, verksamma i skolan samt fackligt förtroendevalda lärare har redan publicerat sitt remissvar och är också positivt till grunderna i utredningen, bland annat att det statliga ansvaret ska öka, men vill att det poängteras ytterligare. Statens fokus får inte vara enbart på kommunala skolor eller på små och särskilt utsatta skolor.

Den statliga styrningen behöver ske så att skolmyndigheterna kan agera samordnat, så att motstridiga styrsignaler undviks. Därför måste utredningens förslag ses som en helhet. Att införa lösryckta delar ur utredningen kommer inte att medföra att likvärdigheten förbättras, skriver nätverket i sitt remissvar.

Björn Åstrands utredning har också mötts av en del negativa och till och med mycket negativa reaktioner. Framför allt från Friskolornas riksförbund och enskilda privata skolägare som uttrycker besvikelse och anser att det fria skolvalet hotas: ”Förslagen går ut på att begränsa elevernas valfrihet, bygga ut en omfattande skolbyråkrati, straffa friskolor och premiera dåligt fungerande skolor” skrev Ulla Hamilton, vd i Friskolornas Riksförbund, tillsammans med Anita Westerberg, vd Hudikskolan, Marcus Strömberg, vd AcadeMedia, Anna Sörelius Nordenborg, vd Internationella Engelska skolan och Fredrik Lindgren, vd Kunskapsskolan, i ett debattinlägg i  Svenska Dagbladet när utredningen kom.

Någon gång under 2021 kommer Björn Åstrands utredning behandlas av riksdagen.

De politiska partierna är ganska överens om att den sviktande likvärdigheten i den svenska skolan är ett problem. Hur problemet ska lösas finns det nog däremot anledning att förvänta sig en viss strid om innan det slutliga klubbslaget faller.