Ledare: Klasspeng gynnar likvärdigheten

När jag var rektor hade jag en kluven känsla när jag gick in till en klass som hade jämförelsevis få elever. Å ena sidan var det oftast ett trevligt besök i en grupp där läraren hade tid för eleverna. Å andra sidan visste jag ju att den lilla klassen gav en minuspost i budgeten. I ett system där skolan övervägande finansieras med en peng för varje elev, genererar en liten klass få sådana elevpengar för att täcka sina kostnader. Det gäller framför allt kostnaderna för lärare och lokaler, som utgör lejonparten i skolbudgeten.

För en större klass är situationen en annan. Låt oss säga att klassen har 25 elever och att detta precis täcker klassens kostnader. Om en 26:e elev då tillkommer blir det en klar pluspost. Några tusenlappar av 26:ans peng kommer förvisso att gå åt till att betala dennes mat, läromedel och andra marginalkostnader. Men inga fler lärartimmar kommer att behöva betalas för, och inga nya lokaler hyrs. Den 26:e eleven fördyrar alltså inte läsårets fastlagda organisation och ger därmed skolan ett rent tillskott, ofta väl över 100 000 kronor.

Häri ligger förklaringen till de fristående skolkoncernernas goda ekonomi. En fristående skola som drivs med vinstintresse söker sig vanligen till områden där eleverna har goda studieförutsättningar. Där kan man skapa stora klasser vilket leder till stora vinster. 

Men de omkringliggande kommunala skolorna får bekymmer. De tappar elever till den fristående skolan och får följaktligen små klasser och ekonomiska svårigheter. Om detta leder till att kommunen måste höja skolpengen för att få systemet att gå ihop, höjs pengen också för den fristående skolan. Som då får ännu större vinst.

Jag lämnar här ingen åsikt i frågan om skolor ska drivas offentligt eller fristående. Jag är dock skarpt kritisk till dagens skolpengssystem som ger starka ekonomiska incitament för att skapa stora klasser. Det är bekymmersamt då vi genom forskning vet att elever, och särskilt elever med sämre studieförutsättningar, gynnas av mindre klasser. Och systemets konstruktion ger skolkoncernerna alltför enkla vinster.

Jag menar att detta bör förändras så att den största delen av en skolas finansiering riktar sig till dess faktiska organisation. Där är antalet klasser mest avgörande för hur många lärare som behöver anställas och hur stora lokaler som behöver hyras. En mindre del av pengarna kan sedan följa den enskilde eleven då varje elev alltid medför en kostnad på marginalen. 

Klasspeng i stället för elevpeng alltså. Det tjänar alla på utom skolkoncernerna. Men de tar i dag ut för mycket vinstpengar ur systemet. Det är pengar som jag menar i stället ska gå till elever som behöver. På så sätt ökar likvärdigheten.