Var fjärde rektor riskerar att bli utbränd

Över två tusen rektorer från landets samtliga 21 regioner ger en samlad bild av rektorers arbetsmiljö i den studie som docent Ulf Leo, Centrum för skolledarutveckling, Umeå universitet, tillsammans med forskarkollegor från Lunds universitet genomför sedan hösten 2018.

Syftet är att bygga en kunskapsbas som visar hur arbetsmiljön och hälsoläget ser ut för rektorer och utifrån det ta fram konkreta åtgärder till förbättringar, för att på så sätt bidra till en bättre skola.

Så vad kan huvudmän och staten göra för att bygga en hållbar arbetsmiljö för rektorer – och vad kan rektorerna själva göra för att förbättra sin arbetssituation?

– Många svar ryms i de ”snap-shots” vi samlat in från rektorerna, där de får skatta sitt mående de senaste veckorna och berätta hur stressade de känner sig, säger Ulf Leo. Han har själv varit rektor i 12 år och innan dess lärare i lika många år.

Tidiga tecken på stress kan visa sig i form av dålig sömn, problem med mage, huvudvärk, brist på återhämtning, fritid och försämrat minne. Sammantaget tydliga varningssignaler för utmattningssymptom om det fortsätter på samma sätt.

– Yrkesgruppen har dubbelt så hög andel stressade individer som riskerar utbrändhet, 25 procent, jämfört med 13 procent i i en blandad svensk studiepopulation från en tidigare studie. 

Ann-Charlotte Gavelin Rydman, ordförande i Lärarförbundet Skolledare, är bekymrad.

– Resultatet visar på ett systemfel i dagens skola. Orimliga krav gör att så många rektorer ligger på gränsen att bränna ut sig. Ett enormt resursslöseri ur samhällssynpunkt. Skollagen måste bli mer explicit så att det tydligt framgår att huvudmännen ska ge rektorerna de förutsättningar som krävs för att nå målen.

– Huvudmännen måste ta ett större ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete gentemot sina rektorer. Den viktiga frågan om skolledares förutsättningar måste lösas endera genom ett lagförtydligande eller att staten som sätter målen också tillhandahåller resurserna.

En rektors vardag är ofta fylld av situationer som framkallar stress eller känslor av otillräcklighet. Men givetvis förekommer också händelser som är stärkande och stödjande i rollen som rektor. Undersökningen lyfter fram både positiva och negativa faktorer som spelar stor roll för hur rektorerna mår. Oavsett var i landet den intervjuade rektorn finns eller på vilket stadium hon eller han verkar, visar undersökningen att arbetsmiljöfaktorerna är gemensamma och återkommande.

– Rollkonflikter som exempelvis slitningar mellan administrativt arbete och verksamhetsutveckling har visat sig vara de mest belastande för hälsan, säger Ulf Leo. Rektorer vill vara pedagogiska ledare, jobba med utveckling ute i på sin arbetsplats. De valde sällan yrket för det myckna administrativa arbetet med krav på rapporter, dokumentation, ekonomi- och personaladministration med mera.

Näst mest stressframkallande är att utstå resursbrist; situationer då rektorer inte klarar att möta behoven som finns. När elever inte får det stöd de har rätt till.

– Som när det å ena sidan ska göras besparingar, samtidigt som det ställs krav på att verksamheten ska utvecklas – då är det svårt. Rektorer mår ofta dåligt när eleverna inte får det stöd de behöver, trots olika åtgärder.

Den tredje stora stressfaktorn kallar Ulf Leo för ”containerfunktionen”. Det är när de får ta emot pressade medarbetare som tömmer sina problem hos dem.

– Det sliter att ta emot den typ av frustration från lärare som rektorerna har svårt att göra något åt. Lärarna har också ökade krav på sig, de ska också prestera mer med mindre resurser.

Det finns också faktorer som är stödjande för rektorn i arbetsmiljön.

Mest stärkande för måendet är att ha tydlig samverkan med medarbetarna, att kunna jobba tätt med sin personal.

– Här vill jag lyfta fram begreppet ”ansvar”. Att medarbetarna kan ta ett eget ansvar som underlättar vardagen för rektorn och att rektorn känner stöd från sina medarbetare.

Vikten av att ha stödjande chefskollegor är också stor.

– Att ha kollegor på samma nivå som en själv – ofta en ledningsgrupp eller biträdande rektor – som man kan prata och diskutera otvunget med är viktigt. Det underlättar att kunna lyfta problem du inte kan prata med lärare om; till exempel problem från skolförvaltningen och liknande.

Den tredje stora positiva faktorn är ett stödjande privatliv och möjligheten till vila och avkoppling.

– Problemet för många rektorer är att majoriteten arbetar alldeles, alldeles för mycket. En bild som återkommer oavsett nivå eller var i landet de arbetar, säger Ulf Leo.

Orsaken är solklar menar Ann-Charlotte Gavelin Rydman:

– Rektorer har i genomsnitt 35-40 medarbetare att ta hand om, en motsvarande, genomsnittlig chef har 12–15, vilket är ett rimligt antal säger forskning. Det behövs med andra ord fler rektorer.

Lärarförbundet skolledare driver frågan att ta fram nationella riktlinjer för rimligt antal medarbetare som en rektor bör ha och har lagt upp en arbetsmiljöpolicy som stöd för huvudmän att följa.

