Rektorer med ökade krav

Kraven på förskolan har ständigt ökat sedan läroplanen för förskolan 1998 bestämde att de tidigare daghemmen skulle bli förskola.

En kravökning som på ett tydligt sätt uttrycks i den svenska skollagen:

”Utbildningen i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.”

Ett debattinlägg i Svenska Dagbladet från 2017 av dåvarande utbildningsministern Gustaf Fridolin och statsrådet Lena Hallengren (i dag socialminister) ger också en fingervisning om vad förskolan har att leva upp till.

”Vill man bygga en kunskapsnation börjar man i förskolan.

Forskningen är entydig: effekterna av en förskola följer med barnen upp genom grundskola och vidare in i vuxenlivet. OECD har kunnat redovisa att de i Pisaproven, som elever gör som 15-åringar, kan se effekten av en god pedagogisk förskola.”

Ord och inga visor som säger en hel del vad som ligger i vågskålen.

Lena Brännholm är förskolerektor i Sundsvall och även styrelseledamot i Lärarförbundet skolledare. Hon levererar en drastisk liknelse vad som krävs för att vara förskolerektor i dag.

– Mitt jobb är att vara som en falk, segla högt upp så jag ser hela landskapet, har en vidvinkel. Samtidigt måste jag ha förmåga att fokusera på detaljer och dyka ner för att fånga upp dem.

Ensamhet är ett ord som dyker upp när Lena Brännholm ska beskriva hur det är att vara rektor i förskolan.

– I grundskolan finns ofta en ledningsgrupp, det kan finnas kurator, skolpsykolog och specialpedagoger. Stöd som sällan finns för en förskolerektor. Finns stöd så är det ofta på kommunnivå, då är det många som krigar om uppmärksamheten.

Allt är inte nattsvart överallt och det finns också en del lösningar, eller åtminstone dellösningar.

– Vi här i Sundsvall har ett system med biträdande rektorer och det är ett sätt att lösa en del av problemen, att få någon att bolla med är oerhört värdefullt. Men det är långtifrån alla som har den möjligheten.

Ett allt större problem är att en stor andel av förskolans personal saknar yrkesutbildning. I Sverige finns drygt 260 förskolor som helt saknar behörig personal.

– För kunna ha bra kvalitet på verksamheten behöver vi fler utbildade förskollärare. Men hur ska vi locka dem till det här yrket? Och vilka kommer att välja att bli rektorer i förskolan om utvecklingen fortsätter? säger Lena Brännholm.

En dellösning skulle kunna vara att de outbildade skulle kunna få möjlighet att jobba och utbilda sig samtidigt.

– Jag tror vi skulle få otroligt många fler sökande om man kunde ha praktik och teori samtidigt, säger hon.

I och med att förskollärare i dag är ett nationellt bristyrke så är det ytterligare ett problem för rektorerna.

– Något har hänt och det har blivit mycket svårare att rekrytera. De som har utbildning har en annan situation och kan kräva en viss lön annars är man inte intresserad. Då måste man försöka hitta något annat att locka med och det är inte så lätt. Svårigheten att rekrytera gör mig mycket bekymrad. Vi har också en generation som är på väg att lämna jobbet, många i förtid för att de inte orkar med, säger hon.

Och är det svårt att locka personal så är det ännu svårare att få någon att ta steget vidare och blir rektor.

– Det är så mycket ansvar och arbetsbelastningen är hög och den löneskillnad som finns är inte tillräckligt motiverande. Det är också mycket lättare att få biträdande rektorer, det tycker man är precis lagom, säger hon.

Barngruppernas storlek är en annan ofta debatterad fråga i förskolan och här tycker Lena Brännholm att det ofta saknas ett perspektiv.

– Antal barn är en sak men det är sällan det talas om förhållandet mellan antal barn och antal pedagoger.

En grupp på 12-15 barn kräver tre heltider. Ungefär så har det sett ut ända sedan daghemmens begynnelse, det vill säga innan läroplanen för förskolan kom 1998 och daghemmen blev förskola. Det är inte det enda som hänt. Kraven har ökat kraftigt eftersom förskolan är en del av skolan med läroplan som ständigt uppdateras och utvidgas, antalet barn har blivit fler, skollagens skrivning om vad som krävs och olika undervisningsmål som ska uppfyllas.

Det som ännu inte ändrats är att det ska vara tre heltidstjänster per grupp.

– Hur tänker man då? säger Lena Brännholm.

Förskollärare har också betydligt högre sjukfrånvaro än andra lärare. I en undersökning gjord av Försäkringskassan har förskollärarna 15,5 sjukdagar per år, en hög siffra även i jämförelse med andra yrkesgrupper. Coronapandemin har inte gjort situationen lättare.

– Det ökar förstås kravet på oss rektorer. Vi måste finnas där för att möta personalens oro men också föräldrarnas krav på anpassning, säger hon.

Just nu formas, som en del i uppgörelsen mellan regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt Centerpartiet och Liberalerna, ett professionsprogram som syftar till att ge lärare och rektorer möjligheter till professionell utveckling genom hela yrkeslivet.

– Det är bra men för en förskolerektor är det ju svårt att kunna ta sig tid för kompetensutveckling, att ta en ledig dag för sådant är inte så lätt.

Nyligen kom en rapport om obligatorisk förskola, om hur samhället ska nå de 23 000 barn som i dag inte går i förskola. Det är att börja i fel ände anser Lärarförbundet som i stället kräver att Sverige måste ta ett helhetsgrepp på förskolan.

– En mycket stor majoritet går i förskolan i dag och jag kan inte se att ett obligatorium är det mest angelägna att ta tag i, säger Lena Brännholm.

I stället vill alltså Lärarförbundet att ett helhetsgrepp tas. Barnstugeutredningen gjordes 1972, och förskolans uppdrag ser helt annorlunda ut i dag. För att kunna åstadkomma en likvärdig förskola med hög kvalitet överallt så behövs en ny bred översyn, anser Lärarförbundet. Vilka faktiska förutsättningar som finns för att genomföra förskolans uppdrag, dels hur man kan säkerställa en rimlig arbetsmiljö, dels möjligheten att jobba i enlighet med det uppdraget.

Utmaningarna är med andra ord många, kanske kan man till och med tala om en förskola i kris på många sätt.

Problemen finns också i de cirka 30 procent av förskolorna som drivs i privat regi men det finns också skillnader (läs intervjun med rektor Sara Jiveskog från Pysslingen).

Det är inte heller rättvist att måla en nattsvart bild av rektorernas situation. Det finns ljusglimtar

– Jag brukar säga att världens viktigaste jobb är att vara lärare eller förskollärare. Det näst viktigaste är att vara chef för dem.

– Som rektor har jag också möjlighet att påverka och göra skillnad för så många människor. Tillsammans med pedagoger skapar vi upplevelser och känslor som formar barnen så att de kan bli bra vuxna, empatiska människor, misslyckas vi kan det bli det motsatta, säger hon.

Som rektor finns det också andra typer av ljusglimtar.

– Jag möts i princip varje dag av barn som säger ”Hej Lena, ska du vara här hos oss i dag?”. Det möts ju pedagoger ofta av men jag har ju flera förskolor så det är grädde på moset, säger Lena Brännholm.

Och så det här med att vara en falk. Hon tar ett exempel från sin egen vardag.

– Jag upptäckte en pedagog som är väldigt intresserad och kunnig på teknik, och gjorde fantastiskt roliga saker med sin barn. Då kan jag fånga upp det och med hjälp av hen sprida till andra i verksamheten, säger hon.

Det finns, både i kommunala och privata förskolor, verksamheter som fungerar bra.