– I dag uppfyller inte huvudmännen de lagar som gäller för anställda rektorer. Klarar huvudmännen inte att rätta till felen och följa lagarna – ja, då måste staten gripa in!

Rektorers tunga arbetsbörda parad med höga förväntningar –från skolchefen, från förvaltningen och inte minst egna förväntningar– blir inte lättare av otydlig rollfördelning.

– En viktig faktor som nöter ner rektorer är oklarheter över vilka mandat och befogenheter de har. Under 90-talet hade skolan ofta en platt organisation: lärare–rektor–skolchef. I dag finns flera lager av chefer som gör att rollfördelningen kan bli oklar – samtidigt som det råder starka krav på verksamhetsutveckling, organisation och dokumentation från olika håll.

– När du inte vet vad du ska – eller har mandat att göra – vet du heller aldrig när du är färdig. Du kan alltid göra lite mer, lite bättre. Därmed är det svårt att koppla av. Det känns som tiden inte räcker till för att möta förväntningar och krav.

Förväntningarna på rektor kommer från flera håll. Inte minst från staten. Återkommande i undersökningen är rektorers frustration över hur tidskonsumerande och hur mycket administration det krävs för att söka och redovisa olika statsbidrag. Här finns en djungel av bidrag, allt från bättre bibliotek till olika matematik- och lässatsningar.

En annan tidskonsumerande verksamhet är anmälningsärenden från skolinspektionen som är betungande.

– Det tar mycket tid att utreda varje anmälningsärende och det gäller att det finns dokumentation att tillgå om en anmälan kommer.

Förväntningar från vårdnadshavare kan också vara belastande. Rektorer upplever i allt högre grad att vårdnadshavare går förbi läraren och direkt till rektor med sina synpunkter.

– En stor skillnad mot för bara tio år sedan är att både rektorer och lärare är publika på ett helt annat sätt. Sociala medier kan lyfta frågor om skola, lärare och undervisning som är negativa, vilket i sin tur blir belastande och tidskrävande för rektorerna att hantera. 

Största tidstjuven som alla lyfter fram är tiden det tar att rekrytera lärare med rätt kompetens.

– Rekryteringsprocessen tar extra mycket tid eftersom det råder lärarbrist. Samtidigt som tillgången är sämre är omsättningen på lärare högre.

Frågan är ändå om inte rektorernas egna förväntningar på sig själva gör dem till sina egna största tidstjuvar.

Vad är en rimlig arbetsnivå, vad räcker en rektor till och hur blir det med gränssättningen?

– Många rektorer har höga ambitioner och vill mycket. De vill vara tillgängliga, men blir uppätna för att de inte klarar att sätta tydliga gränser mellan arbete och fritid.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman påminner om att ha oreglerad, inlöst arbetstid inte betyder att man ska jobba 60 timmar.

– Det betyder 40 timmars arbetstid och att man sedan antecknar övertid när tiden inte rymmer uppdraget. Men rektorer vill ofta inte skylta med hur mycket det arbetar samtidigt som huvudmännen är dåliga på att följa upp rektorers övertid.

Ulf Leo pekar på skillnaden mellan ”tillgänglighet” och ”närvaro”.

– Att kunna vara närvarande i stunden är viktigt, men det betyder inte att man ska vara tillgänglig dygnets alla timmar. Det är viktigt att kunna markera att ”jag jobbar inte då”. Att kunna stänga verktygslådan, ställa den ifrån sig till nästa dag – ifall det inte är krisläge.

– I och med sms, mejl och mobiltelefoner som gör en nåbar har det blivit svårare att stänga av, men att inte göra det skapar stress. Och förresten; vad sänder det för signaler till medarbetare om rektor skickar ut mejl en fredagkväll?

– Rektorer är förebilder som borde leda för en hälsofrämjande och hållbar organisation.

Så vad bör rektorer tänka på för att hinna med sitt jobb?

– Jag tror att det bästa är att ta hjälp av kollegor och diskutera fram gemensamma normer att förhålla sig till. När alla vet vad som gäller går det lättare att sätta gränser.

Frågan som undersökningen inte ger svar på är vad det betyder för en hållbar skola att svenska rektorer byter arbetsplats så ofta. Sverige sticker ut, omsättningen av rektorer är högre i Sverige än i andra jämförbara länder. Medan svenska rektorer stannar två–tre år på sin skola i snitt, stannar rektorerna i våra nordiska grannländer och i OECD-länderna i fem år, enligt en internationell studie (Talis).

– I vår undersökning hade 58 procent av rektorerna bytt arbete minst en gång under de senaste fem åren och 36 procent planerar att byta inom de närmaste åren. Svensk skola har en stor omsättning av lärare, rektorer och skolchefer vilket är problematiskt ur hållbarhetssynpunkt.

Orsakerna är varierande.

– Det kan handla om dålig arbetsmiljö, men vissa kanske byter till en huvudman som har större resurser, eller till en högre befattning. En biträdande rektor vill bli rektor, vilket inte är negativt för individen men samtidigt drabbar organisationen negativt, säger Ulf Leo.

Ann-Charlotte Gavelin Rydman sammanfattar:

– Vi får en skolledarkarusell som drabbar hela den svenska skolan därför att rektorer inte får de rätta resurserna för att orka med sitt uppdrag.